Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
Svara
2012-10-27, 13:56
  #1
Medlem
Retroflexs avatar
Kön: Man

Ålder: 18 år

Vikt: 60 kg

Tidigare erfarenheter: Cannabis, toppisar, oxikodon, tramadol, metylfenidat och zolpidem

---------------------------------------------------------------------------------------------------- -------

Det är fredag eftermiddag och jag har ångest inför kvällen. Ingen som helst social aktivitet är planerad och jag som gärna hade festat, eller i alla fall bara träffat några vänner, får nöja mig med en kväll framför datorn.

När jag hämtade posten tidigare under dagen fanns där ett extra intressant brev. Det innehöll mina efterlängtade MDMA-kristaller. De borde väl kunna göra en misslyckad kväll till något mindre misslyckad? Mitt problem var dels att jag inte testat substansen innan, och dels att jag inte visste om det skulle vara kul att köra ensam.


18:00 - 20:00

Jag struntar i mina egna invändningar mot att göra det här och bombar 100 mg av kristallerna. Strax efter det läser jag runt på olika drogforum om hur mdma-upplevelsen är när man är ensam. Det som sades om saken var inte direkt övervägande positivt, utan många kallade det till och med för "waste". Den läsningen fick mig inte på bättre humör. De närmsta 45 minuterna känner jag mig väldigt nere. Jag hade dessutom ett visst "problem" (ett privat sådant) som gnagde i bakhuvudet. Snart börjar dock en angenäm känsla sprida sig i kroppen. Jag sätter på musik för att komma i rätt stämning, men jag diggar det inte alls. I stället lägger jag mig ner i min säng och petar in en snus. Rent fysiskt mår jag riktigt bra, och det är inte många gånger tidigare jag legat så bekvämt, men jag kan ändå inte undgå att fortfarande känna mig lite smådeprimerad. Efter att ha legat ner och blundat i kanske 20 minuter reser jag mig upp. På en sekund byts den tunga känslan i min kropp ut mot en otroligt lätthet. Jag bestämmer mig för att ge musiken en ny chans. Nu låter allt plötsligt riktigt bra, och det känns som om att jag börjar komma igång på riktigt nu.


20:00-22:00

Jag känner att den här drogen har mer att ge, så jag fyller på med ytterligare 100 mg. Ungefär i samband detta får jag genom att öppna min mail-inkorg reda på att det privata "problem" jag tidigare skrev om hade löst sig. En otrolig lättnad sprider sig hos mig, och detta i kombination med att min påfyllnad börjar verka, gör att jag börjar må otroligt jävla bra. Det kryper i hela kroppen, och jag njuter av varje sekund. All musik jag sätter på låter helt fantastisk. Delar av låtar som tidigare brukat spola förbi, till exempel långa repetitiva intron till hardstylelåtar, blir till ren njutning.


22:00-00:00

Jag fortsätter med att bara lyssna på musik och njuta av livet ett tag till. Någon gång kring 22.30 fyller jag med med kristaller en sista gång. Jag börjar känna behov av att prata med någon. Det känns lite väl sent för att försöka styra upp en träff, så jag löser det hela genom sms-konversationer och chattande på facebook. Det fungerar ganska bra, för jag blir definitivt ännu gladare av det. Det går dock inte att förneka att det hade varit trevligare att umgås på riktigt.


00:00-02:00

När mitt sociala behov blivit någorlunda mättat fortsätter jag som tidigare, och det känns riktigt bra ett tag till. Så småningom låter dock inte musiken riktigt lika bra längre, så jag börjar varva ner och lägger mig ner i sängen för att ta tillvara på den fysiska njutning som fortfarande går att få.


02:00-05:00

Nu börjar den rent visuella delen av trippen. När jag ligger i min säng upptäcker jag att det ser ut som om någon slags tunn rök virvlar omkring i rummet. Jag reser mig upp för att undersöka fenomenet närmre, och kommer fram till att det nog bara är små dammkorn som flyger runt. Jag släcker alla lampor och bestämmer mig för att försöka sova. När jag öppnar ögonen efter mitt misslyckade försök att somna ser jag fortfarande "röken" i mörkret. Snart börjar skepnader av djur träda fram ur den. Till en början kändes det rätt häftigt; jag såg hästar, sköldpaddor, fiskar, etc. Dessa djur byts dock snart ut mot mer äckliga djur. Jag ser spindlar krypa på väggen, rovfåglar flyga rakt mot mitt ansikte och fladdermöss som i en stor klunga cirkulerar kring mitt huvud. Det hela börjar kännas obehagligt. Inte så illa att jag får panik och snear, men så hade det säkert kunnat bli för folk med fobier för dessa typer av djur.

För att inte skrämmas mer av hallucinationerna gör jag ett nytt försök att sova. Det går inte, för ögonlocken vill inte hålla sig stängda, utan öppnas gång på gång så att jag får ser samma saker som innan. När jag verkligen försöker tvinga dem att stängas ser jag något intressant: insidan av mina ögonlock. Jag funderar på om det ens är möjligt att se vad jag såg, eller om det bara var ren hallucination. Jag lutar åt det sistnämnda.

Till slut lyckas jag somna.
Citera

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback