Klarade spelet häromdagen. Plus och minus:
+ Visuellt vackert.
+ Annorlunda gameplay. Vissa kommer säga att det gjorts förr, men oavsett så är det inte alla spel man styr en bror med ena spaken och den andre med spak 2.
+ Hjärngympa att lösa "gåtorna" för att komma vidare. Inget direkt superkrävande men visst hände det att det tog någon minut innan jag förstod hur jag skulle klara ett rum eller en passage.
- Co-op. Spelet är i princip gjort för co-op eftersom man styr varsin bror. Hade varit världens enklaste sak att låta kontroll 2 styra ena brodern. Jag är helt medveten om att Fares absolut ville ha det till ett singleplayerspel av berättarmässiga skäl, men jag tycker det är fånigt att det saknas. Som replay value hade det absolut varit kul att spela igenom med en kompis en fredagkväll. En övning i samarbete och kommunikation, "om du gör det så gör jag det". Ett tvåspelarläge hade kunnat göra om hindren lite och ställt högre krav på att bröderna gör varsin sak samtidigt för att komma vidare (i spelet är det ofta att lillebror gör en sak, medan storebror bara väntar och vice versa).
- Språket - karaktärerna pratar ett hittepåspråk och spelaren ska gissa själv vad som kommuniceras. Inte för att det är särskilt svårt, det är väldigt tydligt för det mesta. Även här ville Fares ha ett hittepåspråk för att man skulle anknyta till karaktärerna genom deras handlingar, och att spelaren själv skulle engagera sig i att gissa vad som sägs. Men jag tycker bara det blir fånigt, lite Sims-känsla av det hela. Med tanke på hur lite dialog det är och hur tydligt det ändå är vad som ska göras, hade det varit en smal sak att lägga på riktigt språk.
Helhetsintryck: Detta är inte ett "riktigt" spel. Detta är en interaktiv saga med tyngd på den känslomässiga upplevelsen. Spelmomenten handlar om pussel-lösande och annorlunda spelkontroll, men det är inte därför man spelar Brothers. Man spelar det för att man vill delta i en visuellt tilltalande saga. Som en film på fredagkvällen, fast lite längre. Kan inte minnas ett enda pussel som var särskilt utmanande när man fick kläm på det, och det är inte tanken heller att man ska fastna. Om du gillar samla prylar, uppgradera din karaktär och bli starkare är det bara släppa den tanken. Här är det bara hänga med på storyn och njuta av utsikten.
En fundering bara: Kunde de inte ordnat lite bekvämare liggplats åt den sjuke fadern än ett träbord?
Till sist:
+ Visuellt vackert.
+ Annorlunda gameplay. Vissa kommer säga att det gjorts förr, men oavsett så är det inte alla spel man styr en bror med ena spaken och den andre med spak 2.
+ Hjärngympa att lösa "gåtorna" för att komma vidare. Inget direkt superkrävande men visst hände det att det tog någon minut innan jag förstod hur jag skulle klara ett rum eller en passage.
- Co-op. Spelet är i princip gjort för co-op eftersom man styr varsin bror. Hade varit världens enklaste sak att låta kontroll 2 styra ena brodern. Jag är helt medveten om att Fares absolut ville ha det till ett singleplayerspel av berättarmässiga skäl, men jag tycker det är fånigt att det saknas. Som replay value hade det absolut varit kul att spela igenom med en kompis en fredagkväll. En övning i samarbete och kommunikation, "om du gör det så gör jag det". Ett tvåspelarläge hade kunnat göra om hindren lite och ställt högre krav på att bröderna gör varsin sak samtidigt för att komma vidare (i spelet är det ofta att lillebror gör en sak, medan storebror bara väntar och vice versa).
- Språket - karaktärerna pratar ett hittepåspråk och spelaren ska gissa själv vad som kommuniceras. Inte för att det är särskilt svårt, det är väldigt tydligt för det mesta. Även här ville Fares ha ett hittepåspråk för att man skulle anknyta till karaktärerna genom deras handlingar, och att spelaren själv skulle engagera sig i att gissa vad som sägs. Men jag tycker bara det blir fånigt, lite Sims-känsla av det hela. Med tanke på hur lite dialog det är och hur tydligt det ändå är vad som ska göras, hade det varit en smal sak att lägga på riktigt språk.
Helhetsintryck: Detta är inte ett "riktigt" spel. Detta är en interaktiv saga med tyngd på den känslomässiga upplevelsen. Spelmomenten handlar om pussel-lösande och annorlunda spelkontroll, men det är inte därför man spelar Brothers. Man spelar det för att man vill delta i en visuellt tilltalande saga. Som en film på fredagkvällen, fast lite längre. Kan inte minnas ett enda pussel som var särskilt utmanande när man fick kläm på det, och det är inte tanken heller att man ska fastna. Om du gillar samla prylar, uppgradera din karaktär och bli starkare är det bara släppa den tanken. Här är det bara hänga med på storyn och njuta av utsikten.
En fundering bara: Kunde de inte ordnat lite bekvämare liggplats åt den sjuke fadern än ett träbord?
Till sist:
Stöd Flashback
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
Swish: 123 536 99 96 Bankgiro: 211-4106
