FAQ & tips: uttalsstöd & fonetisk / fonematisk notation

På tråden Språkakuten kom det upp en fråga om uttalsbeskrivning med fonetisk vs fonematiskt notation. Intressant, men djupt vatten för en praktikens språkanvändare.

Ordens stavning (ortografi) kan och skall bara i begränsad omfattning föreskriva uttalet av ett ord. Det är exempelvis värdefullt att låta ett ord stavas med etymologisk kontinuitet gentemot ursprunget. Som ordet »hjälp«.

Ordböcker avsedda för den stora allmänheten har enkla uttalsanvisningar, medan det finns olika förfiningar av notationen för rekommenderat uttal. Den stora innovationen för proffs och intresserade amatörer är IPA (The International Phonetic Alphabet).

Här kopierar jag in ett par inlägg från Språkakuten, plus ett par länkar. Ärade kolleger som kan ämnet djupare är välkomna med tips och diskussioner.

KarlXVII

Vad betyder 'fonematisk'?
"Ordens uttal anges fonetiskt, inte fonematiskt."

In-Fredel

Att ange uttalet fonematiskt betyder att man anger det underliggande fonemet, som skrivs inom / /. Ordet här skrivs fonematiskt som /hɛr/ men fonetiskt som [hæ:r], eftersom fonemet /ɛ/ realiseras som allofonen (varianten) [æ] före /r/. En fonetisk notation anger således alla uttalsnyanser som inte är betydelseskiljande.

Ett annat exempel:

/pik/ – fonematiskt
[pʰi:k] – fonetiskt (aspirationen är inte betydelseskiljande)

egon2b

... en enkel IPA-skrivmaskin som Computer Sweden anvisat:
http://www2.ling.su.se/fon/IPA-brux.htm#se

http://en.wikipedia.org/wiki/Ipa
http://sv.wikipedia.org/wiki/Interna...iska_alfabetet

fonetisk skrift (ca 10 inlägg, start 2010-01)

Observera att det längre begreppet »fonematisk« kan avse den lätt förenklade (schematiska) notationen, medan »fonetisk« egentligen gör anspråk på att återge även mera specifika detaljer som inte är betydelsebärande, typ miniflås (aspiration).

Noriega om namnet Kubrick:

... /ˈkuːbrɪk/ eller /ˈkjuːbrɪk/, sen om man ska sätta den inom klamrar blir det något i stil med [ˈkʰuːbɹɪk] / [ˈkʰjuːbɹɪk]. Kanske blir sista vokalen [ə] i snabbt tal.

In-Fredel:

Noriegas nr 1 är fonematisk (dvs. tar inte hänsyn till allofoner) och Noriegas nr 2 är fonetisk.

Här är en bra sida: http://www.linguiste.org/phonetics/ipa/chart/keyboard/

För övrigt rekommenderar jag typsnittet Doulos SIL med vilket man kan hämta fonetiska tecken direkt från Windowsprogrammet Teckenuppsättning.

egon2b: allofoner är uttalsvariationer för fonen, där variationern beror på till exempel ljudets omgivning i ett ord, dialekt. Allofoner är alltså en grupp samhörande varianter som schematiskt samlas i ett fonem. Ungefär som fysiska blåa och vita blåsippor samlas under artnamnet blåsippa.

Y och H, konsonanter eller vokaler? Vocoids? — (ca 20 inlägg, start 2009-06)

http://www.bokus.com/cgi-bin/product...h_word=fonetik
http://www.bokus.com/cgi-bin/product..._word=fonetisk

Visst är det så att man vid behov när man anger ortografi/stavning brukar skriva mellan < > för att skilja från [] och //?

Bra initiativ till tråd, egon2b!

Ja.

<tacka>
/taka/
['tʰak:a]

egon2b avsåg att 10:35 i #2 skriva:

allofoner är uttalsvariationer för fonem, där variationen beror på till exempel ljudets omgivning i ett ord, en dialekt eller en idiolekt. Allofoner är alltså en grupp samhörande varianter som schematiskt samlas i ett fonem. Ungefär som fysiska blåa och vita blåklockor samlas under artnamnet blåklockor.

Off topic: Det är tveeggat att mitt i ändringstimmen göra ett tillägg och då inte korrekturläsa med tillräcklig omsorg.

En ganska knepig fråga rör hur vokal- och konsonantlängd ska skrivas vid fonematisk notation. Frågan berörs i den här tråden, i inlägg 13 och 14:

https://www.flashback.org/t1594014

Det finns en oklarhet huruvida längden ska anses som fonematisk eller fonetisk. Problemet är att betonade stavelser i svenskan antingen har lång vokal och kort konsonant eller lång konsonant och kort vokal. Därför är inte längden betydelseskiljande i sig, utan det är alltid en kombination av vokal och konsonant som avgör. Garlén anger i Svenskans fonologi (s. 60) att längden är allofonisk och skriver (s. 77) att t.ex. fonemet /ɛ/ har allofonerna [ɛ], [ɛ:], [æ] och [æ:]. Däremot kan man man konstatera att Svenska Akademiens språklära (s. 20) väljer att ange längden som fonematisk, genom att skriva t.ex. /vi:s/.