gott-ont versus bättre-sämre

Väldigt ofta hör jag religiösa tala om gott eller ont. Goda eller onda människor. Goda eller onda handlingar osv.
Själv analyserar jag helst med begreppen bättre eller sämre beroende på vad man vill uppnå.
Som jag ser det förlorar man många dimensioner ifall man skall beskriva alternativ som svart eller vitt i form av gott eller ont.


Går det att motivera begreppet ont eller gott? Ger det något? Hur?

(Snälla: inga bibel-citat)

Om du menar 'absolut' etik, då går det inte att validera före filosofisk positivism är validerat.

Är inte ute efter konkreta bevis för något, även om det vore trevligt.
Ser det hela på ett praktiskt plan. Typ: När hade du senast nytta av begreppet ondska? Hur?

Om jag nu förstår din frågaställning korrekt, då är mitt svar, att eftersom jag inte har begreppen ultimativt 'gott/ont' till mitt förfogande, användar jag utilitaristisk etik; vilket i den mänskliga sfären hittills har visat sig överlag att fungera bättra än dom olika varianterna av teistisk etik som finns på marknaden.

Visst går det att värdera handlingar men dt följer en rad principer och avvägningar, t.ex att sträcka ut en hjälpande hand mot en hemlös kan medföra ont och större lidande beroende på HUR "det goda" utförs dvs metod och system... men det krävs ju motsvarande förståelse av det goda som överförs, gott ska bekräftas för att sägas ha varit gott, eller ont.

, ...vari den i sig goda handlingen kan resultera i ont, smitta.. fler sjukdomar.. - godtrogenhet, godtrogenhet i så motto kan inte neutralt värderas, som sagt utan principiell beräkning av syfte och effekt

Någonting gott måste ju också förankras, dvs det krävs ett adekvat mottagande eller motiverat mottagande innan man kan säga att en handling eller en sak är s.a.s god...

Detsamma gäller ju vad man omedelbart kan tycka om något som ont.

Se eutanasi/dödshjälp.. den kan ses som ond utan att beräkningarna om syfte och effekt medberäknas och likaså god.

Är det gott att förlänga livet på en gravt hjärnskadad, vars prognos ger för handen ett liv med starkt lidande.. med försämrad livskvalitet också för t.ex anhöriga, för att inte nämna övriga parametrar..

Mmm. Misstänkte det.

BlackJewel,

verkar som det du säger är eller lätt kan överföras till bättre-sämre resonemang i alla fall.
Du definerar vad du vill uppnå. (= gott)
Därefter använder du begreppen bättre eller sämre för att jämföra alternativ. Något slags utilitarism, eller har jag missförstått dig?

Ja utilitarism ligger nog närmast, det var så längesedan jag läste etik, då det i praktiken alltid avvägs utefter situation i team, men det är väl nyttoetiska perspektivet.
Vilket föregås av medicinsketiska resonemang givetvis och då ofta rationella att prioritera, framför det affektiva sentimentala som då ofta inbegriper Gud, inte för att emotionella hänsynstagande inte spelar roll..
Det gör det alltid! när det handlar om gott resp, ont men nyttan är viktig JA, lidande ska undvikas, därför kan pr definition "det onda" bära gott..


Tillägg : så sett är vetenskapen snällare än gud ;- då godhet medför handling och aktivitet, gud är väldigt passivt obefintlig i de etiska perspektivet.

Om vi inte är skapta så finns inget absolut gott eller ont. Detta skulle innebära att mord, våltäkt, lemfästning, misshandel inte är fel. Detta synsätt är tillämpat på ateister. Nu tror jag på en Skapare och då finns det rätt och fel. Gud är helig och kan därmed inte tåla synd.

Varför tycker du inte att det räcker med att människan generellt tycker att dessa hemskheter är fel? Sveriges lag definierar det ju som fel. Bara för att Gud säger det så betyder det inte att människor inte begår felen, så vad är den praktiska skillnaden?

Förstår hur du menar, men om vi tillfälligt borser från Gud. Hur ser det ut då?
Ett fåtal har intresse av att lemlästa medan en jättemajoritet har intresse av att hindra lemlästning.
Vad blir lösningen? Skiljer det mycket mot vad du skulle föreslå?

En skillnad som jag ser är vad man fokuserar på:
Utan att se det som "evil" kan majoriteten organisera och välja bland olika alternativ för att minimera antalet lemlästningar.
Med "hjärnspöken" om ondska, blir man istället lätt förblindad att välja lämpliga straff, istället för att långfristigt minimera det egentliga problemet. Fokus blir "ondskan" hos varje felande människa. En ondska som dessutom är mycket svår att mäta.

Kan det inte vara så?

Bättre/sämre är ju inte i samma böjningsform som god/ond. För att en jämförelse ska bli meningsfull får du böja orden med samma komparativ, dvs god/ond vs bra/dåligt, och då känns uttrycken nästan synonyma med varandra.

Eller har jag missat något?