Var spelen svårare förr?

Jag minns att Mega Man 2 kändes jäkligt svårt till och med på Normal när jag var i 7-årsåldern, Crash Man var en pina.
Sen när man kom till första Dr. Wily-banan så var det en enorm fröjd.

Jag är lite inne på samma linje som de som skriver om hyrmarknaden. Att genom svårighetsgraden få folk att hyra spelen fler gånger. Jag har för mig att många av de svåraste spelen till NES var de som var portade från arkadspel där det gäller att få spelaren att pumpa i så många mynt som möjligt för att få fortsätta.

Typ Ghost'n Goblins m.fl. Såg inte den vinkeln tas upp, kanske missade.

Enligt min uppfattning kommer det aldrig att göras så svåra spel som Ultima IV, V, VI och 7:an. Där kan man snacka om svårighetsgrad, trots simpel grafik. Man var för fan tvungen att vara lite av ett snille för att klara de spelen.

Någon som spelat "Escape from Colditz" till Amiga 500 och kommit igenom? Sjukt svårt spel! Var visserligen inte alltför gammal då jag spelade det, men ändå. Jag kom aldrig speciellt långt i det spelet, utan mina interner blev oftast inlåsta någonstans inte ens halvvägs eller ens en tredjedel genom spelet.

Vågar inte påstå att äldre spel generellt sätt är svårare än nyare, eftersom jag inte har tillräcklig empirisk data att gå efter. Men jag tror att vissa äldre strategispel har en högre svårighetsgrad än motsvarande nya. I många äldre spel är det inte alltid så självklart vad man skall göra för att komma vidare. Svaret står inte rakt framför en. Har faktiskt märkt att den bakomliggande rädslan över att inte veta hur man skall komma vidare har sjunkit i takt med ju nyare spel man spelat. Själva utmaningen i vissa former av spel har minskat drastiskt.

Ja det var dom. Alltså mer eller mindre alla spel man köper idag går ju att klara men så var det inte då, och nu finns ju internet också att fuska med om man fastnat. Tänk att man förr kunde sitta fast på samma ställe i exempelvis Police Quest i flera månader pga att man inte kunde det engelska ordet man skulle skriva in Och sen kunde man ju inte spara i alla spel heller så som man kan i dom flesta lir idag.

Jet Set Willy var ju ett härligt spel till spectrum som ingen kunde klara pga en bugg i spelet. Det stod ju tom i kassetten att om man klarade spelet så skulle man bli upphämtad i helikopter och bli bjuden på skumpa Dom visste att det inte gick men ändå satt man där i åratal och försökte klara det

Jet Set Willy drar jag upp lite då och då i Java eftersom det var nog det första spelet jag spelade på min Spectrum ( http://www.darnkitty.com/jsw/ )

Spelen var svårare förrut, det går inte att förneka.

Men, framförallt så var de oförlåtande, dog du efter dina 5 liv, så fick du börja om. Det fanns ingen autosave var tredje minut eller sånt trams. Hade du spelat 3 timmar för att nå sista bossen och dog på bossen, så fick du börja om.

Jäklar vad jag störde mig på att musiken var annorlunda i den där versionen, men kul att kunna köra med oändligt många liv. Och ändå lyckades jag inte ta mig förbi The Banyan Tree på typ 15 försök nu Jet Set Willy var inte det första spelet jag körde på Spectrum, tror det var slalom, men det första spel som jag verkligen fastnade för och satt med i timmar efter skolan dag ut och dag in. Det är sjukt vad åren går

Ja, det var svårare förr.
Nu för tiden spelar ju spelen nästan sig själva, med tio timmars cinematic och 20 minuters effektiv speltid, där du faktiskt kan styra din gubbe men bara om han ska gå till höger eller vänster.
Jag antar att det beror på att alla söndercurlade snorungar ska kunna spela dom.

Det är ju bara kolla på Resident evil spel-serien. Resident evil 1-3 handlade om survival och man skulle klara "pussel" för att komma vidare, man hade ont om ammunition och kunde inte springa runt och skjuta hur man ville, då hade man bara kniven kvar tillslut. Om man dog och inte hade sparat spelet så fick man börja om från senaste save eller helt från början om inte sparat spelet en enda gång.

Känslan när man spelar dom spelen är unik, konstant rädd för att dö och att bli av med ammunition. Och på samma helt underbara spel att lira.

Nu dom senare Resident evil spelen är som vilket skjut spel som helst, man bara köttar sig fram, inge rädsla för att dö, som tex COD eller ja som alla action spel.

Det är sådana spel som säljs idag och tjänar pengar, ungjävlarna vill ha ett pangpang spel och inte något spel som dom behöver använda hjärnan för att kunna komma vidare i spelet.

Mmmm åren går det är så sant så sant.

Jag hade en Spectrum 28k (Mjuka tangenter) och farsan med 48k (hårda tangenter) med cartridge, fyfan vad jag var imponerad över de snabba laddningstiderna med den där lilla kasetten.

Har faktiskt Spectrums laddningsljud som ringsignal på telefonen

Brukar spela lite spectrumspel i browsern på jobbet under lunchen, skönt med nostalgi medans man sitter och degar

Man kan ju säga att spelen var svårare förr då de inte fanns fusk och game troughs. Samt att man inte kunde spara under vissa spel eller var tvungen att klara av en boss för att kunna spara så man var tvungen att lägga ner ett visst antal timmar innan man kunde spara och sova lite.

Mera strategi på när man skulle spara och så, sen har det ju alltid funnits fusk till i stort sett varenda spel om man varit attraherad av det. Fast då har man ju aldrig klarat ett spel på riktigt...