Är kvinnor bättre än män på något?

När du trodde att jag menade att jag hade koll på domarna trots att jag i första meningen uttryckligen skrev att jag inte hade det tror jag det blir svårt att få dig att förstå något alls. Du får läsa det jag skrev, långsamt och tänka efter, kanske fråga en man om du har någon i närheten, god natt.

Fast här gör du ju själv ett påstående helt utan minsta bevis. Sen är det här inte ett vetenskapligt forum.

Jag håller med. Nu var det inte egentlig kreativitet jag menade utan bara konstnärlig sådan, men ja, jag håller som sagt med.

Ja

Hur skulle man annars mäta det? Trådtopic gäller ju män och kvinnor som grupp, inte som individer. Då spelar det ju ingen roll att man kan hitta några enstaka individer, utan det som gäller är ju att om det finns 40 miljoner bra manliga läkare i världen men bara 2 miljoner bra kvinnliga sådana (borträknat länder där kvinnor inte tillåts bli läkare osv), så är nog män bättre läkare.
OBS siffrorna är exempel, tänkte jag skulle påpeka det med tanke på... ja.

Jaaaa nä du. Sanningen är att män i allmänhet inte kvoteras in.

Nä, kvinnliga programmerares arbeten bedöms inte bättre, tvärtom. Jag själv har varit bedömare i just en sådan undersökning. Skulle tro att detsamma gäller läkare, speciellt kirurger, vet inte varför du nämner kirurgi dock.

Jag tror inte på att det var en felskrivning. Möjligen utifrån vad du skulle velat skriva. Men nej, jag tror att du skrev det du undermedvetet visste var sanningen. Till och med du inser faktum, men vill inte erkänna det, ens för dig själv. Intressant.

Jo självklart har jag hört talats om sexuella trakasserier. Tänk bara på diverse värdelösa Hollywoodstjärnor som sexuellt trakasserats rakt in i rampljuset. Man har ju tänkt ett antal gånger på vad skillnaden mellan mäns och kvinnors skådespelarinsatser beror på, och varför (snygga) kvinnor får roller trots att de inte kan agera, när åtminstone de flesta män åker ut omgående om de inte kan det. Men förklaringen var ju självklar när dessa skådespelerskor till sist berättade. Vi har alltså Harvey Weinstein och diverse andra att skylla för att kvinnor blir skådespelare på utseende istället för talang.
Eller ja talang men det finns ju åtminstone några som har.

Men nä, det är inte så att "män väljer män", utan snarare så att de som sitter på pengarna väljer de som ger bäst avkastning. Nu rör det sig mest om män eftersom män är bäst på att tjäna pengar (vilket beror på att de är bäst på att välja rätt investeringar), och eftersom manliga regissörer och diverse annan personal ger bäst avkastning. Det finns som sagt kvinnor som kan också, men inte lika många och inte lika mycket, och det är därför de inte blir utvalda lika ofta.

Du anser mig vara ett levande exempel på en person med fördomar men sanningen är ju att du inte själv vet till 100%. Kanske har jag ju rätt? Och i så fall är det du som har fördomar om mig.

Tack för länken med diverse misslyckade kvinnor i filmbranschen. Den bevisar vad jag säger.

Varför skulle jag inte kunna likställa investering i kvinnliga regissörer med investering i kaktussorbet? Att du inte fattar att en investering är en investering och att avkastning är avkastning och att ingen bryr sig om var pengarna kommer ifrån diskvalificerar dig liksom från hela diskussionen. En tioåring (pojke) skulle fatta resonemanget att om man vill ha pengar vill man hellre ha mycket pengar än lite pengar.

Jag ser att du inte har något exempel annat än den där länken med kvinnor som ojar sig över att män är bättre än de är. Men det var ju inte det jag bad dig om! Kom igen nu.

Just dessa kvinnliga färdigheter har verkligen blommat ut i denna tråd.

Man skulle kunna omformulera det lite mer diplomatiskt, som att svenska kvinnor när de röstar i riksdagsvalet inte tar hänsyn till statistik som visar att just de unga MENA-män som är 90% av barnflyktingarna är överrepresenterade i brott som våldtäkt. SD har stor manlig dominans, V-MP har stor kvinnlig dominans, vi alla här vet att de är motpoler när det gäller brott och invandring. Det är (som vanligt?) männen som kommer till kvinnornas räddning. Vänster-kvinnor är även emot fler poliser, men nu inför höger-männen det mot deras vilja.

Faktum är att kvinnor verkar tänka mindre på sig själva när de röstar. De röstar gärna ideologiskt, vilket inte är personligt utan "för andra mer behövande". Resultatet är kontra-produktivt, de får själva lida, men det är en annan fråga.

I min värld kan jag lätt göra påståendet att "kvinnor röstar sämre än män", kvinnor är ofta emot det som jag anser vara bra för Sverige.

Vore ärligare om du bara sa att du mindes fel. Ditt motstånd mot att erkänna fel, som t.ex ses ovan där du som alltid hittar på en massa trams för att du skäms istället för att be om ursäkt för ditt fel är så stark att jag är säker på att du har en diagnos typ Asperger.

Och än en gång har du hittat på någonting.

Nä, alla får gilla färgen rosa serru.

Jag för egen del kan inte förstå hur man kan rösta någonting vänster om moderaterna, men jag behöver upplysa dig om att det inte är särskilt stor procentandel som röstar på SD överhuvudtaget. Så att peka ut kvinnorna här är fult, det finns gott om män som röstar för den så kallade välfärden. Och dessa partier har en generös invandringspolitik.

