Citat:
Ursprungligen postat av Hamilkar
En förklaring till den kan vara att barn, som har de mest högfrekventa rösterna, också är svagare pigmenterade - dvs ljusare - än sina föräldrar. I genomsnitt gäller också att kvinnor, som ju har ljusare röster än män, är något svagare pigmenterade än dessa.
Skulle "de (till pigmentet) ljusa" i så fall vara en samlingsbeteckning för kvinnor och barn? (Annars förefaller det något långsökt att man skulle gå denna omväg i stället för att helt enkelt tala om "barnsliga" kontra "vuxna" eller "kvinnliga" kontra "manliga" toner.) Vet du om det finns exempel från andra sammanhang på en uppdelning mellan å ena sidan barn och kvinnor och å andra sidan män baserad på pigmentet? Eller om man på annat sätt vet att denna pigmentskillnad (och -samhörighet) varit allmänt känd historiskt sett (eller åtminstone sedan 1887, första belägget på
ljus i den aktuella betydelsen enligt SASO)? Jag hade t.ex. ingen aning om den, vilket förstås kan bero på personlig obildning men i alla fall indikerar att skillnaden inte är så betydande att man genom sinnesintryck självklart och medvetet kan formulera regeln att barn och kvinnor i allmänhet är ljusare på samma sätt som t.ex. regeln att de i allmänhet är mindre.
Skulle jag gissa på något så vore det att ljus = tydlig, klar, ogrumlad och/eller ljus = glad, lycklig, hoppfull smittat av sig, vilket inte behöver vara så mycket konstigare än de synestetiska beteckningarna dur och moll. Och på samma sätt som dur både betyder "hård" och brukar uppfattas som generellt "gladare" än moll så är ju en hög ton mer påträngande än en låg (åtminstone så länge vi rör oss inom något slags "normalt" hörbart musikomfång). Den blir då den tonala motsvarigheten till "gräll", vilket blir desto troligare som en gräll färg kan betecknas som "skrikig" och "skrikig" om ljud oftast innebär högfrekvent och stark, inte bara stark.
