2012-10-16, 15:08
#1
Substans: Toppisar (Shrooms).
Dos: 45st.
Ålder: 24 Kön: Man Vikt: 83
Tid: Ungefär 5 timmar.
Tidigare erfarenheter: Cannabis på en daglig basis. Shrooms 2 gånger tidigare (Atlantis tryfflar).
Igår var något som jag skulle klassa som D-dagen för mitt mänskliga sinne och slutet på mitt raditionella tänkande vad gäller övernaturliga krafter och livet efter döden. Allt började med något så impulsivt som att en vän till mig ringde mig och frågade ifall jag ville delta då de hade 40 toppisar till övers. Naiv som man är efter diverse svamptrippar tidigare tackar jag givetvis ja.
2 timmar senare sitter vi med varsin arsett med ett snyggt upplägg av svampstuvning framför oss. Vi tuggar i oss det jordsmakande och torra upplägget, glider ut på altanen och suger i oss lite zutt innan vi landar tungt och avslappnat i soffan.
2 timmar passerar och tapetmönstrerna börjar korsa varandra och rummet dansar till basen av musiken. Vi skojar runt, fnittrar som små flickor och lägger ut planer för kvällen. Jag sitter och stryker mina fingertoppar med min tumme skrämmande synkroniserat omedvetet och blir omfamnad av ett lugn som endast kan påträffas i en korssprydd lackerad kista. Det lugnet, trots att jag är så klarvaken som man blir efter ett dussin rövpannor tjack inom tidsramen av en minut. Alla känslor, tankar och oro som jag kännt innan är bortblåst. Mitt kroppspråk blev extremt "flowigt". Det var som att jag svävade fram, min kropp vägde ingenting. Hade ingen känsel i kroppen över huvudtaget påbevisat av mina vänner som desperat försökte orsaka minsta lilla "aj!" ifrån mig genom att nypa mig i huden.
Mina fingrar fortsatte att jobba på i en surrialistisk rörelse där jag skapade minimala cirklar över varje fingertopp med tummen och jobbade mig igenom alla fingertoppar från pekfinger till lillfinger och tillbaks. Allt i en väldigt hastig och nästintill omänsklig rörelse. Har provat på efter jag landat men är inte ens nära att få till den.
Det var som att så snart jag påbörjade den rörelsen så aktiverade jag en mentalportal till något som jag inte kan beskriva som något annat än gudomligt. Under tiden jag var sammankopplad till den där världen var det som att jag kunde känna världens energi inom mig, som att hela världen var sammankopplad. Jag pratade även med mina vänner medans jag infann mig i det här stadiet. Jag förespråkade hela tiden att det inte finns något att oroa sig över, att det inte tar slut efter döden. Att ångesten, oron och negativa känslor inte existerade. Att världen idag är uppbyggd på fel sätt, men att det bara är vår art som format den så. Att myrornas samhälle lider av precis samma problem som oss. Det var som en inre monolog av information som jag aldrig någonsin kännt till. Jag visste att jag var tvungen att se efter mina närmaste vänner och hålla ihop oss. Jag visste att jag var en soldat(?). Jag visste att allt som vi gör i vårt mänskliga liv inte spelar någon roll. Monologen använde även ett exempel där 5 stycken 4-åringar skulle bli satt på en planet och bygga upp ett samhälle och att resultatet skulle bli detsamma som idag på grund av påtryck ifrån mänskliga brister.
Jag informerade mina vänner om detta eftersom, under tiden jag talade med "honom". Mina ögon flackade fram och tillbaks, upp och ner i ljusets hastighet medans mina händer jobbade på som jag beskrev innan. Jag kunde höra allt dom pratade om, jag kunde förstå allt dom sa klockrent. Allt var så glasklart för mig, det fanns inga problem då jag visste vad som väntade. När jag ställde mig upp, kände jag mig så otroligt stark, hela min kroppshållning var format därefter. Det var som att jag flög fram, uppumpad som fan, och extremt självsäker. Kändes som att jag besatt gudomliga krafter trots att jag är krigiskt ateistisk sedan jag föddes.
Efter ett tag så släpper jag efter på handrörelsen och njuter av lugnet som råder i min kropp. Då trodde jag att det bara var gräset, så vi sitter och går bryter ned min upplevelse verbalt sinsemellan. 3 timmar passerar och jag känner hur känseln i kroppen börjar komma tillbaks successivt. Så jag skojar lite med en av mina kompisar och säger; "Ska jag se ifall jag kan komma tillbaks vart jag var igen genom att bara göra handrörelsen?", sagt och gjort så känner jag hur påtagligt det blir och i skär förskräckelse ropar jag "FUCK! Det funkar ju." och känner hur jag börjar lämna kroppen när jag abrupt avbryter handrörelsen och lyfter tummen ifrån fingertopparna. När jag kopplar ifrån tummen från resterande av fingrarna, så känner jag hur jag sträcker åt vad som kändes som en elektrisk koppling som gick igenom varje finger i min hand. Det var som att jag röck i sladdar och kände när dom släppte i hela handen och kroppen.
Det var då paniken slog på riktigt. Det var som att man hunnit smälta upplevelsen och placerat den i facket märkt: "Urkuk på shrooms". Men när jag kunde accessa världen när jag i princip totalt landat skrämde upp mig rejält. En panikattack slog mig och jag var tvungen att hämta mig i 30 minuter. Efter det så for vi hem och min analysskalle jobbade på i 300km/h, trots det kunde jag ändå somna som en princessa. Vaknade upp idag, helt utvilad och omgiven av ett enormt lugn i själen, som sitter i även i skrivande stund.
Utvärdering: 5/5. Bokstavligt talat det sjukaste, mest bizarra jag någonsin upplevt.
Dos: 45st.
Ålder: 24 Kön: Man Vikt: 83
Tid: Ungefär 5 timmar.
Tidigare erfarenheter: Cannabis på en daglig basis. Shrooms 2 gånger tidigare (Atlantis tryfflar).
Igår var något som jag skulle klassa som D-dagen för mitt mänskliga sinne och slutet på mitt raditionella tänkande vad gäller övernaturliga krafter och livet efter döden. Allt började med något så impulsivt som att en vän till mig ringde mig och frågade ifall jag ville delta då de hade 40 toppisar till övers. Naiv som man är efter diverse svamptrippar tidigare tackar jag givetvis ja.
2 timmar senare sitter vi med varsin arsett med ett snyggt upplägg av svampstuvning framför oss. Vi tuggar i oss det jordsmakande och torra upplägget, glider ut på altanen och suger i oss lite zutt innan vi landar tungt och avslappnat i soffan.
2 timmar passerar och tapetmönstrerna börjar korsa varandra och rummet dansar till basen av musiken. Vi skojar runt, fnittrar som små flickor och lägger ut planer för kvällen. Jag sitter och stryker mina fingertoppar med min tumme skrämmande synkroniserat omedvetet och blir omfamnad av ett lugn som endast kan påträffas i en korssprydd lackerad kista. Det lugnet, trots att jag är så klarvaken som man blir efter ett dussin rövpannor tjack inom tidsramen av en minut. Alla känslor, tankar och oro som jag kännt innan är bortblåst. Mitt kroppspråk blev extremt "flowigt". Det var som att jag svävade fram, min kropp vägde ingenting. Hade ingen känsel i kroppen över huvudtaget påbevisat av mina vänner som desperat försökte orsaka minsta lilla "aj!" ifrån mig genom att nypa mig i huden.
Mina fingrar fortsatte att jobba på i en surrialistisk rörelse där jag skapade minimala cirklar över varje fingertopp med tummen och jobbade mig igenom alla fingertoppar från pekfinger till lillfinger och tillbaks. Allt i en väldigt hastig och nästintill omänsklig rörelse. Har provat på efter jag landat men är inte ens nära att få till den.
Det var som att så snart jag påbörjade den rörelsen så aktiverade jag en mentalportal till något som jag inte kan beskriva som något annat än gudomligt. Under tiden jag var sammankopplad till den där världen var det som att jag kunde känna världens energi inom mig, som att hela världen var sammankopplad. Jag pratade även med mina vänner medans jag infann mig i det här stadiet. Jag förespråkade hela tiden att det inte finns något att oroa sig över, att det inte tar slut efter döden. Att ångesten, oron och negativa känslor inte existerade. Att världen idag är uppbyggd på fel sätt, men att det bara är vår art som format den så. Att myrornas samhälle lider av precis samma problem som oss. Det var som en inre monolog av information som jag aldrig någonsin kännt till. Jag visste att jag var tvungen att se efter mina närmaste vänner och hålla ihop oss. Jag visste att jag var en soldat(?). Jag visste att allt som vi gör i vårt mänskliga liv inte spelar någon roll. Monologen använde även ett exempel där 5 stycken 4-åringar skulle bli satt på en planet och bygga upp ett samhälle och att resultatet skulle bli detsamma som idag på grund av påtryck ifrån mänskliga brister.
Jag informerade mina vänner om detta eftersom, under tiden jag talade med "honom". Mina ögon flackade fram och tillbaks, upp och ner i ljusets hastighet medans mina händer jobbade på som jag beskrev innan. Jag kunde höra allt dom pratade om, jag kunde förstå allt dom sa klockrent. Allt var så glasklart för mig, det fanns inga problem då jag visste vad som väntade. När jag ställde mig upp, kände jag mig så otroligt stark, hela min kroppshållning var format därefter. Det var som att jag flög fram, uppumpad som fan, och extremt självsäker. Kändes som att jag besatt gudomliga krafter trots att jag är krigiskt ateistisk sedan jag föddes.
Efter ett tag så släpper jag efter på handrörelsen och njuter av lugnet som råder i min kropp. Då trodde jag att det bara var gräset, så vi sitter och går bryter ned min upplevelse verbalt sinsemellan. 3 timmar passerar och jag känner hur känseln i kroppen börjar komma tillbaks successivt. Så jag skojar lite med en av mina kompisar och säger; "Ska jag se ifall jag kan komma tillbaks vart jag var igen genom att bara göra handrörelsen?", sagt och gjort så känner jag hur påtagligt det blir och i skär förskräckelse ropar jag "FUCK! Det funkar ju." och känner hur jag börjar lämna kroppen när jag abrupt avbryter handrörelsen och lyfter tummen ifrån fingertopparna. När jag kopplar ifrån tummen från resterande av fingrarna, så känner jag hur jag sträcker åt vad som kändes som en elektrisk koppling som gick igenom varje finger i min hand. Det var som att jag röck i sladdar och kände när dom släppte i hela handen och kroppen.
Det var då paniken slog på riktigt. Det var som att man hunnit smälta upplevelsen och placerat den i facket märkt: "Urkuk på shrooms". Men när jag kunde accessa världen när jag i princip totalt landat skrämde upp mig rejält. En panikattack slog mig och jag var tvungen att hämta mig i 30 minuter. Efter det så for vi hem och min analysskalle jobbade på i 300km/h, trots det kunde jag ändå somna som en princessa. Vaknade upp idag, helt utvilad och omgiven av ett enormt lugn i själen, som sitter i även i skrivande stund.
Utvärdering: 5/5. Bokstavligt talat det sjukaste, mest bizarra jag någonsin upplevt.
har oxå haft endel liknande upplevelser (out of body) & min bästa vän kan se sig själv i himlen & prata med moder natur bl.a.. vi är alla ett! 
