Varför saknar Sveriges politiker karisma?

Ni som har sett debatter och politiker prata kan ju väl snabbt komma fram till att hela högen, förutom några enstaka, är oerhört tråkiga och ointressanta så att det inte finns. Varför är svensk politik sådan i jämförelse med andra länder så som USA där karisma är oerhört högt värderat?

Jag menar förutom Björklund och Stefan Löfven så är ju hela riksdagen som döda fiskar som verkar vara självmordsbenägna. Jimmie och Reinfeldt ligger på en delad etta. Reinfeldt ser oerhört trött ut på sitt liv.

Den karisman Palme hade t.ex existerar inte idag.

Det har jag också tänkt på, alla ser fan totalt meningslösa ut och ingen säger något vettigt heller, bara massa floskler och känslo snack.
Skönt är iallafall att Mona Sahlin är ute ur leken för hon lät precis som en typisk översittar lärare som talar med en 4 åring..

Reinfeldt ser ut som Droopy The Dog utan hår
http://librako.files.wordpress.com/2...y-12.gif?w=535

Det måste in mera ungt folk, jag gillar SD`s representanter som tex Björn Söder och Ekeroth, men framförallt de i Sverigedemokraternas ungdomsrörelse.

Gustav Fridolin håller också rätt bra, förutom att jag är starkt emot MP

Svenskarna av idag vill ha halvdöda politiker som ger intrycket av att "allt är under kontroll". Sen kan de sova "lugnt" medan samhället krackelerar och deras barn + barnbarn får kravla sig upp ur skiten genom flera årtionden framåt.

För övrigt finns det bara en sak inom politiken som får svensken att lyfta på ena ögonbrynet:
http://robertpetersson.blogg.se/imag...k_32760276.jpg

Palme sket i pengar utan ville skapa ett bättre samhälle. Men det är ju historia som det heter.

MVH Carlstad

För att svenska politiker representerar Sverige och dess befolkning som är världens tråkigaste befolkning.
Det är ju svenskarna som valt dom. Färgstarka personer är underrepresenterade i Sverige.

Jag föredrar "tråkiga" politiker, så länge de inte ljuger. Jag tror inte att vi (ännu) är redo att acceptera samma stil som kandidater (på olika nivåer - senat, presidentämbete) kör med. Toupér, gråtmilda framträdanden med en ansiktslyft fru (som skiljer sig ganska snabbt om inte maken lyckas) och gärna ett bedårande husdjur. Och lite "God and Great Nation" i slutet av talet. Vad fan ska vi ha det till? Anonyma gallup-undersökningar (tyvärr, ingen länk, men ska leta) visar att majoriteten av karriär-politiker i USA är ateister (kan ha att göra med att de oftast har en högre utbildning än sina väljare). Skulle de "komma ut" med det så är de rökta. Totalt rökta.

Hellre uppriktighet än karisma, tack.

SD politiker gör inte det.


/ Winston D Thackeray

Man skulle ju kunna vara uppriktig även att man har mer attityd och utstrålning. I Sverige så måste allt som sägs vara PK, man får varken överdriva eller underdriva för då blir det skriverier i aftonbladet om det vågade uttalandet. Att någon ens höjer rösten en nivå så "hettar" det visst till.

HAHAHHA. Vilket skämt, i alla fall Åkesson verkar vara livrädd för att uppfattas som rasist. Han står som ett jävla offer och tar skit från alla andra.

Jag frågade detta för något år sedan och fick då svaret att engagerade och retoriskt briljanta talare för tankarna till Hitler. Därför är det tydligen bättre att vara så tråkig, mossig och ointressant som man bara kan.

Kolla här. SD:s tidigare partiledare Anders Klarström. Ett praktexempel på hur en politiker ska agera för att elda på massorna och kommas ihåg längre än en kvart efter att debatten har avslutats.
http://www.youtube.com/watch?v=AyaARkT73BU

En av de bästa politiska talare som Sverige har begåvats med de senaste decennierna åtminstone.

En annan briljant talare är förstås Nigel Farage.
http://www.youtube.com/watch?v=2gm9q8uabTs

Blanda inte ihop karisma med uppriktighet. Jag gjorde ett försök att vara OnT, och svara på det TS skrev, men jag kanske misslyckades? Uppenbarligen gjorde jag det. "My bad", sorry.

Jag tror nog att svenska politiker skulle kunna ha och faktiskt HAR mer karisma än som man ser, problemet är att det är så medietränade till att vara mellanmjölk att de inte vågar eller får sticka ut av rädsla för att tappa mellanväljare.

Jag har själv jobbat nära politiker och jämför man politiker då och nu så är dom sjukt medietränade, du kan t ex jämföra de första politikerdebatterna när Löhven var ny och inte medietränad och man såg att han faktiskt kom med egna och ganska inspirerande åsikter (även om man inte höll med) nu är han medietränad till den n:the graden och har enbart förinspelade svar till exakt allt. Att jämföra politiker från 80 och tidigt 90-tal mot dagens är ju bara löjligt, t ex en statsminister Carl Bildt från tidigt 90-tal framstår ju som en glamrockare om man jämför.

Lägg gärna märke till hur politiker aldrig kan svara rakt på vissa frågor som ställs i debattprogram utan de rabblar helt enkelt ut det svar de lärt sig utantill som kommer närmast att besvara frågan, väldigt svårt att få fram karisma då.

En politiker som kom närmast "karisma" är nog Olof Palme. Jag avskydde honom, och de åsikter han stod för. Men han var annorlunda, och ändå gick det så bra för honom (i valen, d.v.s). Det är fortfarande obegripligt för mig hur en akademiker och dilettant från överklassen kunde vinna så många arbetarröster, val efter val. Ganska imponerande, faktiskt! Min salig farfar orkade inte ens se Palme på TV, han gick ut ur rummet - men ändå röstade han S tills han (min farfar) gick bort.