Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
2012-10-23, 22:41
  #1
Medlem
Egentligen är topic lite missvisande, det enda jag faktiskt har är OCD i kombination med utmattningsdepression. Tyvärr har inte min hjärna riktigt hunnit ikapp insikten om att 12(!) olika läkarutlåtanden med samma resultat talar mer för just de fastställda diagnoserna än något annat.

Jag skäms fruktansvärt över hur mycket energi läkare har fått slösa på mina "påhittade" symptom, men tyvärr har psykiatrin inte hela tiden varit till min fördel. Med det menar jag att man har kostat på mig en massa onödiga undersökningar trots att de har varit övertygade om att det enda felet jag faktiskt har sitter i min hjärna (vilket ironiskt nog är det jag oroar mig över allt som oftast).

Jag går nu på Sertralin (250mg) och en rad andra roliga psykofarmaka, men inget verkar bita på mig. Varje dag är den andra lik, i viss mån i alla fall (sjukdomarna varierar friskt). Minsta lilla fel övertolkar jag till att jag har någon av alla hemska nervsjukdomar som finns där ute. Nu för stunden är det Parkinsons som har fastnat, mycket på grund av att jag upplever att jag svänger mindre med min högerarm än med min vänstra.

Saken blir inte bättre av att jag sedan tidigare lider av en rad funktionella symptom (ångestrelaterat med största sannolikhet). Det jag vill få ut av den här tråden är egentligen råd om hur man lär sig att hantera extrem hypokondri. Någon som har något tips?

Hela situationen har försatt mig i ett läge där jag inte bryr mig ett smack om jag lever eller dör, jag känner mig på gränsen till apatisk och kan inte längre glädjas åt någonting (tänker hela tiden att jag inte ska glädjas för jag har trots allt Parkinsons, MS eller vad fan det nu kan vara för stunden).
Citera
2012-10-23, 22:43
  #2
Medlem
Varangians avatar
Så... Varför envisas du med att vilja må dåligt?
Citera
2012-10-23, 23:16
  #3
Medlem
krigsbarns avatar
Du ger neuroticism en definition! Eftersom allt sitter i ditt huvud; har du överhuvudtaget studerat psykologi? Psykosomatiska sjukdomar är ofta jävligt tunga, men genom terapi och omfattande kunskap ska du kunna leva gott ändå.

Och jag är mycket skeptisk angående all din medicinering, du har liksom inte en obotlig tumör; vi pratar om ett sätt att tänka på, ingenting annat. Jag, om någon, vet hur jävla förstörd man kan bli av att omsluta sig med sina tankar, men jag är inte den enda som har tagit mig ur skiten utan x antal receptbelagda mediciner.

Vad har du egentligen gjort för dig själv?
Undrar jag.
Citera
2012-10-24, 00:16
  #4
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Varangian
Så... Varför envisas du med att vilja må dåligt?

Vad i helvete pratar du om? Tror du på allvar att folk vill må dåligt?

TS: har aldrig haft hypokondri men lider med dig och gör ett litet försök till en tankeställare. Är de här sjukdomarna och läkarbesöken något sätt att försöka kontrollera någon underliggande ångest hos dig?
Citera
2012-10-24, 00:22
  #5
Medlem
TheDenverGentlemans avatar
Är du någorlunda ung borde parkinson vara orimligt, har du genomgått EMG och LP borde ALS och MS vara detsamma. Långverkande bensodiazepiner kanske kan hjälpa bättre än SSRI?
Citera
2012-10-24, 13:33
  #6
Medlem
Scotlands avatar
Mitt tips är att du och alla hypokondriker där ute samlar er i ett koncentrationsläger med alla pundare och sätter igång cyaniden och gör alla människor på jorden en tjänst.

Varken pundande eller hypokondri är någon jävla sjukdom. Det är saker man själv knuffar sig till.

Och Pundare och hypokondriker är de som har förstört folks liv.

