nysvenska rörelsen

borde inte Nysvenska rörelsen satsa igen val till till riksdagen precis som när Per Engdhal levde.

Kör hårt. Glöm inte att kalla er "nysvenskar" också.

Nej.

Nysvenskarna har bara ställt upp i ett enda riksdagsval. Det gav 400 röster vill jag minnas.

jag har frågat nysvenska rörelsen om dom var en ickevålds facistisk orginsation då svarade dom att dom bara var en nationalisk rörelse konstigt??

Ursäktar för bumb av en mycket gammal tråd, men jag har i mina studier av svensk politisk historia stött på en del funderingar kring Engdahl gamla organisation.

Deras storhetstid är ju såklart sedan länge passerad, men de verkar ju i någon mån finnas kvar. De har ju en hemsida, en postbox i Malmö och vad jag förstår så ligger de fortsatt bakom nätskriften Nonkonform.

Vad är det för folk som driver rörelsen idag? Är de precis så perifera som de verkar eller driver de någon form av ej utåtriktad verksamhet?

NsR ställde upp i ETT enda val. Man fick 400 röster och Per Engdahl kallade det för ett av hans största misstag någonsin, det av en man som generellt aldrig medgav misstag.

Det man sysslar med är utbildningsverksamhet (i huvudsak byggt på Engdahls material) i mycket liten skala.

Per Engdahl var lite mer lyckad som poet än som politiker.

Han såg sig knappast som politiker, inte i parlamentarisk mening i alla fall. Däremot var han tydligen ganska framgångsrik som ordförande för Synskadades Riksförbund (rätta mig om jag har fel på organisation här), den formen av politik tycktes intressera honom mycket mer.

Engdahl var mycket intressant att språka med. En visionär och fantast utan politisk verklighetsförankring. Uppvaktade förhoppningsfullt såväl socialdemokratiska som borgerliga ministrar, som knappast var trakterade av vare sig besöken eller hans politiska förslag. Ingendera ministerslaget ville förknippas med Nysvenska Rörelsen, som under kriget uppträtt tyskvänligt och extremt antisemitiskt och vid krigsslutet officiellt begråtit Hitlers hädanfärd. (Dock, en av efterkrigstidens s-ministrar (sedemera landshövding) hade i mycket unga år varit medlem i NSR.)
Efter kriget predikade Engdahl korporativa samhällsprogram och var mycket stolt över att släppts fram som talare hos det italienska partiet MSI, som länge försökte återuppliva moment av fascismens korporativa men även dess socialpolitiska program.
Hans självbiografi "Fribytare i folkhemmet" (Cavefors förlag) är klart läsvärd.

Jag fick emellanåt intrycket att Per Engdahl levde för sin politiska sekt, som effektivt avskärmade den politiska verkligheten. En mycket intelligent, politisk naivist. Hög intelligens och dåligt omdöme ger ofta remarkabla resultat. Om han renodlat rollen som samhällsfilosof hade säkert eftermälet blivit bättre och han själv mer respekterad. Efter kriget försökte han retuschera sina antijudiska anfäktelser genom direktkontakt med judiska kretsar, men skadan var irreparabel. Därtill fanns avsevärt judehat inom hans egen organisation även efter kriget. Engdahl hade uppenbara problem med rabiata judehatare och förintelseförnekare inom rörelsen.