Vilket är det sämsta hus/sällskapsdjuret?

Dar ser man, det ar val min egen okunskap som visar sig. Jag har sjalv aldrig haft annat an hund och ar inte sugen pa det heller. Dock undrar jag ju hur det ar i verkligheten - tror knappast att folk tar ut och lajjar med sin spindel eller odla i en timma per dag.

Overlag kanns ju anda en timma ganska lite om man jamfor med en hund eller katt som du ar med i stort sett varje minut som du ar hemma (atminstone hund).

Har hort annars ocksa att dessa djur ska ha stora personligheter. Dock inte sa stora att jag nagonsin upptackt dem.

Efter tio år med dem, så säger jag - papegojor.

De skriker högre än några andra djur. Och de kan göra det timme efter timme, bara för att få höra sin egen röst. Det går inte att träna bort heller, de är inte "ouppfostrade", det är i deras natur.
De tar upp jättemycket utrymme. De behöver stora burar att flyga i (större papegojor = många kvadratmeter), klätterträd att leka på utanför buren, och behöver även befogenhet till resten av bostaden för daglig motion (omöjligt för de allra största gojorna = omotionerat och frustrerat djur).
De kräver en dyr, specialiserad och varierad diet. Papegojpellets kostar apmycket. Exotiska frukter och nötter är snordyra. Och ungefär 75% av maten slängs ändå bort, för så är papegojor (igen, av naturen) - slösaktiga.
De skräpar ned mer än något annat djur. I alla fall av de jag bekantat mig med, vilket torde vara praktiskt taget alla djur som är vanliga i fångenskap. Papegojor tappar fjädrar och dun som yr runt i huset, ger man dem frön flyger det fröskal överallt, när de dricker vatten eller äter blöt mat (som frukt) och vill ha bort det blöta från näbben skvätter det över väggarna, skiten är kletig och stelnar sedan som cement, och vissa gojor dammar även oerhört mycket och kan ge människor kroniska lungproblem.
De lever längre än nästan några andra djur. Visserligen lever de små, som undulater, "bara" drygt 15 år, men även sparvpapegojor och nymfkakaduor kan bli 30 år gamla, och de större kan leva lika länge som människor. Det är ett livsåtagande med andra ord. (Eller det är meningen - men det blir det nästan aldrig, för nästan ingen står ut mer än ett år eller två.)
De är mer intelligenta än något annat sällskapsdjur. De enda djur som kan tävla med papegojors intelligens är kråkfåglar, elefanter, och hominider, alltså människor och människoapor.
Intelligens ses som charmigt i ett djur av många, men för mig betyder det = kräver mer mental stimulans, svårare att hålla road, lättare att lära saker man inte vill att de lär sig, lättare att hamna i trubbel (nyfikna), och lättare för att vara smartare än människan och manipulera sin ägare (det är de väldigt duktiga på).
De bits. En mindre papegoja kan slita sönder kött och få blodet att spruta, och även en liten på 120 gram kan få ett bett att kännas ända in i märgen. En större kan ha sönder öron, ögon, näsor och läppar, alltså vanställa dig för livet, och kanske t.o.m knäcka fingrar. Det här är inte något man egentligen kan träna bort. En hund som gjorde det här skulle vara fall för avlivning, hos en papegoja (ett vilt djur) är det något man får leva med.
De är dyra. Förutom matkostnaderna, så kostar de mycket i annat också. Bara en ordentlig bur kostar minst lika mycket som fågeln själv, allt från 2000-30.000 kronor, mer om man är beredd att lägga ut det. Leksaker kan, om man är en hängiven ägare som inte kan hemslöjd, gå på flera tusen om året. En leksak av ett värde på flera hundralappar kan vara fullständigt söndertagen på dagar, timmar eller minuter.
Vardagen kan bli outhärdlig. Det är ett kapitel som inte riktigt kan täckas av något annat, och är svårt att beskriva. Men förutom skrikandet, bitandet, nedskräpandet och sådant, så kan helt enkelt deras vanliga beteende vara oerhört stressande och frustrerande. Samtidigt är de enormt känsliga djur som kräver din uppmärksamhet 24/7. Får de inte vad de vill ha just när de vill ha det kommer de skrika eller fara runt som galningar i buren tills de får det. Man har aldrig en lugn stund med papegojor i huset.