Är idag 20 år gamal och kan inte få en ADHD diagnos för att folk som du som ska fejka sjukdomar ska göra det så fucking svårt för människor som har RIKTIGA PROBLEM. Så de gör det svårare och svårare att få diagnos och ställer högre och högre krav, till slut får man endast diagnosen om man har ADHD så det skriker om det och man han 99% av symptomen, när egentligen bara några stycken räcker för att man ska klassas som att ha ADHD.

Jag kan INTE studera i 1 sekund pga ADHD, men jag är för gammal för att få diagnosen (Många symptom har jag lärt mig dölja och/eller komma runt och vissa symptom försvinner med åren, vilket är fullt normalt men ändrar inte faktum att man fortfarande lider av ADHD, så det går inte att upptäcka ADHD:n som den borde av arbetslaget i psykiatrivården). ADHD:n är inte lika tydlig längre, men jag lider fortfarande av huvudsymptomet: Koncentrationssvårigheter, rättare sagt, koncentrationsomöjlighet.

Så nu kan jag inte skaffa mig en utbildning för jag kommer inte få en diagnos och därmed recept på medicin, så jag kommer få jobba mig upp i McDonalds branchen, bara för att äckliga kuksugare som du ska ha något att lägga ner sin tid på och alla pundare som ska fejka ADHD och andra sjukdomar bara för att få tugga på lite magiska piller som innehåller en liten mängd droger som man mycket billigare kan få tag på på gatan om man nu ska vara så låg och ta sånt skit i sin kropp.

Skär halsen av dig själv.
Äckel.
__________________
Senast redigerad av Scotland 2012-10-24 kl. 13:37.
Citera
2012-10-24, 14:38
  #7
Medlem
lithionits avatar
Alltså, när man har hypokondri så hittar man ju inte på saker av "djävulskap" det är ens starka oro som gör att man tror att man har olika sjukdomar (även om man har i bakhuvudet känner att det inte är säkert, det är pinsamt att söka vård men samtidigt blir man så orolig att man inte kan stå emot) iaf är det min erfarenhet från när jag var svårt hypokondrisk i samband med paniksyndrom.

Att samhället "slösat" resurser är väl lite tråkigt, men det är bara en piss i havet mot allt annat svenska samhället kastar pengar på utan några förbehåll.

Har du testat KBT? medicin dämpar men gör inte att man lär sig hantera sina tankar bättre.
Citera
2012-10-24, 15:37
  #8
Medlem
Scotlands avatar
Citat:
Ursprungligen postat av lithionit
Alltså, när man har hypokondri så hittar man ju inte på saker av "djävulskap" det är ens starka oro som gör att man tror att man har olika sjukdomar (även om man har i bakhuvudet känner att det inte är säkert, det är pinsamt att söka vård men samtidigt blir man så orolig att man inte kan stå emot) iaf är det min erfarenhet från när jag var svårt hypokondrisk i samband med paniksyndrom.

Att samhället "slösat" resurser är väl lite tråkigt, men det är bara en piss i havet mot allt annat svenska samhället kastar pengar på utan några förbehåll.

Har du testat KBT? medicin dämpar men gör inte att man lär sig hantera sina tankar bättre.

Jag förstår att det inte är enkelt att bli av med hypokondri, men att inbilla sig att det är värsta Autism man lider av eller något annat illa tillstånd är INTE något som kommer från någon sjukdom.

Det finns INGEN sjukdom som kan påverka dina tankar på så sätt att Hjärnan skickar ut signaler som ska meddela att hoppsan, här kommer ju lite aids-molekyler, akta dig!

Hypokondri är något man BYGGER UPP.

Tro mig när jag säger att jag är VÄLDIGT förstående för psykiska sjukdomar.

Min förståelse för psykiska skador och sjukdomar sträcker sig så långt att jag inte dömer en barnknullare förrän jag fått veta varför han gör det.

- Om en unge våldtas av sin far sedan 3 års ålder tills den flyttar hemmifrån, kan du helt ärligt talat med gott samvete kalla denna ungen för Svin när han våldtar?

Om svaret är Ja så är man tydligen långt från utbildad och långt från kapabel till humanitärt och modernt tänkande, är svaret till min fråga ovan ja så bör man omgående flytta tillbaks till sin grotta, var än den ligger, långt från oss i samhället iallafall.

