Citat:
Ursprungligen postat av mathlc
Som sagt, säger man sig vara emot feminism får man oftast utstå personangrepp och diverse smädelser. Man anses vara en "mansgris".
Det är inte sant. Det är framförallt media som hjärntvättar oss med att man skulle råka ut för sådant. När tillräckligt många tror på det, blir det så. Börjar man i sin vänkrets att riva ner PK-barriärerna sprider sig effekten snabbt. Kampen handlar främst om DIG, inte om din omgivning - när DU slutar tro på medialögnen att anti-feminism inte accepteras, så kommer omvärlden acceptera dina åsikter. Det är min erfarenhet - från uppvaknanden i min ungdom då jag fortfarande inte hade börjat bojkotten mot jude-media - då blev det inte accepterat, men motståndet var - inser jag i efterhand - mindre än vad jag då trodde. Andra gången - vid mognare ålder - accepterades det betydligt bättre.
Det är klart att motstånd mot feminismen inte ska vara av formen kvinnohat om du ska bli accepterad för det. De som framställer sin anti-feministiska hållning som kvinnohat blir inte accepterade. De som däremot inser att feminismen handlar om att vända män och kvinnor mot varandra för att försvaga våra familjeenheter, och vill ha harmoni istället för kamp - därför att de älskar kvinnor - blir väl accepterade när de påpekar att feministerna gör sig skyldiga till allvarliga brott och skadar samhället. Personer som de bakom SCUM-manifestet, t.ex., orsakar säkerligen självmord, depression och andra psykiska skador på unga pojkar - sådana feminister är inget annat än mördare, pedofiler och våldtäktsmän i kvinnlig form och bör behandlas som sådana.