"liberalism" vs Nietche

Ja, jag talar om liberalism med litet L. Det här kommer vara en något öppen topic baserad på min något bristfälliga inblick i västerländsk idéhistoria. Måga på forumet tycker säkerigen det här i grunen är en fråga trival om semantik, men hur man paketerar sina idéer är viktigt för både presentation och eget tänkande.

Att klumpa ihop liberalism med kommunim på vänsterkanten är väl nästan lika rättvist som att säga att Nietche är skyldig till nazismen, men det fins trotts allt vissa historiska kopplingar. Huvdsakligen tänker jag på det rättighetstänkande och den egalitärianism ("jämställdhetism") som ärvts från kristedomen. Ur ett legalt perspektv tycker jag att liket inför lagen borde praktiseras, men det är från ett fullstädigt praktiskt synvinkel. Liksom "värde" är "rättigheter" en intrisikalt subjektivt fenomen. Det finns inga mänskliga rättigheter annat än i folks sinnen. Däremot fungerar termen som en "semantisk stoppsylt", vilket lite förenklat innebär att det blir ett känslomässigt inprogrammerat axiom för folks tankegångar. Jag förstår att detta kan vara användbart för att effektivt kommunicera ett budskap, men ifall man aldrig utmanar sina egna termer gör man sig del öppen för attacker, dels kan man förstärka koncept som hjälper fiendens propaganda.

Ur den "induvidualistiska" upplysningsidén om om det nyfödda barnet som ett vitt ark, har diverse vänsteridéer om en social omformning av mäniskan sprungit. I min åsikt är det fakum att dessa kontrafaktiska idéer pushas s hårt en stor anledning till att folk i dagens samhälle känner sig så fråkoppllade. Man ignorerar skillnader mellan könen, man ignorerar rasskillndáder, såväl som folks "inneboede rasism", och man ignorerar dunbars nummer, allt för att den utopiska drömmen om en "ny kommuistisk människa. Detta är extremt sällan explicit, men i essens tycker jag merparten av modern pop-politik (tack till Ryan Faulk för den termen) verkar handlar om detta.

Två artiklar som lite löst kan kopplas samman med ämnet, då de är stora faktorer i vad som fått mig att fundera på det här:
http://oskorei.motpol.nu/?p=767
http://unqualified-reservations.blog...ed-part-1.html (har inte själv läst alla delar än)

Både liberalism och socialism utvecklades ur Rousseaus tankar. Socialism och liberalism är i stort sett två sidor av samma mynt, två olika tillvägagångssätt för att nå jämlikhet mellan människor.

Nietzsche kan varken ses som liberalist eller socialist på grund av hans avsägande av naturrätt. En nihilistisk världsbild passar inte in i varken liberalism eller socialism. Man kan trots detta samtidigt vara nihilist som man är liberalist eller socialist, men man måste alltid komma ihåg att grundläggande koncept i ideologierna, såsom frihet, jämlikhet och rättvisa, bara är sociala konstruktioner och ej satta i sten.

Man kan kort säga att en nihilist kan vara liberalist, men en liberalist kan inte vara nihilist. På samma sätt kan en nihilist vara humanist, men en humanist kan inte vara nihilist. Nihilister kan själva välja vad de ska tycka, sålänge de minns att dessa värderingar är artificiellt skapade och inte självexisterande. För en nihilist kan därför socialism och liberalism tyckas vara väldigt likt varandra, vilket inte är konstigt eftersom att de båda har samma grunder.

Jag har periodtragglat mig igenom "history of western philosofy av bertrand russel. har just asutat avsnittet om Lock. Kommer själv inte ens ihåg om jag läst något om Russeau än. Jag är väldigt vriden mot att ignorera ursprungkällor och se ideer enbart på sina logska meriter, så det här kan ses som ett dörsök att reda ut hur fasen jag skall kategorisera mina ideer. Jag har läst precis noll urällor (läser väldigt sällan hela böcker öht) eftersom jag föredrar att imundiga idéer i mer destillerat format.
Det här var faktiskt väldigt användbart. För mig har nihlismens grudtanke väldigt länge tett sig som axiomatisk, även innan jag upptäckte Nietches ideer. Dock har jag upptäck att man kan dra vissa slutsatser bara genom att studera "människans natur"( evolutionsbiologi, praxeologiska koncept, Dunbars Nummer etc). Exemelvis tycker jag att Atlas Shruged ger ett väldigt bra nihlistiskt perspektiv på människan utanför Dunbars Nummer - civilizationens superorganism - men har ett fullkomligt stendumt perspektiv på närmare relationer.

Jag är inget jättefan av humanism, då jag ser det som en fortsättning på kristen "slavmoral" och allmänt önsketänknde.

Atlas Shrugged driver ju nihilismen lite till sin spets och antar att alla har möjligheten och vill bli übermenschen, men jag tycker också att den har rätt idé vad gäller världens och människans natur. Det är ju därför vi behöver ett samhälle, för att se till att vår natur inte ballar ur. I grund och botten är vi ju mördare som inte bryr sig om mer än sig själv och sin familj, så då krävs det ett sätt att antingen få alla att förstå att vi kan utveckla oss och bli mer än bara djur, eller åtminstone lagar som kan reglera det djuriska väsen som finns i oss alla.

Bertrand Russels bok är jättebra, men det kan vara lite svårt att ta till sig allt eftersom att man glömmer så mycket. Det är ju inte som att man sitter ner och verkligen pluggar stenhårt när man läser den. Rousseau var iallafall snubben som låg bakom franska revolutionen, både ideologiskt och även till viss del praktiskt. USAs grundlagar är också jätteinspirerade av honom. Man kan utgå väldigt mycket ifrån hans böcker om man ska skapa sig en egen ideologi, för han kan tolkas på väldigt olika sätt. Grundtanken är dock densamma, att alla ska ha chansen till ett värdigt liv.

Humanism är ofta i motsats till nihilism. Boken Nausea av Sartre är ett exempel på det.

Atlas Shrugged nihilistisk, mycket skall man höra...

Får ingen direkt uppfattning om vad som skall diskuteras i tråden. Att klumpa ihop liberalism och kommunism är naturligtvis absurt. Vad Nietzsche ansåg om politik kan man vrida och vända länge på, men att han var auktoritär är nog svårt att komma från.

Den är inte nihilistisk, den antar inte att alla har möjlighet att bli några övermänniskor, och inte heller att alla skulle vilja bli det. Rand förkastade övermänniskoidén långt innan hon publicerade sin första roman. Det här ignorerar så mycket av historien att det är snudd på revisionism.