Fattar du vilken skada hypokondriker och pundare gör?

Kan du tänka dig att jag hade fått leva ett NORMALT liv om inte dessa två sorters människor fanns?
Jag är inte en bortskämd unge, jag sitter inte och fördömer Gud, eller samhället eller första närmaste måltavla för att mitt liv suger och jag inte är känd och har en grym status i världen, nej
det ENDA jag någonsin bett om, är att få min chans att ha samma förutsättningar som alla andra normala människor som klarar av att sitta i ett rum och studera.

Vad jag sedan uppnår i mitt liv är HELT upp till mig och med det kräver jag ingen hjälp.

Jag kräver bara min rätt till min del av världen, men nej, då kommer Herr hypokondriker och pundare och har tråkigt på onsdag eftermiddag. Varför inte.



Det värsta jag kan tänka mig är att någon ska dö på grund av mig utan att det ska vara rättvist att den personen dör, för jag är rädd för att hamna i helvetet.

Men just tack vare hypokondriker och pundare är jag redan i helvetet i mitt liv, så jag ber er helhjärtat med gott samvete, inte bara gott samvete, utan jag ber er GLATT och hoppfullt,

BEGÅ SJÄLVMORD ERA HORBARN
Citera
2012-10-24, 16:58
  #9
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Rasalhauge
Egentligen är topic lite missvisande, det enda jag faktiskt har är OCD i kombination med utmattningsdepression. Tyvärr har inte min hjärna riktigt hunnit ikapp insikten om att 12(!) olika läkarutlåtanden med samma resultat talar mer för just de fastställda diagnoserna än något annat.

Jag skäms fruktansvärt över hur mycket energi läkare har fått slösa på mina "påhittade" symptom, men tyvärr har psykiatrin inte hela tiden varit till min fördel. Med det menar jag att man har kostat på mig en massa onödiga undersökningar trots att de har varit övertygade om att det enda felet jag faktiskt har sitter i min hjärna (vilket ironiskt nog är det jag oroar mig över allt som oftast).

Jag går nu på Sertralin (250mg) och en rad andra roliga psykofarmaka, men inget verkar bita på mig. Varje dag är den andra lik, i viss mån i alla fall (sjukdomarna varierar friskt). Minsta lilla fel övertolkar jag till att jag har någon av alla hemska nervsjukdomar som finns där ute. Nu för stunden är det Parkinsons som har fastnat, mycket på grund av att jag upplever att jag svänger mindre med min högerarm än med min vänstra.

Saken blir inte bättre av att jag sedan tidigare lider av en rad funktionella symptom (ångestrelaterat med största sannolikhet). Det jag vill få ut av den här tråden är egentligen råd om hur man lär sig att hantera extrem hypokondri. Någon som har något tips?

Hela situationen har försatt mig i ett läge där jag inte bryr mig ett smack om jag lever eller dör, jag känner mig på gränsen till apatisk och kan inte längre glädjas åt någonting (tänker hela tiden att jag inte ska glädjas för jag har trots allt Parkinsons, MS eller vad fan det nu kan vara för stunden).


Vem bryr sig om du har parkinsons, ms, als, blabla? Men okej låt oss säga att du har alla dessa diagnoser, behöver du en rullstol? jag kan gärna gå bakom och skjuta på rullstolen om du behöver hjälp. PM:a mig bara
Citera
2012-10-25, 00:59
  #10
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Scotland
Jag förstår att det inte är enkelt att bli av med hypokondri, men att inbilla sig att det är värsta Autism man lider av eller något annat illa tillstånd är INTE något som kommer från någon sjukdom.

Det finns INGEN sjukdom som kan påverka dina tankar på så sätt att Hjärnan skickar ut signaler som ska meddela att hoppsan, här kommer ju lite aids-molekyler, akta dig!

Hypokondri är något man BYGGER UPP.

Tro mig när jag säger att jag är VÄLDIGT förstående för psykiska sjukdomar.

Min förståelse för psykiska skador och sjukdomar sträcker sig så långt att jag inte dömer en barnknullare förrän jag fått veta varför han gör det.