Ja... det var väl det jag kom på nu.
De går INTE att jämföra med domesticerade djur, speciellt de som valt att leva med oss, som hundar och katter.

Reptiler - ut ur terrariet minst en timme om dagen? Skojar du!?
Reptiler ska inte ut ur terrariet överhuvudtaget förutom tillfälligtvis för hälsokoller och transport.
De har noll utbyte av att vara ute i en annan miljö, allt de behöver (mat, vatten, gömställe, värme) ska finnas i terrariet. De mår inte bra av att hanteras av stora rovdjur (oss), och inte heller av att vistas i en miljö som inte har temperatur och luftfuktighet som är anpassad för dem.
Precis, terrariet ska vara en fristad, deras ställe, inte ett tillfälligt förvaringsutrymme.

Min föredetta svåger förstörde ett flertal av mina möbler på fyllan. Bla en antik stol.
Är väll heller inget ovanligt att tonårsföräldrar kommer hem en söndag o finner hela hemmet kvaddat pga ungens fest. På den festen har säkert en o annan även pissat på annan plats än på toaletten.
Tycker att TS ska gå ut på stan en fredagskväll så kommer TS se flertalet personer som attackerar främlingar de inte känner igen.
Så, JA TS. Hunden är precis som ens bästa vän
Tyvärr för dig så känner jag inte igen din beskrivning på hundar mer än i ett fall. En av mina puckon jag hade älskade att äta skinn. Så efter att hon var klar med skinnsoffan (köpt begagnad o sliten) så blev det uteslutande tygsoffor för oss.

Sämsta husdjuret enl mig är väll Vandrande pinne eller Akvariefiskar? Vet inte riktigt vad de ska tillföra.

Nej jag skojar inte. Det är djurplågeri att stänga in djur permanent (bortsett från fiskar av uppenbara orsaker). Du som har fåglar vet att dom ska få flyga. Man stänger heller inte in hundar i hundgårdar permanent.

Dom måste komma ut ur terrariet och få motion. Och så måste dom pysslas om för att hållas tama. Jag vet att du vill säga att reptiler inte kan bli tama, men det är inte så konstigt att dom inte blir det om man aldrig tämjer dom från första början!

Ang. luftfuktighet så ska du veta att man inte kan uppnå rätt luftfuktighet i fångenskap. Det finns helt enkelt ingen metod som fungerar. Och temperatur... Herregud är det så svårt att slå på elementet innan man tar ut djuret?

Vilken del av 1 timme om dagen var det du inte förstod??

Om du inte tror mig så känn dig fri att prata med experter om saken. Ring bara ett stort djursjukhus.
Har du reptiler så tycker jag enormt synd om dom. Gör om, gör rätt.

Ah fy. Min kille alskar papegojor och hade en nar han var yngre (minns inte vad for sorts nu) och ar sugen pa en igen. Aldrig sager jag bara.

(OT: olyckligtvis "rymde" papegojan nar han var pa semester och hans styvpappa skulle ta hand om den. Styvpappan ar renlighetsfreak. Forstar nu att den kanske inte alls "rymde". Tror dock inte min kille har greppat det - 20 ar senare. )

Kräldjur, ormar, spindlar, myror... alla jävla djur som man inte kan kommunicera med. Här är några bilder på mina katter som är mycket bra på att kommunicera med mig.

http://www.fotoalbumet.se/elektronikfreak

Jag tänkte egentligen skriva om hur värdelösa spindlar är men eftersom jag är livrädd för alla spindlar (stora som små) och endast en gång varit nära en stor spindel utan glas emellan (på skansen) så tycker jag att jag är lite för partisk i frågan.

