Boende och bostad

Det jag ville ha exempel på är situationer eller tillstånd[*] som kan köpas och säljas. Det verkar nämligen litet snömosigt.
[*] För att förebygga missförstånd är det tillstånd i betydelsen situation, läge eller befinnande vi talar om, inte i betydelsen lov eller tillåtelse.

Om du tar vår värld i beaktande, så kommer du nog att se en hel del marknadssituationer som är just "snömosiga". Vad jag gjorde var helt enkelt bara att konstatera att det går att köpa/sälja mycket annat än saker och ting [fast och lös egendom].

Det är fullständigt OT att börja ge exempel på och/eller ifrågasätta det. Jag har ingen anledning att vare sig försvara eller förklara detta. Jag förstår i och för sig din fråga, men en diskussion kring den blir mer av filosofisk och/eller juridisk karaktär. Jag förstår också att du inte frågar efter "tillstånd" av betydelsen "rättighet".

Det hade inte varit mer OT att svara med ett par exempel på det efterfrågade, än det svar du just presterade, där du istället förklarar att du minsann inte tänker giva några.

Är inte den vanligaste betydelsen av ordet "boende" en institution för till exempel äldre, handikappade eller utvecklingsstörda?

Med Vänlig Hälsning

Petter Eremiten.

Enligt Socialtjänstlagen (SOL) benämns detta särskilt boende och innefattar boende med särskilda stöd- och serviceinsatser som beviljas efter biståndsprövning. Vanligtvis brukar man skilja mellan biståndsinsatser i särskilt och ordinärt boende, där det senare handlar om hemtjänst.

Nu hamnar vi väldigt OT här, men enligt svensk gällande lag kan man inte det. Man kan bara erlägga pengar, av en typ som snarast är att beteckna som en form av muta, för att erhålla ett hyreskontrakt. Bostadsrätten, däremot, är en överlåtelsebar nyttjanderätt. Föreningen äger bostaden, medlemmen bara (den exklusiva) rätten att bruka den. Det är förmodligen betecknande för våra konceptuella svårigheter med personligt ägande av immateriella rättigheter att bostadsrättslägenheten bland folk i stort uppfattas vara ägd av bostadsrättshavaren.

Jag vidhåller att ett tillstånd inte kan köpas. Förstahandskontraktet kan köpas illegalt men det betyder inte att ett boende är köpt utan endast nyttjanderätten till en bostad. Man kan så klart köpa ett älderboende, men i detta fall har ordet kommit att betyda inte ett tillstånd utan en sak. Betydelsen av ordet boende är alltså tydligt beroende på situationen.

Har det enkla begreppet "ett boende" verkligen glidit i betydelse då? Jag tror att de flesta människor skulle acceptera den skillnad mellan boende och bostad som här framförts, men att slarv och bristande intresse/insikt bidrar till det "felaktiga" användandet.

Fastighetsbranchen har säkert varit en bidragande orsak. Jag kan förstå att en icke språkpedantisk mäklare väljer ordet boende framför ordet bostad då det senare har en något mer fyrkantig ton och skulle kunna anses mindre inbjudande i rubriken till en fastighetsannons. Vanliga människor tar sedan upp ordet.

Jag delar den beskrivningen.