- Om en unge våldtas av sin far sedan 3 års ålder tills den flyttar hemmifrån, kan du helt ärligt talat med gott samvete kalla denna ungen för Svin när han våldtar?

Om svaret är Ja så är man tydligen långt från utbildad och långt från kapabel till humanitärt och modernt tänkande, är svaret till min fråga ovan ja så bör man omgående flytta tillbaks till sin grotta, var än den ligger, långt från oss i samhället iallafall.

Fattar du vilken skada hypokondriker och pundare gör?

Kan du tänka dig att jag hade fått leva ett NORMALT liv om inte dessa två sorters människor fanns?
Jag är inte en bortskämd unge, jag sitter inte och fördömer Gud, eller samhället eller första närmaste måltavla för att mitt liv suger och jag inte är känd och har en grym status i världen, nej
det ENDA jag någonsin bett om, är att få min chans att ha samma förutsättningar som alla andra normala människor som klarar av att sitta i ett rum och studera.

Vad jag sedan uppnår i mitt liv är HELT upp till mig och med det kräver jag ingen hjälp.

Jag kräver bara min rätt till min del av världen, men nej, då kommer Herr hypokondriker och pundare och har tråkigt på onsdag eftermiddag. Varför inte.



Det värsta jag kan tänka mig är att någon ska dö på grund av mig utan att det ska vara rättvist att den personen dör, för jag är rädd för att hamna i helvetet.

Men just tack vare hypokondriker och pundare är jag redan i helvetet i mitt liv, så jag ber er helhjärtat med gott samvete, inte bara gott samvete, utan jag ber er GLATT och hoppfullt,

BEGÅ SJÄLVMORD ERA HORBARN

Jag får intrycket av att du är lite upprörd, fast jag kanske misstolkar något i ditt inlägg. Känns som att det är bäst att ta retoriken på din nivå (ska försöka använda små ord så att du förstår). Du vänder burgare på donken och är lite småsur över att det finns folk som inte får betalt i rikskuponger, stämmer det?

Kul att du nämner det där med självmord vid några tillfällen, är det något som upptar mycket av din tankeverksamhet om dagarna? Om du svarar ja på den frågan har jag bara en sak att säga; följ din instinkt (det ordnar sig nog till det bättre då).

Tycker även att det var lite gulligt att du tar upp det här med kostnader för samhället, vem tror du bidrar mest till den svenska välfärden av oss två?

I min värld förekommer inte många som dig, vilket är lite synd. Jag känner rent spontant att världen skulle vara lite roligare om alla föräldrar till ADHD-offer, unga som gamla, faktiskt släppte ut sina små krabater på grönbete någon gång ibland.

Jag tror faktiskt att ni med skulle må bra av att vara lite wild and crazy ibland och låt oss säga åka kollektivt istället för Samhallbussarna. Låter inte det spännande? Nästan lite vuxet. Tänk vad stolta din päron skulle vara när du tagit dig till "jobbet" alldeles själv.

Tänk dig följande: din mamma står nästan tårögd i porten hemma hos er och vinkar till dig på ett sätt som verkligen får DIG att känna dig normal, hon kanske till och med slänger iväg någon stolt kommentar till grannarna (i stil med, "Se där, lilla Scotland är på väg ut alldeles ensam i stora världen, men det klarar han galant")

Skulle inte det nästan vara något utav en milstolpe i ditt liv?
__________________
Senast redigerad av Rasalhauge 2012-10-25 kl. 01:25.
Citera
2012-10-25, 01:01
  #11
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av fL0w86
Vem bryr sig om du har parkinsons, ms, als, blabla? Men okej låt oss säga att du har alla dessa diagnoser, behöver du en rullstol? jag kan gärna gå bakom och skjuta på rullstolen om du behöver hjälp. PM:a mig bara

Vad uppfriskande det är med alla internetkomiker här på FB. Känns ju spontant ganska pantat att bemöda sig med att ens skriva ett inlägg när man är helt ointresserad av ämnet i fråga, men om det känns bättre för dig så bjuder jag mer än gärna på det.
Citera

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback