Citat:
Ursprungligen postat av ZuparN
Hur tolkade ni texten "Om Godheten"?
Jag tolkade den som att alla har sin egen syn på godhet och ondska. Personen i novellen misshandlar en annan kille helt oprovocerat utan att känna skuldkänslor, han känner att det han gjorde var en god handling.
Har jag tolkat den rätt?
Intressant novell. Jag är beredd att instämma i det du skrev men samtidigt känner jag också att det finns någon sorts förnuft kontra känslospår här. Huvudpersonen beskrev ju ett tidigare tillfälle då han hade givit en tiggare pengar, även fast det tillfälligt gav honom glädje så gav det i längden mannen ett längre lidande. Alltså, ifall han inte hade skänkt pengar så hade han gjort mannen en tjänst, eftersom huvudpersonen anser att ett liv med lidande är mindre värt en ett inget liv alls.
Och ifall vi ska gå in på den egentliga händelsen som utspelar sig i novellen så inser han att han gjort ett misstag som låtit mannen ligga kvar, dels för att risken för att han ska hinna kalla på hjälp finns (dock negligerbar) men också för att hans lidande förmodligen ökades i livslängd. Det var en handling han begick grundad på
känsla, inte
förnuft. Att han även lämnade mannens kläder var även grundat på oförnuft, eftersom mannen ändå skulle gå bort var det lika bra att ta dem. Sedan är det intressant att veta varför huvudpersonen känner sig tillfreds med att ha begått en handling grundad på känsla istället för förnuft. Det har troligen att göra med hans världssyn att göra, alltså att han fruktar ett universum styrt av fundamentala fysiska lagar. Han vill ha
the real thing - alltså
den fria viljan.
Men precis som du var inne på också så handlar det mycket om vad man uppfattar som moraliskt fel eller inte. Vissa ställer sig likgiltiga inför dessa handlingar och anser dem endast vara subjektiva, alltså huruvida man uppfattar dem som onda eller goda. Denna gren inom filosofin kallas för
värdenihilism (ifall du skulle vara intresserad).