2012-11-18, 19:29
#1
Ålder 17
Vikt: 53
Längd:165
Detta började med att jag och några polare drog till en kompis för att chillsupa lite hade vi tänkt. När vi väl kommer till denna kompisen vi spenderar kvällen hos, så berättar min polare att han har köpt 3 gram spice som vi skulle ta lite senare. Alla var nyfikna på spicet, och blev glatt överraskade.
Vi började kröka lite, ungefär klockan 8. Och när vi väl skulle röka hade jag druckit uppåt 5-6 öl.
Vi gick ut, och skickade runt jointen. Tror jag drog i mig 6 bloss, väl dragna bloss. Kommer ihåg att jag tog i mig ordentligt dom två sista.
Efter det tog det inte alls lång tid innan jag började känna av ruset, och snabbt gick det för att det skulle bli starkare. (Vet inte men tror klockan var ungefär 10-11).
Vi var ungefär 2 minuter hem ifrån snubben vi vart hos. Och redan när vi kom in till honom så föll jag ihop och blev medvetslös. Jag drömde mig iväg till nån värld, nån annan dimension. Precis som att jag inte är den jag är, och världen var inte densamma, precis som att vi var några mikroorganismer allihopa och livet kändes inget värt, utan bara skrämmande. Kommer ihåg att jag fick panik i ”drömmen” för allt kändes så himla hemskt. Var inte medveten om att jag var borta alls, utan trodde att världen var så jag såg den, någon gång ibland kom jag tillbaka till medvetandet liiiiiiiitegrann så jag uppfattade att det fanns andra mikroorganismer haha, och att dom försökte hjälpa mig. Sen lugnade jag ner mig själv, och jag märkte att jag kom tillbaka lite mer och mer hela tiden. Uppfattade då att livet kändes bättre och mer meningsfyllt, fick mig att intala mig själv att jag verkligen fanns i en värld, där man kunde känna på saker, se saker ur olika vinklar, prata med folk, känna folk, älska folk och att det fanns en mening med att vara här.
Jag vaknade upp och mina kompisar var nojjiga som fan. Jag låg ute på altanen, och den ena satt brevid mig och den andra framför mig. Det var sjukt vad lycklig jag var att jag var tillbaka, fick typ en annan livssyn haha.
Men iaf, mina polare frågade mig vad som hände, och jag sa att jag inte visste alls. Och då förklarade dom för mig att jag hade skrikit, och att jag bara föll ihop, och detta höll på i ungefär 2 minuter. För mig kändes det dock som en evighet.
Hade först trillat ihop i hallen, sedan hade jag sagt att jag ville gå ut för att jag ville få frisk luft. (detta var då i det skedet när jag hade kommit liiite i medvetandet igen, och förstod att dom andra ”mikroorganismerna” ville hjälpa mig).
Jag hade väldigt svårt att stå upp, och hålla balansen men lyckades ta mig upp, jag var fortfarande väldigt borta. Men vi gick in till polarens vardagsrum och glodde på tv.
Var fortfarande så himla lycklig över att jag var tillbaka och försökte verkligen titta på allting som man kunde känna på, se ur olika vinklar, och förstå att dom fanns på riktigt, och jag var glad över att dom gjorde det. Att det finns riktigt liv liksom. Men under ca 1-2 timmar efter medvetslösheten kände jag att jag höll på att ”somna” och falla in i den drömvärlden igen. Då ville jag bara att ruset skulle sluta, för jag var så himla rädd för att hamna i det tillståndet igen. Jag var så rädd att känna samma sak som då.
Kunde varken äta eller dricka, medan dom andra åt hur mycket som helst och hela tiden drack för dom var så torra i munnen.
Märkte även att jag knappt kunde prata eller röra mig under dom 1-2 timmarna. Sluddrade jävligt mycket och var rädd att jag skulle trilla ihop om jag ställde mig upp.
Iaf, efter det så var ruset jävligt skönt, jag kände mig lugn och var bara skön liksom. Dock var alla jävligt sega och vi var heelt wasted i huvudet, fast skönt ändå för vi skrattade åt typ... allt.
Sen gick vi och la oss vid ungefär 2, somnade ganska fort. Drömde skitverkliga drömmar om saker som hände i rummet, och även saker utanför rummet. Och när jag vaknade fattade jag inte om det hade hänt på riktigt eller om jag hade drömt det. Dock efter någon timme förstod jag att det var en dröm.
Nu däremot när jag vaknade var jag törstig som ett as, och kissnödig som ett freak haha.
Vid 1 åkte vi hem, kollade fortfarande på allt liv som fanns, och kollade ur olika vinklar och saker man kunde känna på osv. Drack en öl på vägen hem också, då blev jag lite skrattig igen och allt kändes okey.
Nu är klockan ungefär halv åtta, och i några timmar nu har jag känt att jag har haft svårt att andas, svårt att koncentrera mig på saker och en jävla oroskänsla i bröstet som inte vill ge med sig. Känner mig däremot halvlugn och hyffsat okey.
Min första tripp rapport, så jag ber om ursäkt om den inte blev bra. Säg gärna vad ni tycker, om den va bra eller om jag ska förbättra något!
