Cipralex - tror jag dör

Kans ska vidarebefodra dina önskemål och frågor till en läkare. Det kanske inte fungerar likadant där du bor men här har alla kans alltid läkare att fråga och om de behövs förnya recept osv så ordnar de det inom ett par dagar. Att få träffa läkaren personligen kan däremot ta längre tid då mer akuta fall alltid går före.

Ja du ... det är svårt det här med svensk sjukvård. I värsta fall får du gå till psyket och säga att ångesten är stor och då kan de sätta dig på högre dos. Om du inte redan har så du kan öka vill säga.
Tar ju dock tid för ssri att ge full effekt.

Har haft 2 överläkare på psyk i loppet på 6 månader och båda har slutat.
Sedan träffade jag bara en av dom 1 gång och den innan ett par-tre gånger.

Bokar jag tid hos en vanlig doktor tex. Capio (F.d Carema) så lär jag få vänta en månad då jag var där för ett par veckor sen.

Dom får inte anställa mer personal på vuxenpsyk när jag frågade för ett tag sedan.
Har jag haft 2 överläkare borde väll jag vara en av dom som står först i kön till nästa överläkare då det redan var akut innan (remisser etc) men där jag bor är det löjliga väntetider som inte borde finnas alls...

Idag är jag faktiskt snäppet "piggare" på nåt sett och hoppas det håller sig,går lite upp och ner ibland.
Hatar bara att jag inte ens orkar hämta posten tex,har så fruktansvärt många känslor inom mig som är omöjliga att komma ut,som ett monster redo att exploderas men kan inte beskriva känslan riktigt.

Tack för att ni svarar på mina inlägg,behöver skriva av mig och få lite råd =)

Mvh

Istället för att skriva en ny tråd fortsätter jag på denna.
Höjde dosen till 15mg för 2-3 veckor tillbaka.
Blev lite bättre redan på första dagen men nu är jag där jag var förut...

Så jäkla viljelös,orklös,motivationslös och trött så det går inte att förklara!
Känner mig så jäkla tom inom mig,får ingenting gjort alls på dagarna,jag vill bara inte.

Inget känns roligt,pendlar mellan datorn,xboxet och filmer dagarna ut oavsett väder.
Jag hatar det! Det första jag tänker när jag går upp på morgonen är "jaha,en likadan dag som igår då".
Äter dåligt,inget smakar lika gott,känns som jag inte behöver äta heller.

Folk tjatar på mig om jag vill ta en promenad,festa osv men näe,jag känner bara inte för det för det ger mig ingenting.

På kvällarna blir jag oftast piggare och så var det innan jag började med cipralexen då med.
Ibland har jag svårt att sova för ler på saker jag tänker på undermedvetet. Helskumt,och peppar mig själv att imorgon då jäklar skall jag göra detta men lätt att tänka så när jag mår som bäst tills det att man vaknar så är man där igen. Händer ibland på dagarna att jag ler omedvetet om det är nån speciell film jag ser på el. likn. men sen försvinner det och jag bara är igen.

Har sagt det mesta jag skrev till min kontaktperson på VPM men hon säger att jag skall fortsätta med det,kan tydligen ta 3 månader innan det ger full effekt men jag orkar verkligen inte snart mer

Bryr mig inte om ett skit längre och har fortfarande oftast kass mage och muntorrhet.

Några råd ni kan ge mig? Jag vill sluta med dom men samtidigt inte konstigt nog.

Ursäkta för att det kanske blev lite mkt text.

Vad är det roligaste du vet i livet? Vad ger dig glädje?

När jag var sjuk så var det som höll mig kvar i livet rutinerna och kärleken till hästarna som just hästarna ger mig. Där låg min motivation.

Var ligger din?

Jag har inga intressen kvar längre,ingen motivation heller.
Känns bara som jag lever i en bubbla för tillfället,lever i fel tid...

Tog 20mg igår för hoppades det skulle ge mig lite mer för orkar inte med en dag till,dock så blev det ingen jätteskillnad mer än att jag blev något hungrigare (likt förbannat orkade jag inte göra mat för det) och snäppet piggare än vanligt på kvällen.

Idag återgick jag till 15mg igen.

Måste tänka igenom stort var mitt intresse är men just nu går det bara inte
Men när jag vaknade idag kändes det faktiskt bättre men det kan bero på att jag sovit hos min mor några dagar...

ALLA har en drivkraft, en motivation. Det svåra är att hitta den.

O tänk inte stort när du tänker. Tänk litet. Det kan vara exakt vad som helst som driver dig. När du var liten, vad hade du för mål med livet? Vad ville du bli yrkesmässigt? Vad ville du bli om du tänker hobbynivå? Är drivkraften att kunna virka/sticka/måla/snickra/ något? Roar det dig att vara kreativ inom något?

Måste säga att det har blivit en rejäl vändning! Iaf med alkohol i kroppen...
Har solat,varit ute på promenader,ätit mer,ja allt sånt jag inte kunde göra för någon månadsen!
Mår helt ok faktiskt!
Men kommer lägga ner om ett par månader,vill inte vara "innestängd" hur länge som helst.

Varför det har blivit en sådan vändning är för jag har sovit hos mor ett par veckor mer= mer socialt mm.
Är ganska full nu men åker hem på måndagen och rädd att jag skall fastna där jag var sist
Hållit på med droger ett x antal år tillbaka så allt är väldigt "nytt" ännu för mig.

Återkommer hur det blir! Blev av med mitt körkort förra året vilket tog en stoooor smäll,min bror dog,träffar inte min dotter mer,pengaproblem och hela raden...

Hoppas det håller sig så här nu när jag kommer hem,kommer dö annars av utråkan/ångest osv...

oj 5 mg, jag brukar ta 50mg

50mg?!
Maxdosen är ju 20mg,ta det lugnt med dom bara.

Jag vill bara ha mina känslor tillbaka Lever i en sån overklig värld just nu känns det som...