Ge mig gärna råd.. borderline-flickvän

Jag håller med.
Fråga dig själv, är det värt det? Älskar du henne tillräckligt för att stå ut med hennes syndrom?

Då skall jag sticka ut hakan och säga att DBT fungerar bra som personen ifråga själv vill bli bättre.

Det krävs mycket arbete och tålamod men det fungerar faktiskt, iaf från det fallet jag har erfarenhet av.

Sen är alla olika och borderline är ju lite av en "skräp diagnos" där väldigt många hamnar som inte borde det.

Det jag har lärt mig är att borderline är något man utvecklar och även kan bli frisk ifrån eftersom det sitter i psyket och inte är fysiskt som exempelvis bipolär.. Vilket också kan vara bra att kolla upp innan för är det det så är det nog bara att springa..

Jag har mycket erfarenhet av detta och har spenderat hur många nätter som helst med att fullständigt dammsuga internet om artiklar och forum, det som är synd är att det alltid är de som gnäller och är negativa som hörs och dom som har positiva saker sällan skriver något.

Men är du stark som person och kan viga bra mycket tid och kraft åt tjejen och om hon VILL bli "frisk" så är det bara att köra på.. Är du osäker så ska du nog avsluta det så fort du bara kan för det tar väldigt mycket energi och man får offra väldigt mycket i början..

Såpass störd är hon inte, hon vet om sin situation, och vill inget annat än att lämna problemet. Självklart har hon separations ångest, men hon är väl medveten om sina problem, jag har också ett litet psykiskt övertag över henne, sen så har hon bara hoppat mellan relationer tidigare, (svårt att vara ensam) så det troliga är att hon kommer skaffa ny inom en snar framtid!
Självklart håller jag med dig om att stalkers är förjävliga, jag har vart med om en sån tidigare (innan detta förhållande) och det var inget roligt..
Det värsta av allt är att det faktiskt i detta fall är synd om henne, men kom ihåg att BL är individuellt, alltså det är olika från person till person!

Ja absolut. Vi har diskuterat det många ggr, att problemet är psykiskt och inte fyskiskt, vilket underlättar en del, men det krävs ju ett enormt engagemang från min sida, känns väldigt hopplöst, vet inte om jag har lust att vänta på någon, vill ju utvecklas själv som människa i en relation också!

Vad är det du väntar på då?

Jag har väntat halva mitt liv känns det som.. Mitt syfte med denna tråd är att höra folks egna erfarenheter från liknande problem, så att jag lättare kan ta ett vägledande beslut, jag har inte haft det så lätt i tidigare förhållanden, därför vänder jag mig hit, för att få folks råd och tips...

Sedan är det ju också så att det är inga "vattentäta skott" mellan diagnoserna utan ofta går de in i varandra. Så hon kan ha en släng av både BL och bipolär, det kan även finnas med en ADD eller ADHD diagnos i bilden.

Men som du sade så hade hon fått diagnosen Borderline och de har ju vissa kardinal syndrom som tex det du angav med separtionsångest, grälsjuk, svartsjuk. Men de har också en tendens att se allting i svart eller vitt, himmel eller helvete. Samt det jag skrev de är oerhört manipulerande och har ofta en tanke bakom det mesta (det har vi så klart alla levande människor). Men en borderlinare kan gärna vara tillsammans med dig för att slippa vara själv, du kanske har bil så hon slipper gå eller cykla.

Misstro inte heller deras intellgens för de är ofta ganska smarta. Men har man väl lärt sdig hur de fungerar så framstår deras smarthet mer som något som sätter käppar i hjulet för dem själva. Folk fattar ofta att de är människor som "suger musten ur en".

Vill du lägga ner denna tiden på henne så go for it. Men det blir inget enkelt liv och jag skulle ha svårt att tro att om vi samtalar igen om ett år så är ni inte ihop längre utan du kommer att vara ledsen att du inte lyssnade på oss.

Det är bara du som beslutar om du tycker hon är värd att vänta på, men du låter tveksam där. Om du väljer att köra vidare kommer det krävas väldigt mycket av dig och det låter på dig som att du inte tror att du kommer orka med det, det kommer garanterat vara ett helvete många stunder och med din erfarenhet och önskan att träffa en "stabil" person denna gång låter det faktiskt inte som att du kommer att orka (säger jag givetvis utan att ha en aning om vem du är eller hur stark du faktiskt är)

Hur ser din vardag med denna person ut?

Jag blev faktiskt helt paff den dagen jag satte mig och googlade skiten, gick in på Wiki, sökte på BorderLine, i princip allt som stod i artikeln stämde, sedan så pratade vi, hon kontaktade psyk, fick en tid omedelbart, blev utredd i ett par veckor, och blev sedan diagnostiserad BL, så på den vägen är det..
Men min samlade erfarenhet nu, några månader senare, är att det krävs en enorm vilja av "patienten" att bli av med denna skit, och det komme inte hända på en vecka..

Jag har förstått, att som du skriver, så verkar det dom om det är flera diagnoser i en..
Har länge misstänkt AD/HD, hon har ej dessvärre fått den diagnosen (ännu)
Men jag är starkt övertygad om att hon har den!
Men jag är ganska så säker på att jag ska gå vidare i livet nu. Men det är alltid skönt att diskutera problemet med andra, och få lite objektiv "input" i det hela

Mitt råd av erfarenhet; ge dig av, ju snarare desto bättre.

Det är bara en tidsfråga innan du går sönder, eller dina övriga vänskapsband tar skada.

Du har helt rätt, har varken tid eller ork, har klargjort det för henne för länge sedan, mitt största problem är jag har mycket empati för människan, och kan ha lite separationsångest över det här..
Vet ju att det är världens bästa människa i grunden, men har samtidigt insikten i att det inte kommer att hålla i längden !