Vikt: 53
Längd:165
Detta började med att jag och några polare drog till en kompis för att chillsupa lite hade vi tänkt. När vi väl kommer till denna kompisen vi spenderar kvällen hos, så berättar min polare att han har köpt 3 gram spice som vi skulle ta lite senare. Alla var nyfikna på spicet, och blev glatt överraskade.
Vi började kröka lite, ungefär klockan 8. Och när vi väl skulle röka hade jag druckit uppåt 5-6 öl.
Vi gick ut, och skickade runt jointen. Tror jag drog i mig 6 bloss, väl dragna bloss. Kommer ihåg att jag tog i mig ordentligt dom två sista.
Efter det tog det inte alls lång tid innan jag började känna av ruset, och snabbt gick det för att det skulle bli starkare. (Vet inte men tror klockan var ungefär 10-11).
Vi var ungefär 2 minuter hem ifrån snubben vi vart hos. Och redan när vi kom in till honom så föll jag ihop och blev medvetslös. Jag drömde mig iväg till nån värld, nån annan dimension. Precis som att jag inte är den jag är, och världen var inte densamma, precis som att vi var några mikroorganismer allihopa och livet kändes inget värt, utan bara skrämmande. Kommer ihåg att jag fick panik i ”drömmen” för allt kändes så himla hemskt. Var inte medveten om att jag var borta alls, utan trodde att världen var så jag såg den, någon gång ibland kom jag tillbaka till medvetandet liiiiiiiitegrann så jag uppfattade att det fanns andra mikroorganismer haha, och att dom försökte hjälpa mig. Sen lugnade jag ner mig själv, och jag märkte att jag kom tillbaka lite mer och mer hela tiden. Uppfattade då att livet kändes bättre och mer meningsfyllt, fick mig att intala mig själv att jag verkligen fanns i en värld, där man kunde känna på saker, se saker ur olika vinklar, prata med folk, känna folk, älska folk och att det fanns en mening med att vara här.
Jag vaknade upp och mina kompisar var nojjiga som fan. Jag låg ute på altanen, och den ena satt brevid mig och den andra framför mig. Det var sjukt vad lycklig jag var att jag var tillbaka, fick typ en annan livssyn haha.
Men iaf, mina polare frågade mig vad som hände, och jag sa att jag inte visste alls. Och då förklarade dom för mig att jag hade skrikit, och att jag bara föll ihop, och detta höll på i ungefär 2 minuter. För mig kändes det dock som en evighet.
Hade först trillat ihop i hallen, sedan hade jag sagt att jag ville gå ut för att jag ville få frisk luft. (detta var då i det skedet när jag hade kommit liiite i medvetandet igen, och förstod att dom andra ”mikroorganismerna” ville hjälpa mig).
Jag hade väldigt svårt att stå upp, och hålla balansen men lyckades ta mig upp, jag var fortfarande väldigt borta. Men vi gick in till polarens vardagsrum och glodde på tv.
Var fortfarande så himla lycklig över att jag var tillbaka och försökte verkligen titta på allting som man kunde känna på, se ur olika vinklar, och förstå att dom fanns på riktigt, och jag var glad över att dom gjorde det. Att det finns riktigt liv liksom. Men under ca 1-2 timmar efter medvetslösheten kände jag att jag höll på att ”somna” och falla in i den drömvärlden igen. Då ville jag bara att ruset skulle sluta, för jag var så himla rädd för att hamna i det tillståndet igen. Jag var så rädd att känna samma sak som då.
Kunde varken äta eller dricka, medan dom andra åt hur mycket som helst och hela tiden drack för dom var så torra i munnen.
Märkte även att jag knappt kunde prata eller röra mig under dom 1-2 timmarna. Sluddrade jävligt mycket och var rädd att jag skulle trilla ihop om jag ställde mig upp.
Iaf, efter det så var ruset jävligt skönt, jag kände mig lugn och var bara skön liksom. Dock var alla jävligt sega och vi var heelt wasted i huvudet, fast skönt ändå för vi skrattade åt typ... allt.
Sen gick vi och la oss vid ungefär 2, somnade ganska fort. Drömde skitverkliga drömmar om saker som hände i rummet, och även saker utanför rummet. Och när jag vaknade fattade jag inte om det hade hänt på riktigt eller om jag hade drömt det. Dock efter någon timme förstod jag att det var en dröm.
Nu däremot när jag vaknade var jag törstig som ett as, och kissnödig som ett freak haha.
Vid 1 åkte vi hem, kollade fortfarande på allt liv som fanns, och kollade ur olika vinklar och saker man kunde känna på osv. Drack en öl på vägen hem också, då blev jag lite skrattig igen och allt kändes okey.
Nu är klockan ungefär halv åtta, och i några timmar nu har jag känt att jag har haft svårt att andas, svårt att koncentrera mig på saker och en jävla oroskänsla i bröstet som inte vill ge med sig. Känner mig däremot halvlugn och hyffsat okey.
Min första tripp rapport, så jag ber om ursäkt om den inte blev bra. Säg gärna vad ni tycker, om den va bra eller om jag ska förbättra något!
