Första gången Amfetamin (början)

Nja... vi kände ju knappt varandra då,och under hela tiden vi umgicks var vi aldrig tillsammans men jo jag var lite småbitter och försökte dränka mina sorger i Barbies svartvinbärscider då det hände.Men inte fasen vart jag full ens :/

Skit i honom, möjligtvis en flört om du kan hantera det. Han är bara en drog för dig, och frågan är om du klarar av de avtändningar han ger?

Första gången jag tog amfetamin var det en riktig besvikelse. Jag kände inte skit och jag vet att jag inte har ADHD/DAMP så jag tyckte att tjack var bara en skit drog.
Men nu har jag testat det ett par gånger till efteråt och just nu är jag hög på tjack och tycker att det är ett toppen rus förutom myrkrypen och att man är domnad i hela kroppen.

Du kanske skall make'a a move på virvelcowboyn så haru en tjackprins.. har hört att tjackkärlek är snäppet över "sann kärlek"

aaaaa-mfetamin du härliga... visst kan man tycka att man levt ett dekadent och parasiterat ner sig, men vilken fart och vilka upplevelser man får vara med om.. och icke-brukare som säger "men vill du inte få ut något mer av ditt liv än att sitta och slå i dig knark?" men just i den stunden substansen forsar genom blodomloppet är man nog lyckligare än vilken börsmäklare i new york som helst med 1 miljon dollar på banken och en takvåning på manhattan.

Men du får aldrig glömma att det finns mycket mer i livet som kan ge dig en likasinnad lycka!
Vänner omkring dig är något som är viktigt (iaf för mig!)
Sen om du väljer att gå vidare och lyckas med det du alltid drömt om så är det verkligen ett frisläpp av endorfiner!
Träningen hjälpte även mig ur min depression när jag slutade med en massa uppåt.
Satte upp ett mål som jag ville uppnå och strävar fortfarande idag efter det.
Du måste sätta mål i livet som du vill uppnå, annrs är det väldigt lätt att fastna i ett beroende av pulver.

Att falla är att flyga en kort sekund,och nog ger tjacket en vingar!!

Jag har aldrig upplevt sånna glädjerus,sådan spänning och magi innan jag började med droger...
Jag älskar farten då man flyger fram genom livet i högsta hastighet,äventyren man får uppleva... älskar allt utom den trasighet som omger hela livsstilen.Lyckan drogerna ger till en är tyvärr starkare än de flesta glädjeämnen i det nyktra livet,iaf enligt min åsikt... i alla situationer där jag känner lycka utan droger i kroppen brukar jag alltid tänka på hur himla bra jag skulle må om jag hade varit hög...

Hoppas allt löser sig, sköt om dig

OT: Väldigt bra rapport! 4/5

Hoppade av 7an?

Livets hårda skola?

Det doftar white trash lång väg här...

Och nej, det är inte synd om dig, det är du som väljer dina livsvägar, ingen annan!

Jag är inte så seriös i det jag skriver om du nu trodde det... Jag driver med mig själv hela tiden och anser mig vara ganska så patetisk i mitt pundande men vilken pundare är inte det?
Den största skillnaden är de som kan skratta åt misären eller de som tar det på blodigt allvar och leker martyrer inför all världens ondska som drabbat dem i livet.Jag tycker inte synd om mig själv,och jag har valt den här livsvägen,även om jag ofta önskar mig själv något bättre...

White trash?? -Oh yeah!! nog finns det en liten wt-brud i mig alltid,IG i alla ämnen,uppvuxen med ensamstående mamma,lever på bidrag,missbrukar tjack och spelar gärna lite extra på rollen "titta på mig jag knarkar och är jättecool" här på fb... Livet är inte roligare än vad man gör sig :P helst efterssom Amfetamin har en läskig tendens att få mig att känna mig som Paris Hilton men du ärligt vad tillförde ditt inlägg här nu till denna tråd? Var det nåt försök till förolämpning eller vad? Jag säger som min mamma skulle ha sagt att har man inget snällt att säga kan man lika bra HÅLLA KÄFTEN!!!

Kram på dig!

Bra skrivet! Jag kan dock tyvärr inte mer än att sympatisera med din tillvaro och hoppas på att du kommer må och få det bättre i framtiden. Du fick en rivstart in i drogvärlden och måhända att du lika gärna hade kunnat få en annan tillvaro om du fått en spark i en annan riktning. Ta det försiktigt!

Rapporten är bra skriven, tyvärr så kan inga ordval få en ledsen historia att verka glad.
Får lite prettovarning utav texten egentligen och den känns väldigt typisk förlorad tonårstjej.

Ta tag i livet istället, det blir så bra mycket ljusare på andra sidan (talar utifrån egen erfarnhet).
Vi är lika gamla och verka båda bo lika offside. Men där du valde tjack valde jag alkohol.

Det handlar om att förlika sig med att vardagen faktiskt är rätt så grå, tror du flesta som missbrukar något känner igen det här, vardagen är jävligt grå och taskig varför inte fly från den?
Det som började på helgerna är något man gör varje dag.

Lämna skiten bakom dig och kom över till andra sidan, både du och jag vet att sånt här liv aldrig blir bättre utan bara blir sämre. Men det är ditt egna val och ingen kan bli tvingad att sluta.