Ge mig gärna råd.. borderline-flickvän

Du får vara ett stöd för henne, det kommer att vara jobbigt vissa stunder. men det kommer nog att gå bra sålänge ni är kära.
lycka till!

Ja, man gör väl det...
Och all kunskap är, tack och lov, inte lika dyrköpt som den här.

Det är märkligt det där med självföraktet. Vackra, självsäkra och sexiga utåt, men de verkar fullkomligt hata sig själva inuti.

Ah, Dostojevskij var klok han.
När vi ändå citerar gamla mästare så kan man ju nästan tro att Tolstoj också kärat ner sig i en Borderlinebrud.
Han sa ju bland annat det här har jag för mig:

"Det är en farlig villfarelse att skönhet är lika med godhet". Man vill ju inte tro att det döljs något så fult och elakt i någon så vacker.

"Everything depends on upbringing". Det är väl där borderline uppstår.

"Everything I know, I know because of love" Låter ju onekligen som han trillat ner i samma hål som vi gjort....

Hej!

Jag är en tjej som också har diagnosen borderline (emotionell instabil personlighetsstörning).
Jag kan säga som så att jag har haft problem med relationer när jag var yngre (just för att när man är tonåring så blommar hormoner upp + att ha problem med just känslor).
Just nu är jag 20+ och har inte direkt problem i relationer (kärleksrelationer).
Det som gjort att det går så bra för mig är att jag är otroligt öppen om hur jag mår, uppfattar saker .osv.
Sitter gärna och pratar med min sambo (och även han frågar) hur jag fungerar och hur jag ska anpassa mig .osv.
Jag har fått otroligt mycket hjälp via psyk och även från mina närstående och har även hjälp mig själv väldigt mycket och väldigt länge.

Set hjälper inte att säga "SPRING" .etc. för att alla människor är olika oavsett om man har samma diagnos eller inte.
Man får helt enkelt som par hitta ett bra samspel mellan varandra och försöka prata öppet med varandra så ofta man kan.

Hoppas ni fixar det och att hon mår bättre nu när hon fått hjälp

Mitt ex hade borderline - även om det inte blivit utrett så är jag 120% säker på det.

En Borderline-person kommer att äta upp ditt psyke, sakta men säkert. De stjäl all din energi och allt skall fokuseras på dem, dina problem är bagatellartade och sekundära, allt som är viktigt kretsar runt henne.

De hemska sakerna de vräker ur sig när de får sina utbrott, det tar på psyket. Kontrollbehovet gör att du försummar vänner och familj.

Till slut förlorar du dig själv helt och hållet.

Det finns bara ett sätt - ge dig av. Återvänd enbart till förhållandet om hon blivit botad via KBT-terpai eller liknande.

Läs noga. Ett förhållande med en borderlineperson kommer att förstöra dig

En annan synvinkel på mitt problem är, oavsett om jag står ut eller inte, så vet inte jag vad hennes egentliga avsikter är nu, när jag har fått perspektiv på saker och ting, (och bra tips)
Jag har ju faktiskt ingen aning om hon endast utnyttjar mig som mitt stöd genom sin sjukdoms-resa, eller om hon verkligen har känslor för mig..

En del människor klarar inte av att vara själva med sina problem, hon är sån!!
Sen tror jag att alla BL personer inte är medvetna om att dom skadar sin omgivning och manipulerar sig till fördelar mm
Dom är helt enkelt omedvetna om hur mycket dom påverkar sin omgivning, däremot så finns det psykopater, men det är en helt annan femma och får aldrig liknas med denna sjukdomsbild..

Min övertygelse är nog att man inte kan ha en relation när man är psykiskt instabil, självklart finns undantag och solskenshistorier, men har man problem med sig själv så går det ofta ut över sin partner, vare sig man vill eller ej.
ett klassiskt citat: "älskar man inte sig själv kan man inte älska någon annan"
Men det är endast jag själv som kan avgöra det, alla situationer kräver olika beslut!

Någon frågade om hur jag själv egentligen mår, ja du... det är absolut inte bra, det går upp och ner, jag är dock psykiskt stabil, men man blir sliten..
Det kan säkert många andra kan svara på som har samma erfarenheter som mig.

En sak är jävligt säker, jag lär mig otroligt mycket... Både på gott och ont!
Jag känner igen otroligt mycket av det ni skriver och förklarar ..

Alltså du måste se henne som att hon har ett stort, känslomässigt svart hål som omöjligt går att fylla hur mycket kärlek och omtanke du än ger henne. Jag är även osäker på om de känner kärlek på samma sätt. De vill nog snarare ha en person att känna trygghet i mer än kärlek, då de är rädda för att bli lämnade ensamma. Du kommer att inse detta så småningom, däremot ju längre det går desto mer psykiskt nedbruten kommer du bli.