Det hedrar dig, M är mitt parti sedan nästan 40 år, fast jag körde SD senast.

Det är inte bara invandringen där kvinnor "väljer fel" enligt mig, fast är är dock det värsta exemplet. Exempel på annat kvinnligt "rösttänkande" är mer bidrag, högre skatter, mindre kärnkraft, mot bilar, mot betyg. Alla käpphästar för mig. Men det finns naturligtvis massor med kvinnor som har mina åsikter i dessa frågor.

Det finns en del iallafall. Dessa är nog dock samlade inom vissa kretsar, och umgås man inte i de kretsarna träffar man kanske många kvinnor som röstar vänster. Min erfarenhet är att de som har hyfsat gott om pengar röstar höger, det är ju inte så många som är pigga på att deras egna pengar ska tas till allsköns onödigt trams.
Det är ju inte en slump att vissa hela bostadsområden röstar blått och andra röstar rött.

Sen är svenskar väldigt duktiga på att stänga ute sånt de inte vill veta. Det är inte förrän bomben smäller utanför deras egen dörr som de möjligtvis begriper.
Om folk hade vetat hur det ser ut i skolorna i blandområden i städerna så hade de nog tänkt annorlunda. Sätt in en livekamera i valfritt klassrum där eleverna är från 10 år och uppåt och gör några nyhetsinslag så hade folk nog vaknat.
"Åå nä i en sån miljö kan inte min lilla guldklimp vistas! Hur var det nu igen med lärarnas mandat, elevernas rättigheter och skyldigheter? Läraren får ju inte ens röra eleven, ska vederbörande tillåtas sitta och förstöra lektionerna genom att provocera kamrater, lärare och allt annat omkring? Detta är ju inte kloooookt"

Folk väljer att blunda för sanningen, och för det kan man känna viss avsmak.

Sorry, jag tappade bort ditt inlägg i ett hav av meningslös nonsens - två ord som väl för att sammanfatta vad den här tråden innefattat sedan första början.

Jag vill inte tappa bort de fåtal konstruktiva inlägg som ibland bubblar upp till ytan, man kan lätt förlora sig i ganska så värdelösa konflikter - och tro mig; jag är här för att jag älskar motstånd och konflikter, men lever i ett land där alla gör precis allt för att undvika konflikter. I vilket fall, när man stötter på en likasinnad debattör så är det viktigt att man ändå gräver djupare kring just metoder som ska plöja fram en konstruktiv väg framåt ur vildmarken.

Just det du nämnde om barndomstrauma är intressant, jag tänker att själva förskolan i sig är början av barndomstrauma som vi universalt måste gå igenom. Pratade nyligen med en vän vars moder och fader aldrig sagt att de älskar honom och aldrig pussat honom när han var liten, vi drack öl med en utbytesstudent från Sydeuropa som inte ens kunde tänka sig att något sådant kan förekomma i latinska kulturer. Han hade då, istället, evigt sökt denna avsaknad av kärlek från flickvänner, och kramat ihjäl dem varendaste moment de var tillsammans, vilket orsakat att de flydde iväg från honom. Denna deficit av kärlek som jag tror finns i roten till så mycket som förorsakar problem bland svenskar, jag har tagit med det i flertalet trådar, som den här:

(FB) Finns det någon kärlek mellan oss svenskar?

Vi lämnas över till staten att "ta hand om oss", men främmande vuxna som ska ha hand om massa främmande barn hela tiden (och efter en mängd ideologiska riktlinjer) kan inte skapa emotionella band med barnet. Därmed tycks överföringen av kulturen från generation till generation gå förlorad redan från början, innan vi ens börjar tala om shamanens roll att agera mentor som visar vägen när barnet är nästan i vuxen ålder och behöver kontext kring vad som ger livet någon djupare mening, någon altare som är värd att offra sig inför.

Tänker på hur platt lutheranska konfirmationen varit, troligen även innan min tid, då det fanns mera krav involverad. Just den där "övergångsriten" från pojke till man har ju helt och hållet gått förlorad i Väst, och i högsta grad i Sverige. Ska nog skriva ett inlägg bara om det lite senare när jag får tid. Det är som om varje individ måste söka sin egen övergångsrit, men ifall man inte är en "sökare" så kommer man ju helst gärna undvika det svåra, och fastna i någonslags trivial vardagsloop där man inte finner någonting av högre mening i sitt liv (den här tråden är bra exempel på det, 400 sidor av ingenting).

En konkret fråga jag har är hur man väcker män från dvalan? Har du försökt få män i din närhet att tänka lite större? Jag menar då självfallet inte något så trivialt som att "rösta SD" var fjärde år eller liknande, utan att passionerat leva för sin folks/kulturs överlevnad?

Har en annan tråd där jag frågar efter en renässans och inte "konservatism":

(FB) Renässans vs konservatism?

Jag vill fånga upp så mpnga förslag som det bara går för att bygga på den iden, och du verkar ju ha tänkt igenom ett och annat, har du hittat något som verkligen fungerar IRL?

Det jag finner otroligt svårt är att behöva gå från teori till någonslags applikerbar metod. Har exempelvis nyligen försökt berätta ett och annat till en smart 16-årig kille (son till min mammas vännina) som bara spelade spel hela dagarna, var lätt överviktig, kände sig som en loser, och ville begå självmord. Två år av KBT och antidepressiva hade ju inte precis räddat honom från "hålet". Hoppas att det jag sade hjälpte något, men ibland känner jag mig mig som en fake - som låtsas om en fackla i mörkret som heltenkelt inte finns där.