Jag säger ödlor. Specifikt i detta fall geckoödlor. Min kompis har haft en i många år nu, sedan två år tillbaka är det två stycken.

Jag förstår helt enkelt inte syftet.. De sitter bara där i terrariet. Och inte kan man titta på dem heller för de kryper alltid in på något gömställe.

Tar man väl ut dem ur buren så är de fruktansvärt tråkiga att "kela" med. Jag är väldigt varm hela tiden och har i princip aldrig kalla händer så på mig ligger de där i handflatan och trycker magen nedåt, allt jag är för dem är något sorts element alltså. Så kan man klappa lite försiktigt, skitkul.

Sedan äter de syrsor. De låter förjävligt, framförallt om natten, om de dessutom råkar "rymma" så förstör de alla kläder om man har dem i en garderob (för att slippa det jävla oljudet) och lägger dessutom små ägg eller nåt så att man fortsätter hitta fanskapen flera veckor senare. De äter även apelsiner och de kan ibland lukta lite äckligt av rutten frukt när de varit "öppnade" ett par timmar.

Akvariefiskar ser jag inte riktigt som husdjur utan mer som.. inredning? Självfallet ska man ta hand om dem. Mata, göra rent osv (man ska vara snäll och ansvarsfull, även med meningslösa djur). Men de är ju inga "riktiga" husdjur man kan hålla i eller kela med. Mer som en väldigt skötselkrävande tavla.

Blåvalar tar upp så mycket plats.

Touché
Kanske borde valt andra exempel men du verkar vara tillräckligt intelligent för att förstå vad min mening är även om den just denna gång kanske inte var helt perfekt formulerad

Synd dock att ingen verkar vilja försvara de vandrande pinnarna särskilt mycket. Någon festlig egenskap bör de ju besitta förutom att kunna se ut som naturens minst imponerande mirakel (läs: pinnen) och i vissa fall gunga i takt till musik (vilket iofs är ganska fräsigt).

Vandrande pinnar kan jag nog halla med om, fast finns ju typ vandrande blad som kan se lite roliga ut men som sagt, 15min senare sa ar de nog jalvigt trakiga.

Toppen av min lista hamnar nog allt man maste ha i ett akvarie som ska halla massa vatten. Altsa att salamandrar, fisk, skoldpaddor och kraftor ska kunna leva. Fiskar ar fina men som vandrande pinnar, fina i 15min nar man forst fatt dem, men tillskillnad fran insekterna kravs det en javla massa jobb med renligtheten. Vi hade skoldpaddor i 3 ar, 3st, och fy FAN vad det var jobbigt att byta vatten, gora rent osv. De bara simmade och at mat, that is it. Sen kom the deal braker var av vi gav dem till ett skoldpadds hem dar de fik masssa kompisar och stor yta att simma pa. Det som gjorde att vi gav bort dem var att en la obefruktade agg. I vattnet. De ruttnade. Worst smell ever.

Sa jag haller mig till reptiler som gar pa torra land, latta att skota, man kan aka pa semester utan att behava skaffa en alvarligare djurvakt samt att de ar tysta. Och hund och katt ger men massa underhallning

Detta är fria fantasier. Reptiler generellt lämnas bäst ensamma. Majoriteten av alla reptiler skall bara mötas vid parning. De lever solitärt i Naturen. De är enstöringar. Vi människor tror att tex ödlor skall vara 2-4 st i ett terrarium för "sällskapets skull". I realiteten plockar de alltid ut mobbingoffer som de inte bara biter utan även psykar.

Ormar "skiter i vilket" om de är flera eller ensamma men har inget "sällskapsbehov". Vissa arter kan dock intressera sig för ägarna som "a bringer of food". Vissa ödlor och sköldpaddor.

Inom reptilaveln vet man att solitärt levande djur mår allra bäst och får mest ungar då de bara sätts ihop vid parning.

Jobbigaste/sämsta sällskapsdjuret måste definitivt vara apa.