2012-11-03, 23:49
#1
Erfarenhet: Heroin,tjack,LSD,Kokain,Mdma,Benzo,Sub,Metadon,Oli ka RCs.
Ålder:20
Längd/vikt: 180cm,90kg.
Plats: Sommartid i Stockholm
Vaknar upp i mitt lilla rum, ganska förbannad över mig själv. Hade nämligen tappat bort min telefon dagen innan. Det var inte telefonen som var utav värde, en gammal skitsonyeriksson som knappt fungerade, men hade väldigt viktiga nummer i kontaktlistan till kranar som jag absolut inte ville vara utan idag. Hade nämligen köpt en boll igår och dragit i mig 1/3 i en Donkentoalett för att sedan gå ut och köpa mig en kopp kaffe. Fantastiskt det är med kaffe när man tagit heroin, praktiskt också! Det hjälper en att hålla sig någolunda vaken för att inte somna. Tycker det händer lite allt för ofta att man sitter på tåget och noddar för att sedan öppna ögonen och inse att man åkt alldeles för långt. Sen att en kopp kaffe kostar 10kr i Donken gör det hela ännu bättre för oss livsnjutare.
Men nu låg man i sin säng och undrade hur mycket man lämnat kvar i den lilla plastbiten. Till min stora förvåning ligger det en rejäl dos för att påbörja dagen med ett leende på läpparna.
Går in i toaletten för att slå i mig det, brukar alltid göra det i toaletten bara ifall morsan skulle komma hem, även om jag vet att hon jobbar känns det alltid lite bättre att göra det bakom en låst dörr.
Sagt och gjort gick jag in i toaletten med alla verktyg, fyllde pumpen, la pulvret i skeden, tömde vattnet i skeden, eldade under skeden, bubblor, in med bomull, suga in det gula innehållet, på med nålen... Vad fan. Glömde mitt bälte i rummet.
Ser mig omkring för något man kan spänna upp armen med och får syn på ett gammalt pannband. Lindar de runt armen för att den lilla bulan i armvecket ska komma fram. Trycker sedan in innehållet i armen och försöker få loss pannbandet, det går inte så jag drar ut nålen ur armen, det borde jag inte gjort.
Det sprutar bokstavligen blod ur armvecket medan man själv blir panikslagen och rycker på det förbannade jävla pannbandet som inte vill lossa. Blod överallt och ångest över att man slösat bort sin sista jävla fix. Kände av det men är jävligt irriterad över att det kunde kännas mycket mer. Lite lustigt endå att man precis fått se sin arm som en jävla fontän.
Hjälper väl inte att sitta här och gnälla, drar ner till busshållsplatsen och tänder en cigg. Nu är det dags att leta kranar, som de flesta som gillar heroin vet är det faktiskt inte speciellt svårt att få tag på heroin om man vet var man ska leta. Efter en lång resa till stora staden hoppar jag på tunnelbanan för att se en fantastiskt person! Där satt han och kollade lite nonchalant ut genom fönstret. Det var nämligen en person jag köpt heroin av tidigare!
Kommer inte ihåg vad han heter men fan vad underbart att se honom. Går fram och sätter mig mittemot honom och hälsar. En massa onödigt prat byts ut innan den enda viktiga frågan ställs:
-Kan du hjälpa mig fixa varor?...
Det kunde han! Win! Det bästa var att jag kommer ihåg hans heroin. Alla försäljare säger ju alltid att de har det bästa i stan men just den gången tror jag fan han snackade sanning. Brukar alltid vara försiktig av mig och slå i mig lite grann för att testa det för att sedan slå i mig en större mängd. Men den här gången räckte min "första sil" alldeles utmärkt.
Vi drar och fixar allt och sedan frågar snubben om jag kan ge honom 10 spänn så han skulle ha råd med en pizza. Tänker efter och eftersom jag inte har något planerat så drar jag med honom och käkar en pizza, Vi sitter där och käkar våra pizzor och jag berättar om min "incident" tidigare med min blodfontän.
Sen säger han att hans polare har jävligt bra tjack inne. Man är ju aldrig den som tackar nej till ett bra erbjudande så efter pizzan drog vi iväg för att fixa lite vaket. Köper tre gubbar för att sen hamna i en av dom där "pundartoelett" som finns runt om i innerstan för att slå i oss varsin panna. Han skojade inte om att det var bra grejer. Vi går runt i stan och pratar om allt mellan himmel och jord. Efter ett antal pannor och massa prat och promenader säger min nya vän att han ska bege sig hem, frågar om vi kan ta festen hem till honom och det kunde vi. Han bodde bara några meter därifrån och innan jag vet ordet av sitter vi i hans lägenhet och slår i oss heroin/tjack. Säger något i stil med att jag tycker en halv benso är sjukt skönt att blanda i silen och innan jag vet ordet av lägger han fram en stav till mig. Minns att jag slänger ur mig en ganska bögig kommentar som ”Fyfan vilken kille du är! Full med härliga överaskningar”.
Slänger då upp resterande tjack på bordet och säger att han får ta för sig bäst han vill medan jag själv fixar iordning en sil med en stav i. (Vilken lyx!
) Minns inte riktigt vad som hände sen men jag vaknar upp, killen står med en kniv och rispar i tapeten, frågar honom vad han sysslar med och han kollar på mig med uppspännda ögon och säger ”Kolla på de här, jag har ristat solsystemet i väggen”.
Känner mig lite förvirrad och kollar på bordet, där ligger det 3 tomma påsar tjack.(har han slagit i sig allt?) Klockan var 5 på morgonen och jag tänker, dags att bege sig hem.
