Vem har bestämt att mark ska gå att köpa?

Jag är själv libertarian för att först klargöra det. Det är alltså inte jag själv som ställer mig emot libertarianism eller äganderätt.
Men jag diskuterar en del om libertarianism med en socialist och jag sa att libertarianismen är mycket mer tillåtande för oliktänkande än vad socialism är.
I en liberal stat skulle det vara fullt möjligt att tillsammans skapa socialism om man inte tvingar in folk i detta. Men tvärtom, om det hade varit en socialistiskt stat så hade det inte funnits någon plats för libertarianism. Med andra ord tvingas man in i ideologier i socialism men inte libertarianism eftersom man där själv har möjlighet att få bestämma vart man vill ingå.

Han hade svårt att försvara sin ideologi på den här punkten. Men sen började han prata om att libertarianismen också tvingar in folk i saker som dom aldrig har frågats om och tog upp det här med äganderätten av mark och sa att ingen har frågat honom om att något så grundläggande som natur ska kunna få köpas av andra människor för pengar och han menar då att han också blivit infödd i en ideologi som tvingar honom till detta.
Jag har alltid lite svårt att försvara friheten att äga stora ytor natur som ändå är något som jag ser som väldigt grundläggande.
Så på något sätt skulle jag vilja ha ideologiska argument för det här med privat ägande och vad som rättfärdigar att man får äga natur. Gärna argument som samtidigt visar att detta sättet att äga naturen egentligen är den mest gemensamt ägda världen möjlig.

Jag tycker det är svårt att övertyga på den här punkten.
Vad tycker ni annars: Vem har bestämt att mark ska gå att köpa?

All mark tillhör staten men den brukas av enskilda personer. Om staten vill kan de när som helst lösa in vilken mark de känner för då den inte kan ägas av enskilda. Det handlar mer om att enskilda förvaltar och brukar marken åt staten och under den tiden kan till exempel så kallade skogsägare sälja skog bland annat.

Den Lockeanska synen på markägande är ju att du blandat ditt arbete med den bit mark du äger. Alltså är marken en förlängning av ditt självägande. Marken - eller snarare det arbete du utfört på marken - får du sedan sälja för en summa pengar.

Inga libertarianer - i alla fall inga jag har stött på - förespråkar godtyckligt tillägnad egendom, alltså anses det inte legitimt att utan vidare säga "allt det här är mitt" om ett landområde (som staten gör). Man måste ha gjort något med landområdet ifråga, exempelvis planterat vete, byggt ett hus eller grävt en gruva.

Det här med äganderätt är otroligt fundamentalt, det är ingenting man kan vara utan. Och då menar jag både enskilt ägande och gemensamt ägande; man behöver ha något av det ena eller andra. För, de båda är ju bara beteckningar för att det finns regler och lagar om hur man skall lösa konflikter när två personer säger att de "äger" (skall kunna få kontrollera) en viss bit mark.

Sedan kommer frågan, varför skulle den som först använde en bit mark få vara den som får fortsätta att använda den på det sättet, och hindra andra människor från att göra något som hindrar denne från att utföra sin aktivitet (enligt flashbacks landägarteori)? Utifrån det perspektiv som du tar upp borde det endast kunna rättfärdigas ifall det tillåter den största möjliga friheten för alla i samhället. (Man kan alltså inte argumentera emot det här lagverket för att det är ett lagverk, utan endast ifall det här lagsystemet skulle vara sämre för friheten än andra system.)

Ett argument för det är att man behöver få behålla frukten av sitt arbete för att vara fri, eller att personen som utför arbetet bäst förtjänar produkten som blir av det. Och den som plockar ett bär i skogen, är den som utför arbetet och har därmed äganderätt till bäret. Och den som plöjer en åker har rätt till den. Och den som sköter en skog och ser till att det växer träd där, har rätt till träden.

Det är också bra för friheten för att det blir lättare att ha många olika system ifall beslutsrätten om vilket system som skall finnas (socialistiskt elelr kapitalistiskt) ligger på en utspridd nivå. Att många har den makten, istället för att den är centraliserad.

Äganderätten är den enda rättigheten. T.ex. är yttrandefrihet omöjlig utan äganderätt.

Människor skapar inte rummet här i universum. Men vi skapar saker i rummet, och det är de sakerna vi har äganderätt till. Hur man äger sin mark beror på hur man har bearbetat den, anser jag. Har man planterat smultron på en plats så har man rätt att hindra andra från tillträde till dem. Men om man har avverkat skog så har man ingen rätt att hindra folk från att plocka vilda hallon på kalhygget. Allemansrätt är en sund libertariansk praxis för äganderätten till mark.

