Skumma/Obehagliga/Jobbiga arbetskollegor.

Eftersom jag indirekt, självmant sa upp mig idag så gör det ingenting ifall någon av mina tidigare arbetskollegor ser den här tråden, vilket jag tvivlar starkt på att de kommer göra. Jag antar att vi alla har haft ett par arbetskollegor under vårt yrkesliv som fått oss att antingen himla med ögonen eller låsa in oss på toaletten för att svära oss svarta om tungan av ren frustration över någonting. På min tidigare arbetsplats hade jag ett par kollegor som jag skulle vilja presentera för er, självklart med fingerade namn.

Låt oss börja med Carl. Carl eller "Calle balle yrkesskadad tjackarballe", som jag brukade nynna för mig själv inne på herrarnas var en morbid jävel. 2002, när Astrid Lindgren dog, så skickade Calle runt Aftonbladet-artiklar till alla på kontoret för han trodde ju naturligtvis att hans morbida humor som avspeglade hans aspberger diagnos, var någonting som vi skulle tycka var fiffigt eller humoristiskt. Ännu mindre humoristiskt blev det för den Astrid som jobbade på vårt kontor och som olyckligtvis delade samma efternamn som vår kära svenska barnboksförfattarinna. Calle blev dock uppmärksammad rättsligt och fick tyvärr avgå med omedelbar verkan.

Johanna; eller "Leila" som jag jämt kallade henne var en riktig bagarkvinna. Allt hon ägde och höll kärt hade någonting med matlagning och bak att göra. På hennes dator hade hon en stor jävla kanelbulle med rosa pärlsocker på som bakgrundsbild. Vid varje jävla högtid så skulle alla på jobbet smaka på hennes jävla gröt eller hennes jävla lussebullar. Ville man inte så blev hon djupt upprörd och ville inte veta av en förens vid nästa högtid - då hade man chansen att bli förlåten för sina synder.

VIKT-oria; var besatt i vikt och diet. Hon skrev flera gånger till mig på facebook och undrade ifall inte jag kunde kommentera på hennes semesterbilder. Hon kände väl sig tryggare i sig själv ifall någon, exempelvis jag, gav henne någon slags tröst eller bekräftelse på att hon inte var ett pretentiöst jävla äckel som åt alldeles för mycket och rörde sig alldeles för lite.

Alla dessa tre personerna existerar i en alldeles för hög grad för att det ska vara lagligt. Dessa personer har förpestat mitt liv i flera år och jag kan inget annat göra än att minnas tillbaka och spotta på det där jävla minnet för att sedan halshugga minnet och kasta minnet ut i cyber space så att ni kan ta del av dessa minnen.

Vad har ni för minnen av era tidigare arbetskollegor?

Vi hade en vidrig subba till chef, som alla hatade. Hon trodde själv att hon var en mansslukerska, med sina stilettklackar. Sanningen var att alla skrattade bakom ryggen på henne, för hon gick som betjänten på nyårsafton; framåtlutad, med armarna flaxande bakom sig för att skapa balans. Som ett fyllo, som inte lyckas bromsa farten. Hon lyckades bryta mot varenda etisk regel och hånade folk offentligt.

Till slut lyckades facket få företaget att placera om henne till ett annat bolag i koncernen, där hon blev minst lika hatad!

Jobbade på ett lager för några år sedan.
Kände två som jag tidigare jobbat med så de fixa mer eller mindre jobbet till mig.
Redan första dagen varnade dom mig för en man vid namn Peter som enligt dom var efterhängsen och jobbig. Han var runt 50 år gammal, lite speciell. Något mindre handikapp misstänker jag.

Märkte inget de första två veckorna då han knappt pratade med mig.
Sen en dag började han följa efter mig. Och detta överallt.
När jag plockade beställningar, när jag packade gods, när vi åt höll han aldrig käften en sekund.
Han skulle kommentera allt i tidningen. När hans rast var över stod han i dörröppningen till fikarummet och rörde i sin kaffekopp. Han rörde och rörde, pratade på fast ingen var intresserad att lyssna.
Jag började ta mina raster tidigare/senare beroende på om han satt i fikarummet.
Vi hade turen att få ta rast och dela upp rasten hur vi ville under dagen.

Han bytade då och då offer som han följde efter. Då fick man en vecka lugnt sen var han där igen.
han kunde följa efter en i 20-30 minuter och bara prata på.
Mina svar som bestod av "Mmm" "Ja" och "Nej" verkade inte få honom att förstå att man inte var intresserad.
Till sist tröttnade jag och sa ifrån.
Det lät ungefär så här.

J - Ska du inte gå och jobba lite? Det är en del att göra.
P - Jo...Jag har varit hos doktorn igen med magen blablabla
J - Okej, inte konstigt den är dålig om du äter skräpmat var dag. Gå nu och jobba med dig.
P - Bla bla bla

Han gav sig fan inte. Det han gjorde på en hel dag fick jag gjort på 2 timmar.
Fick ett mindre utbrott till slut och sa vad jag tyckte och tänkte om honom.
Sen följde han aldrig efter mig igen

På samma ställe var det en kille som jobbade på uppack. Hans tjej jobbade där var sommar.
Ohyggligt ful var hon. Glasögon, fräknar, ben stora som stockar. Lite feminist också, såklart.
Hon kunde komma och ifrågasätta hur jag packade min pall, varför jag gjorde si och varför jag gjorde så.
Sa att hon skulle skita i det, hade jobbat längre än vad hon gjort.
Började störa mig på henne första dagen. Ingen tyckte om henne sen innan heller.
Pratade därför högt och brett om hårdporr när jag visste att hon var i närheten.
"Du skulle sett den scenen, hon fick fyra negerstakar i sig" osv

Musiken sprang hon och sänkte hela tiden med motiveringen "Jag får faktist ont i huvudet"
Vi var 15 andra som jobbar här och ville ha musik, Så den striden förlorade hon.
Anledning till att höja den med andra ord.
Hon gjorde sig ovän med alla och ingen pratade med henne till sist.
Slutade med att hon satt och grät på chefens kontor som sedan kom med den glada nyheten att
Millas sista dag var just denna dagen.

En annan på samma ställe som var runt 62 år eller något.
Man hade en vecka då och då när man jobba sent med lastning och pappersjobb.
Tillsammans med denne sure 60+are
Sur som fan var han. Sprang bakom trucken när man lossa och lasta.
Nära att köra på honom var gång.
Man fick titta mer var han befann sig än hur man ställde pallen på flaket.

Blev nästan glad när vi alla blev varslade.

Kan inte fatta att denna tråd är helt död lär ju finnas 1000 tals historier om arbetskollegor man hatar stör sig på eller är allmänt konstiga?

Har en ganska irriterande kollega själv denna person är en negativ översittare som tror att den är bäst. Snackar alltid skit och är alltid negativ, alla andra gör fel, allt är fel eller jobbigt. Letar ständigt fel hos andra men har själv aldrig fel.Har haft några möten med chefen angående sin attityd men verkar inte ändra sig. Det roliga är att den stör sig på alla andra som gnäller.

Är en expert på att skylla ifrån sig eller få andra att göra sitt jobb. Är också expert på att höja sig själv till skyarna.

Sitter oftast och dricker kaffe inne på kontoret eller snackar om oviktiga saker. Älskar att prata om sig själv och bryr sig knappt om andras privatliv klankar gärna ner på andras privatliv. Jobbar inom offentlig sektor där man tar hand om andra människor. Problemet är att denna person tror att vi har en bra relation. Visst denna person var rolig och trevligt i början men sen blev det mer och mer pessimism. Man blir bara matt av att jobba med denna person och det gör att ens egna arbete påverkas.

Alla andra stör sig på denna person men håller god min. Direkt om man påpekar eller försöker konstruktiv kritik så fräser denna tillbaka istället, istället för att ta till sig och lyssna. Tyvärr blev denna också fast anställd nyligen ( en hel historia där men vill ej lämna ut detaljer, vet ju aldrig vem som läser). Samt att jag jobbar väldigt mycket med denna person. Vette fan snart om jag orkar hantera dennes attityd snart. Förpestar bara resen av arbetsplatsen!

En annan äcklig översittaren som hette Bettan 50+ översolad kärring. Jobba på ett annat ställe där man tog han om människor. Hon var ett sadistiskt svin som slog stal och ljög för de vi jobbade för.
Hon sa t.ex att en vegatarian visst åt leverpastej. Hon var dryg elak och en satkärring som alla hatade. Det äckliga var att hon själv trodde hon var snygg( såg ut som hade somnat i ett solarium i 10 år.) Var inte samarbetsvillig för 5 öre och när jag gick mina intropass så var hon en dryg gammal surkärring. Glad att hon fick sparken( dels för att hon gjorde ett par idiotiska missar samt slog till en på händerna) Vissa människor bör ej få vara i närheten av andra!

Jag jobbar på en statlig myndighet där vi är ett antal grupper som löser av varandra löpande. Vi jobbar ett par dagar och är sedan lediga ett par dagar.

