Söker en text/hur tolka/vad sjunger de-tråden!

Det låter inte helt osannolikt, då nästa strof är "Den seglade och frös och svalt men segrade ändå". Det är väl inte konstigt om en besättning som frös även var blå(frusna)?

Den skrevs 1933. Taube hade troligtvis hört en massa cool musik på krogarna i USA och hört blues. Det här ville han på något sätt få in någonstans. Han kunde inte skriva:"Besättningen hade fått bluesen." Inte heller:"Besättningen kände sig blå." Associationerna hade då blivit "blåfrusna" eller en förkortning av "blå i nyllet av ansträngning."
Så då blev det:"besättningen var blå". De som fattade, de fattade. De som inte fattade de fattade ändå att det hade något med det inre att göra mer än det yttre som vågor.

Man behöver kanske tänka på att om man levde i början av sekelskiftet och det musikaliska utbudet var en tandlös gubbe med hans kompis med fiol och dragspel som spelade tjohatta tjohatta, så var det nog ganska omtumlande med en kolsvart neger med gitarr som spelade och sjöng på ett helt annat sätt.

Ett »blåbär« betyder oftare en okunnig person medan en »gröngöling« alltid betyder en oprövad person. Om man ska beskriva en oprövad besättning så säger man att den var »grön«, eller helt grön. Aldrig hört att »blå« skulle använts i det sammanhanget.


https://www.saob.se/artikel/?unik=G_1121-0095.938o&pz=3

Förtydligat rubriken.

/Mod

Det kan i sammanhanget möjligen vara relevant att blått i traditionell färgsymbolik är hoppets färg.

Vårt skepp är själva friheten och besättningen är blå.
Ganska svulstiga ord
Skepp mot större frihet kan ju tänkas ha dom arbetsamma blå vågorna som besättning, dom rullar knegar sig fram på det stora frihetens hav.
Håller fast mitt första inslag, poeterna försökte nog få in något som inte var självklarheter,
något som avviker och får folk att tänka just som TS gjorde.

Jag funderar lite, om han menade att besättningen var svart (jmf blåneger).

Om de är svarta av födsel och ohejdad vana, eller eftersom de var så mycket ute i sol och friska luften, det låter jag vara osagt för tillfället.
Men iaf, att de var påfallande svartmuskiga. Blåa alltså.

Den blå färgen symboliserar lojalitet och trovärdighet.

Skeppet tolkar jag som Sverige.

Tack för alla inlägg!


Här kan du vara inne på någonting! Färgen blå kan rätt naturligt associeras med Sverige (inte endast genom flaggan, utan även genom en svunnen tids uniformer (Friskt mod, I gossar blå!), likasom rött med England (Kiplings "Thin red line of 'eroes")!

För övrigt anser jag denna visa som en av de bästa svenska marschvisor som finns (oaktat sina grammatiska inkonsekvenser, framför allt i verbböjningen!); överträffad endast av Frans G Bengtssons ballad om franske kungens spelmän, vilken visserligen är avsevärt mer svårsjungen!

Det låter troligt, och för Taube kan det mycket väl ha flutit samman med att sjöfolk i äldre tid ofta haft (delvis) blå kläder.

Ännu en betydelseskiftning står fram för mig: på något ställe i Myteriet på Caine låter Herman Wouk blåställ framstå som den normala (och utan tvivel mest praktiska!) sjömansdressen, medan den psykotiske kapten Queeg beordrar alla officerare på däck att bära vita uniformer.

Jag vet inte om detta återspeglar någon faktisk eller bara tänkt åtskillnad mellan olika tjänstegrader; ännu mindre huruvida ett liknande system förekommit i den svenska sjöfarten, men om så vore skulle det ju kunna vara ytterligare en grund till Taubes distinktion (där den "blå" delen av besättningen alltså skulle representera "arbetarna"; de som företrädesvis jobbade i maskinrummen).

Utan att känna till visan eller alls vara någon expert på Taube bidrar jag med ytterligare en teori. Om nu Taube var bekant med tyska språket så skulle "blå" kunna syfta på att besättningen var full vilket ju passar till resten av innehållet i texten. På tyska säger man till exempel "er ist blau" och menar då att personen i fråga är kraftigt berusad.

Så, bara en tanke från min sida.