Så, hur gick det?

get out now

Det där låter som en träffande beskrivning.
Och ett kärleksförhållande ska ju bygga på ömsesidig kärlek, inte att ena parten är kär och den andra är beroende av partnern för bekräftelse och "trygghet".

Den här artikeln beskriver det rätt bra: http://www.bpdfamily.com/bpdresources/nk_a101.htm

Dessutom kommer du inte kunna lita på henne efter alla lögner som kommer uppdagas.

Jag visste att mitt ex inte mådde bra och att hon hade problem med att vara ärlig, men jag kunde inte i min vildaste fantasi tänka mig att hon var kapabel till det jag fått reda på det senaste.
Blir alltså förvånad fortfarande efter att ha haft en relation med henne närmare ett år.
Så även om du gör allt i din makt för att hjälpa henne så kan du lika gärna få det kastat i ansiktet istället.
Och resonera med henne kan du glömma, det går inte. Hon uppfattar inte verkligheten som den är, hon lever i sin värld, och utgår från att så som hon uppfattar allt så är det.
Nä, mitt råd är att klippa banden och springa för allt vad tygen håller....

Ett tips är även att läsa denna tråd.

http://www.terapisnack.com/topic/beh...nde-relationen

I Think He´s already out.

Denna tråden kom att få mig att tänka på en kvinna som fanns i vår vänskapskrets förrut. Hon var jämngammal med oss andra (då var vi runt 25+). Dock var hon inte diagnostiserad som BL och jag tror aldrig hon varit i kontakt med psyk (vad jag vet alltså). Dock var jag då övertygad om att hon var någon sorts sociopat eller BL-tjej. Detta var väl inte så konstigt då hon växt upp med missbrukande föräldrar och troligtvis fick en störning i själva "anknytningen" som bebis.

Damen ifråga var och är snygg och har ett mycket empatiskt sätt (dock om man känner till något eller känner på sig så märker man att denna empati är spelad). Hon verkar väldigt brydd om oss i bekantskapskretsen men ändå kunde hon sno någon av de andra tjejernas i bekantskapskretsens killar för att dra hem och ha sex med. Hon verkade helt skita i att hon tog sin bästa väninnans eller för den delen någon annan kille, det enda hon ville var att aldrig behöva vara själv och sex älskade hon.
Dock kunde hon, eller verkade hon inte fatta att hon förlorade än den ena kompis efter den andra pga sitt eget beteende och hon fick en stämpel som att hon var en ganska lätt brud att få med sig hem.
Sedan kunde hon inte fatta varför ingen kille ville ha någon seriös relation med henne?? Snacka om taskig självinsikt.

Hon hade dock aldrig sex med mig och hon avskydde mig lika mycket som jag gjorde med henne. jag är övertygad om att hon fattade att jag såg igenom hennes mask och det spelade beteendet.

Hon valde i alla fall att flytta ifrån staden där vi alla vistades och bodde i för att pröva lycka i en annan ny stad. Efter vad jag har hört så har det väl ungefär gått lika bra i den nya staden som det gjorde i den gamla. Man kan liksom inte fly ifrån sina egna problem och det hjälper ju definitivt inte att vägra inse att man har ett problem som man behöver professionell hjälp med att lösa (eller lindra).

Men hon hade exakt alla de kriterier som jag anser att en BL tjej har och det är spelade empati, manipulation, suga ut energi från omgivningen, utnyttja, falsk och spela på många olika spelplaner (läs många kärleksrelationer samtidigt för att slippa vara ensam).

Till BL-tjejerna i tråden
Visst ni BL-tjejer som skrivit i tråden är säkert jätte trevliga om man bara har tiden och energin att orka ha med er att göra. Dock tror jag det finns ytterst få som klarar av det utan att själva gå under mentalt. Det är jävligt tråkigt för er, för jag vet att ni inte föds med det. Dock är det ett beteende som kommer i spädbarns ålder och därför hinner manifestar sig i er personlighet som gör att jag inte tror på att det finns någon helt 100% behandlingmetod för er.

Av de tjejrna som jag träffat genom mitt arbete så har mer eller mindre alla deras killar varit lätt manipulerade fårskallar (ja det låter grymt men jag har inget bättre epitet). Jag tror där att deras relation varit ett gemensamt utnyttjande - tjejerna för att de inte klarar av att bli lämnade utan då skär de sig eller något annat och killarna för de vet med sig att de är för fula för att få någon frisk snygg tjej att ha sex med.

Frågor på detta??

Den är ruskigt lik min situation.. Endast några enskilda detaljer som ej stämmer, annars kan man fan tro att jag har skapat den tråden!