Citat:
Ursprungligen postat av
MonsterRipp
Har lite av ett dilemma då det händer att jag ibland får panikattackliknande attacker som verkar utlösas av stress eller ilska, när det väl händer så självskadar jag för att få tillbaka kontrollen. Det stora problemet är att jag är truckförare på ett sjukhus och blev kallad till chefen för ett tag sedan om att de fått flera samtal om att personalen bland annat tycker det är obehagligt och jobbigt när jag får en attack och det jag gör för att behålla någon form av kontroll. Förstår dem verkligen för det är ingen vacker syn och vill självklart inte ha dessa attacker eller skada mig själv, men vet inte vad jag ska göra för att bli av med dem.
Tog upp ämnet med min sköterska på Vuxenpsyk och vi kom fram till att eftersom jag alltid har använt exponering för att komma över tidigare hinder så borde jag rida ut ångesten. Men chefen vill helst att jag ska säga till om jag känner på mig innan jag får en attack, men är ju i kulverten och kör plus kan inte "känna det" förens det händer.
Bryr mig inte om jag outar mig själv just nu, men skulle hemskt gärna vilja ha råd på hur jag ska gå tillväga då jag inte vet vad jag ska göra.
Jag har haft panikattacker tidigare i mitt liv innan jag mådde så bra som jag gör nu. Som du säger så kan det vara "stress", "ilska", "frustration". Men anledningen till mina "" är att det är en skillnad på att se det som stress och tankar av stress. För det är när du tar dessa tankar av stress eller ilska på allvar som det mycket väl kan leda till en panikattack. För att få en tanke om stress eller ilska, det är inte så farligt men om du börjar tro på den och även du börjar tänka kring tänkandet, ja då blir ditt sinne grumligt av alla tankar och du mår dåligt. Du kan i alla situationer i livet låta tankar av stress eller ilska passera utan att ens lägga någon vikt vid dom. För dom är inget annat än tankar.
Försök inte styra hur du fungerar, systemet klarar sig bäst när vi inte lägger oss i. Lev med livet istället!