Ålder:20
Längd/vikt: 180cm,90kg.
Plats: Sommartid i Stockholm
Vaknar upp i mitt lilla rum, ganska förbannad över mig själv. Hade nämligen tappat bort min telefon dagen innan. Det var inte telefonen som var utav värde, en gammal skitsonyeriksson som knappt fungerade, men hade väldigt viktiga nummer i kontaktlistan till kranar som jag absolut inte ville vara utan idag. Hade nämligen köpt en boll igår och dragit i mig 1/3 i en Donkentoalett för att sedan gå ut och köpa mig en kopp kaffe. Fantastiskt det är med kaffe när man tagit heroin, praktiskt också! Det hjälper en att hålla sig någolunda vaken för att inte somna. Tycker det händer lite allt för ofta att man sitter på tåget och noddar för att sedan öppna ögonen och inse att man åkt alldeles för långt. Sen att en kopp kaffe kostar 10kr i Donken gör det hela ännu bättre för oss livsnjutare.
Men nu låg man i sin säng och undrade hur mycket man lämnat kvar i den lilla plastbiten. Till min stora förvåning ligger det en rejäl dos för att påbörja dagen med ett leende på läpparna.
Går in i toaletten för att slå i mig det, brukar alltid göra det i toaletten bara ifall morsan skulle komma hem, även om jag vet att hon jobbar känns det alltid lite bättre att göra det bakom en låst dörr.
Sagt och gjort gick jag in i toaletten med alla verktyg, fyllde pumpen, la pulvret i skeden, tömde vattnet i skeden, eldade under skeden, bubblor, in med bomull, suga in det gula innehållet, på med nålen... Vad fan. Glömde mitt bälte i rummet.
Ser mig omkring för något man kan spänna upp armen med och får syn på ett gammalt pannband. Lindar de runt armen för att den lilla bulan i armvecket ska komma fram. Trycker sedan in innehållet i armen och försöker få loss pannbandet, det går inte så jag drar ut nålen ur armen, det borde jag inte gjort.
Det sprutar bokstavligen blod ur armvecket medan man själv blir panikslagen och rycker på det förbannade jävla pannbandet som inte vill lossa. Blod överallt och ångest över att man slösat bort sin sista jävla fix. Kände av det men är jävligt irriterad över att det kunde kännas mycket mer. Lite lustigt endå att man precis fått se sin arm som en jävla fontän.
Hjälper väl inte att sitta här och gnälla, drar ner till busshållsplatsen och tänder en cigg. Nu är det dags att leta kranar, som de flesta som gillar heroin vet är det faktiskt inte speciellt svårt att få tag på heroin om man vet var man ska leta. Efter en lång resa till stora staden hoppar jag på tunnelbanan för att se en fantastiskt person! Där satt han och kollade lite nonchalant ut genom fönstret. Det var nämligen en person jag köpt heroin av tidigare!
Kommer inte ihåg vad han heter men fan vad underbart att se honom. Går fram och sätter mig mittemot honom och hälsar. En massa onödigt prat byts ut innan den enda viktiga frågan ställs:
-Kan du hjälpa mig fixa varor?...
Det kunde han! Win! Det bästa var att jag kommer ihåg hans heroin. Alla försäljare säger ju alltid att de har det bästa i stan men just den gången tror jag fan han snackade sanning. Brukar alltid vara försiktig av mig och slå i mig lite grann för att testa det för att sedan slå i mig en större mängd. Men den här gången räckte min "första sil" alldeles utmärkt.
Vi drar och fixar allt och sedan frågar snubben om jag kan ge honom 10 spänn så han skulle ha råd med en pizza. Tänker efter och eftersom jag inte har något planerat så drar jag med honom och käkar en pizza, Vi sitter där och käkar våra pizzor och jag berättar om min "incident" tidigare med min blodfontän.
Sen säger han att hans polare har jävligt bra tjack inne. Man är ju aldrig den som tackar nej till ett bra erbjudande så efter pizzan drog vi iväg för att fixa lite vaket. Köper tre gubbar för att sen hamna i en av dom där "pundartoelett" som finns runt om i innerstan för att slå i oss varsin panna. Han skojade inte om att det var bra grejer. Vi går runt i stan och pratar om allt mellan himmel och jord. Efter ett antal pannor och massa prat och promenader säger min nya vän att han ska bege sig hem, frågar om vi kan ta festen hem till honom och det kunde vi. Han bodde bara några meter därifrån och innan jag vet ordet av sitter vi i hans lägenhet och slår i oss heroin/tjack. Säger något i stil med att jag tycker en halv benso är sjukt skönt att blanda i silen och innan jag vet ordet av lägger han fram en stav till mig. Minns att jag slänger ur mig en ganska bögig kommentar som ”Fyfan vilken kille du är! Full med härliga överaskningar”.
Slänger då upp resterande tjack på bordet och säger att han får ta för sig bäst han vill medan jag själv fixar iordning en sil med en stav i. (Vilken lyx!
) Minns inte riktigt vad som hände sen men jag vaknar upp, killen står med en kniv och rispar i tapeten, frågar honom vad han sysslar med och han kollar på mig med uppspännda ögon och säger ”Kolla på de här, jag har ristat solsystemet i väggen”. Känner mig lite förvirrad och kollar på bordet, där ligger det 3 tomma påsar tjack.(har han slagit i sig allt?) Klockan var 5 på morgonen och jag tänker, dags att bege sig hem.