Det är verkligen ingen som vill sitta med denne, men nu är det så att det är min tur att sitta med vår grupps dryge fan. Vi är båda 20 - 30 år och har utöver jobbet inget som helst gemensamt.

Men varenda eviga arbetspass ska man behöva lyssna på den egocentriske jäveln om hur många han lyckades skada på någon idrottsmatch, hur många öl han drack (brukar vara typ 4 plattor om dagen) eller hur många tjejer han satte på i helgen (oftast typ 2 varje kväll). Det är rätt fascinerande hur en människa kan vara så trög och inte uppfatta samtliga i gruppens hintar om att vi verkligen inte bryr oss.
Han är en sådan som alltid vet bäst och gärna berättar för andra hur vissa saker ska göras, även expert på att droppa kommentarer när det är lämpligare att bara hålla käften och sitta tyst och följer alltid upp med ett lätt nervöst skratt.

Om det har varit tyst för länge på kontoret hör man till slut hur han skrattar rätt högt "för sig själv" och säger lite halvhögt saker som "herregud", "klockrent" eller favoriten "fööäääyy faaan".
Det enda han önskar, som jag lärde mig rätt snabbt, är att man ska bli nyfiken och fråga vad som är så otroligt kul. Men av mig får han enbart tystnad. Dock är då risken 50/50 att man hör hans jävla kontorstol börja gnissla, för då ska han rulla runt väggen som skiljer oss åt visuellt och trycka upp sin iPhone i nyllet på mig så jag också får se den trebenta taxen som cyklar eller vad det nu kan vara.

Vår chef vet precis vad vi tycker och tycker själv samma sak, men eftersom han sköter sig jobb väldigt väl är det väl inte mycket att göra åt.

Jag bubbar tråden lite. Alltid kul att läsa mer än två rader i ett inlägg. Kul med en tråd som har riktiga historier som man kan läsa och fördriva lite tid med. Fortsätt så grabbar. Tyvärr så har jag ingen rolig historia att dela med mig av. Jobbade på DHL en gång för länge sedan och där fick jag jobba tillsammans med en raggare som kallades för Micke. Han luktade svett hela tiden och tyckte om att säga frasen "det är smidigt". Blev tröttsamt till slut så jag sa upp mig och fortsatte spela poker på nätet. Kul historia va? Eller inte...

Bump
, kollegan på exempel 1 nu har folk verkligen tröttnat, hur gör man för att gå bort denna så fort som möjligt?

Har en kollega som för närvarande är mammaledig. Hoppas hon inte är flashbackare för hon är rätt skön ändå och jag vill ju inte skapa dålig stämning på jobbet.... Nå väl till saken. Hon led av exem och hade varit hos någon mumbo-jumbo doktor som talat om för henne att hon inte fick äta fläskkött. Vi satt och käkade frukost och hon frågade om det var fläskkött i leverpastejen. Vi sa att det var det med all säkerhet, varpå hon blickade ut över det välfyllda frukostbordet, funderade och till slut sa: Jaja, jag får väl ta skinka då!

Orkar inte starta en egen tråd så bumpar denna. Fått en ny kollega som inte kan hantera stress det minsta, klarar inte av att multitaska eller ja göra 2 saker samtidigt hur enkla de än är. Vi jobbar på akuten, tänk sådan typ av arbete. På arbetsintervjun sade han att att han är lugn och hanterar stress bra och med lugn. Helt jävla tvärtom, stressar upp oss andra som jobbar där och patienter när han hetsar och stressar, pratar osammanhängande och stammande, svammlande när det inte ens är stressigt utan normalt arbetstempo och en vanlig arbetsdag.

Beter sig helt jävla gränslöst ibland, kommer och avbryter om några kollegor samtalar och ska hålla på och lägga sig i. Hållt på och petat på en annan kollega efter typ 2 veckor på jobbet, 4e gången sa hon ifrån att sånt gillas inte.
Pratar hela tiden och fattar lixom inte när man inte är intresserad och försöker avsluta och gå därifrån.

Känns som man får göra dubbelt jobb för att han irrar omkring och inte fattar nånting typ.
Nästan så man får psykbryt när man jobbar med en sån människa. Kan ju alltid hoppas det blir bättre men vettefan, knappast så att personen ändrar personlighet eller att ADHDn försvinner.

Tyvärr har jag stött på riktiga nötter, hade ett extrajobb där jag höll lite aktiviteter för företag varav en kollega ständigt frågade om jag ville utöva krokyr med henne titt som tätt..
Hon visade även nakenbilder på feminazis hela tiden.