Uttala transparent

Hur uttalar jag ordet transparent. Var helt säker på att det stavades transparent men uttalades transparAnt eller tom transpARagnt. Har jag fel?

Hur det uttalas är mycket dialektalt. Jag säger "transparant".

"Transparant" it is. Det är uttalet på rikssvenska.

Men om man talar om "transparens" ska det uttalas "transparens".

Btw är dessa s.k uttalsregler blott riktmärken och konventioner, inga lagar man kan bli bötfälld för.

Uttalet är knappast dialektalt. Däremot varierande. Själv säger jag, som de flesta akademiskt utbildade femtiplussare, transparangt. Och transparangs.

Som akademiker 55+ säger jag ändå {transparent} – om inte annat för att språkväxling till/från engelska därmed underlättas. Ordet »transparens« uttalar jag gärna som genomsiktlighet.

Ordet »genomskinlig« associerar jag lätt till svepskäl och illa maskerade partsinlagor.

En transparang var en alldeles speciell liten låda med vilken bröllopspar gratulerades. En transparang monterades som en del av äreporten på bröllopsgården.

Ref. https://www.flashback.org/sp36081928 (se ev även inlägg #104 + 105)

Uttalet av -ens/ent har väl diskuterats till döds i ett otal trådar, men vad säger ni om "genomskinlig", apropå egons inlägg? Uttalar ni det med långt eller kort i i den tredje stavelsen?

Långt, typ [ˈjeːnɔmˌɧiːnlɪg] för att använda det hemska [ɧ].
I snabbare tal blir det nog kortare; något i stil med [ˈjeːnɔmˌɧɪ̃lɪ].

Långt /i/.

Nasaltecknet ska väl vara över det första /i/:et, men det kanske var ett rent skrivfel? Det kan vara svårt att få de där inklistrade nasaltecknen på rätt plats; de tenderar att hoppa runt lite.

Med olika tempo och i olika kontexter kan nog uttalet av »genomskinlig« variera. I följande lätt cyniska kommentar så är det naturligt att anknyta till och betona betydelsen »skina igenom« med långt i.

– De verkliga motiven är {genomski:nliga}. Man merkt die Absicht, und man ist verstimmt.¹

– Hans patos är {genomskinnligt} som en tunn fernissa. — kort i

Fernissa är ett tunt skinn av transparent klarlack, med en pleonasm.

¹ Då uttryckte sig Goethe poetiskt, definitionsenligt.

Hmm, jag har alltid uttalat det med kort. Eller så är det en hyperkorrektion jag råkat lägga mig till med för att det skrivenliga uttalet har känts som ett läsuttal... Nåja, tänker fortsätta uttala det på mitt vis, nu känns det så naturligt.

Jag kan inte påstå att uttalet med kort /i/ är mig helt främmande. Jag är övertygad om att det är ganska vanligt. Leve bokstavsotrogna uttal!

Långt.