De mentalsjuka mediefeministerna - vilka är de och hur farliga är de?

Den senaste tiden så har jag uppmärksammat ett fenomen som jag nog inte är ensam om att ha noterat, nämligen att radikalfeministerna vi ser och hör i media inte sällan visar sig lida av mer eller mindre allvarliga mentala svårigheter.
Jag tänkte att det vore på sin plats med en egen tråd i ämnet där kartläggningen kan bli lite mer överskådlig så att man kan få en tydligare bild och även diskutera hur pass samhällsfarligt fenomenet egentligen är.

Här är några fall som jag uppmärksammat mot slutet:


Sofia Thermaenius

My Vingren


Emerentia Leifsdotter Lund

Lisa Magnusson

Anna Ardin

Johanna Koljonen

Sofia Mirjamsdotter

Detta är ju bara ett litet axplock av alla feministdårar i media, listan kommer att fyllas på.
Tråden kommer att fungera som en sammanställning av galningarna.
Men även för att diskutera faran med detta, därför att som vi vet så har ju Sverige gått ned sig mer och mer sedan dessa tankar slog rot någon gång runt 1968, men är det ideologierna som gjort dessa människor sjuka, eller är det helt enkelt sjuka människor som söker sig till dessa ideologier?
Och hur kommer det sig att de alla söker sig till journalistlinjen?

Snygg listning, men vad vet man? Du kanske bara har prickat in medelvärdet för journalissorna? Det är nog så illa ställt ska du se…

Sen glömdes den just nu mesta aktuella – Cissi Wallin, som hänger ut oskyldiga privatpersoner.

Lägg till Elin Grelsson
https://www.flashback.org/sp29520712
”Jag har kämpat väldigt länge med att begreppsliggöra mitt psykiska mående. Att skapa en sjukdomsbild kring det, någonting som är oavhängigt mig själv.” ” Hur kom det sig att jag ägnade hela januari åt att gråta redan när jag steg upp på morgonen, ligga i fosterställning och skaka av ångest och sitta i väntrum på akutpsyk?”
http://elingrelsson.se/2011/03/16/ockupationsmakten/

Fler mentalt störda kvinnor och män återfinns i tråden om #prataomdet.

Ajaj TS, det här är ett allvarligt exempel på näthat. Räkna med att någon av ovanstående kommer ta upp detta grova brott inom ett par dagar, via twitter naturligtvis. Om så ej sker bjuder jag hela flashback på pannkakor

Edit : Ser nu att en person saknas, jag nominerar Katrine Kielos till listan

Jag har länge misstänkt att dagens journalister som gillar olika men bor lika och hyllar hbtq samt feminism lider av en kraftig sinnessjukdom.

Maria Sveland kan väl inte vara frisk? Hon är ju arketypen för kolumnisten som säger sig må dåligt för att alla, nästan precis alla, är Breivik nuförtiden.

http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-...skt-deprimerad

Bra fråga. Det kan ju vara så att det föreligger ett dialektiskt förhållande, att de sjuka söker sjuka ideologier som därmed i växelverkan förstärker och befäster sjukdomstillståndet i en osund kombination med diverse sjukdomsvinster iform av uppmärksamhet, bekräftad känsla av att vara förorättad, eventuell anställning inom genusindustrin o.s.v.

Störst problem är det förstås att ideologierna förlägger individens ( läs kvinnans ) tillkortakommanden utanför henne själv: det är könsmaktsordningens fel, det är patriarkatet, det är männen, vår samtid, strukturell diskriminering... det är inte mig det är fel på utan hela världen!

Med en sådan ideologi behöver man inte själv smeka sitt ego medhårs för att det ska växa. Det egna jaget blir också den feministiska karriärkvinnans livsprojekt i kampen mot könsmaktsordningen.

Könsordningen som begrepp skrotades i slutet av 90-talet då den inte ansågs tjäna elitfeministernas syften. Det var makt som blev viktigt och detta fokus riskerade inte heller att uppmärksamheten hamnade på människorna i samhällets botten. Där är ju som bekant männen överrepresenterade.

Feminism och genustrams är ju akademiserade religioner och de är den psyksjuka, förorättade och intellektuellt svaga kvinnans självklara val.

Åsa Linderborg bör väl platsa också.

Många valium blir det...

Mian Lodalen,Marteus och Malin Stenman har blåst så hårt i genustrumpeterna så att det räcker i tid och evighet. Ödmjukhet och självdistans är inte det första man tänker på när dessa namn dyker upp...

Journalist, twittrare, radikalfeminist, antirasist. Johanna Langhorst, aktuell för några veckor sen, måste absolut in i detta illustra sällskap.

Hon tycker att det inte är okej att andra använder en rasistisk problemformulering, men flydde ”det älskade Tensta” sen sonen blivit rånad några gånger för mycket.

Hon känns klart farlig.

Den lättkränkta vita kurden Kawa Zolfagary?

Ja, Sveland bara måste med. Troligtvis en sorglig kombination av blandmissbruk och blanddiagnos som fungerar som artistisk källa till hennes alster. Jag tycker hon skriver så helt underbart förvirrat att hon snart uppfyller i princip alla krav för att nästan kunna bli ett eget verb.