Det du tar upp är även något som jag själv inte kunde acceptera, alltså att i teorin några enskilda familjer med mycket kapital skulle kunna få någon slags monopol på all landområde i ett land, som är fallet i så många länder i centralamerika, därmed utesluta egen företagare bland resten av potentiella jordbrukare. Låt mig säga att ifall jag var bonde i Centralamerika skulle jag gå med i marxistiska rörelser för att erövra det landsområde som andra ägde, jag skulle se det som rättvist att ta med våld den mark som jag utesluts från att äga (då jag född som fattig analfabet aldrig i min livstid kommer få kapital att köpa mark från adelsfamiljerna).

Geolibertarianism faller mig som det enda naturliga svaret på din fråga:


http://en.wikipedia.org/wiki/Geolibertarian

Geolibertarians are advocates of geoism, which is the position that all natural resources – most importantly land – are common assets to which all individuals have an equal right to access; therefore, individuals must pay rent to the community if they claim land as their private property. Rent need not be paid for the mere use of land, but only for the right to exclude others from that land, and for the protection of one's title by government.

När det råder överflöd på mark och fåtal individer som i USA på 1800-talet så är det självklart att man inte ska behöva betala för att bruka mark som finns tillgängligt, men när konkurrensen om bördig mark blivit sådan att några fåtal utestänger en mycket stor antal människor som skulle vilja odla på marken, så är det vettigt att bonden måste betala någon slags hyra för att få bruka på mark av en yta som är mycket större än vad som krävs för hans familjs överlevande.

Genom sådana skatter/hyror, som även gäller på naturresurser så skulle man kunna finansiera framför allt polis, försvar och rättssystem i landet, överflöd däröver bör gå till skolor och den typ av välfärd som går åt fattigas barn.

Nej varför skulle han tillfrågas om detta? Det är ju en fråga mellan två fria individer, den som äger marken och vill sälja marken och den som som vill köpa marken. Pengar är i sammanhanget bara ett bekvämt hjälpmedel, de kan ju, istället för pengar, använda sig av byteshandel.

Det svarar inte på frågan.
Vem har bestämt att säljeren äger marken och att den är hans att sälja som han vill?

Bördig mark fanns där innan någon arbetade på marken, vad som ger någon rätten till denna bördiga mark för att börja med måste ifrågasättas ifall det finns hård konkurrens om bördig mark.

Detta är inte en fråga som är avgörande för Sverige då bönder har det svårt nog och vi är glest befolkade och få vill ha anspråk på böndernas mark. Men i länder som är överbefolkade med lite bördig mark så måste det ifrågasättas hur någon kan anse sig ha rätt till mycket mer bördig mark än vad han för att börja med behöver. Ifall han är mycket effektivare på att odla sin mark än övriga bönder måste han väl ändå hyra marken för att ge tillbaka till alla de som går utan bördig mark, därmed kan han fortfarande göra en profit men betalar som sig bör för att han stänger ute andra från att odla egen mat.

Detsamma måste gälla naturresurser självklart.

Det finns två sätt att bli ägare till marken 1) Att köpa den av en tidigare laglig innehavare. 2) att bli innehavare genom förädling av en bit fri natur.

Att vara laglig innehavare innebär innehåller naturligt rätten att sälja sitt innehav. Detta följer av rätten till din egendom.

Liberalismen grundsats är rättvisa inte omfördelning.
Den som förädlat fri natur och därmed skapat mervärde har rätt till detta mervärde i sin helhet. Andra har ingen rätt till någon del av detta mervärde.
Om jag lagt ner arbete på att plöja och odla grödor som sen visar sig ge överskott som kan säljas med vinst vore det, från liberal synpunkt, ytterst orättvist om du skulle kunna kräva en del av denna vinst då du inte bidragit itll uppkomsten av vinsten.
Samma sak om du hittat borrat och pumpat upp olja: Vinsten är din inte för andra att parasitera på.

Problemet är att punkt 2 är subjektivt.

Kan jag göra anspråk på en hel sjö genom att bygga lite bryggor?
Förädlas naturen om jag dumpar skräp i skogen? Ekonomiskt mervärde blir det ju då jag skapat en soptipp.

Och vad händer med de som äger massa skog de inte själva planterat?


Hur stor area från oljeborren kan man göra anspråk på?

Marken 100 meter bort är ju inte förädlad och fri för andra att borra på?