Det svenska språkets utveckling och framtid?

Jag tror att svenskan har en framtid, kanske önsketänkande, men vi kommer att bli alltmer tvåspråkiga. Vi kommer att "glida" mellan språken obemärkt och inte lägga märke när vi pratar eller lyssnar på engelska eller svenska.

Äsch, något sådant har väl ändå aldrig hänt i världshistorien? Varför skulle det hända just svenskan?

Förhoppningsvis dör svenskan ut så framtidens barn slipper lära sig engelska i skolan utan redan kan det.

Annars skulle jag tro att slut-s:et från engelskan kommer att bli vanligt i svenskan också. Jag tänker både på s i slutet av verb och -framförallt - vid pluralis.

Typ; Jag krockade med några parkerade bils.

Tips 1: Motivera dina spekulationer. Du kanske skulle kunna giva något exempel på när ett språk lånat in ett subjektskongruenssuffix? Varför skulle svenskans morfologi påverkas så ofantligt mycket av engelskan – som trots allt påverkat svenskan i rätt ringa mån – när den klarat sig så oskadd efter hundratals år av tysk påverkan, med tiotals procent av ordförrådet importerat från kontinentalgermanskan?
-s som pluralsuffix är förresten redan i viss mån produktivt i svenskan.
Tips 2: "Om du inte är säker på hur du ska använda semikolon bör du aldrig använda det".

Jo det hör man i Engelskan att de lägger till ett S när det är ägandeform. Vilket inte görs i svenskan du exempelvis något namn slutar med S-ljud.
Tycker det låter jäkligt fult när man säger "It is Alexesses car." Istället där man in svenskan helt kort och gott konstaterar att det är "Det är Alex bil".

Människor i allmänhet dumma så fler lånord lär det bli. Eftersom tidningar sprider dessa och folk rättar sig efter det.

Nja, lånord är bra tycker jag, de gör språket mer nyanserat. Engelskan lär ha ca 500 000 ord - jämfört med svenskans ca 125 000 ord (om jag minns rätt). Detta enorma engelska ordförråd förklaras av en stor mängd lånord som importerats genom historien. Ju fler ord som finns i ett språk desto bättre.

Jag kanske uttryckte mig oklart och ofullständigt. I mitt lilla huvud fanns Schweiz som exempel, där lever flera språk parallellt och av vad jag förstått så kan befolkningen åtminstone 2 av språken väldigt bra och byter obehindrat mellan dessa. Men det är ändå 1 av dem som är huvudspråket.

Samma för Sverige i en framtid. Svenska är huvudspråket men engelskan kommer om ett par generationer vara ett andraspråk som man inte "märker" växlingen till i det dagliga livet. Du kan stå och prata svenska med någon, du blir tillfrågad av någon på engelska, du svarar på engelska och fortsätter sedan samtalet på svenska.

Beaktat den historiska bakgrunden så haltar min jämförelse men för det dagliga livet så tycker jag den fungerar.

1. helt ogrundat gissande är svårt att motivera.

2. jag kan inte ens använda ett vanligt kommatecken.

Visst finns det många människor som byter språk efter kontext, och gör det obehindrat, men det blir nog aldrig så att vi " inte [kommer att] lägga märke [till] när vi pratar eller lyssnar på engelska eller svenska." Det händer ju inte dem som lever på det sättet i dag. Jag har helt obehindrat kunna växla mellan mitt modersmål och mitt andraspråk, men inte har jag för det haft några problem att märka skillnaden dem emellan, förutom en gång i min barndom då jag använde en interjektion från modersmålet i en andraspråkskontext, men en felsägning är inte så mycket att bygga teorier på, speciellt inte när det gäller en interjektion.

Det är ytterst ovanligt att språk lever i harmoni någon längre tid inom ett samhälle; det vanliga är att det "nya" språket tar över en domän i taget, oftast så att säga uppifrån ned, alltså från högstatuskontexter som myndighetsbesök eller forskningsrapporter ned mot det vardagliga språket. Vi kan se att engelskan just nu håller på att taga över den högre utbildningens domän i Sverige, och det är inte alltför otroligt att också EU-medlemsskapet kan innebära ett mer engelskspråkigt Sverige; snart tröttnar EU på att ha ett tjogtal officiella språk och så blir Sveriges högsta politiska makt engelskspråkig. Överklassen blir säkerligen inte sen med att börja tala engelska med sina barn, och då är språkbytandeprocessen igång. Det här är ganska spekulativt, men ungefär hur det kan se ut när ett språkbyte sker, och tja, vi får väl se om EU-medlemsskapet till slut innebär svenskans död.

Vi kan för övrigt se hur dessa processer verkat på flera av Sveriges inhemska språk, såsom älvdalskan, gutamålet och överkalixmålet, vilka snart är döda, och för vilka det först varit så att man talat svenska med myndigheterna och det lokala språket i övrigt, för att det lokala språket sedan undan för undan trängts ut från domän till domän.

När man ser dina inlägg i den här tråden förstår man verkligen varför ärans och hjältarnas språk förfaller... Underbara Sverige av idag, du land av dokusåpor och CS-spelande skräpkultursgödda snorgärsar! Jag antar att du är född i mitten av 80-talet eller senare, så att du i bästa fall kan skylla din ignorans på den undermåliga grundutbildningen av idag?

Vad jiddrar du om?

Svenskan är bland de 100 största av jordens mer än 6000 språk, så framtiden är nog ohotad.

Vi har fem substantivdeklinationer i svenska. Lägger man till en sjätte, så försvinner inte de fem andra för den skull! Bil kommer aldrig att bli bils i obestämd pluralform.

Så här ser deklinationerna ut:

Första deklinationen (gamla maskulina substantiv, även en del feminina)
Nominativ och objektiv kasus:
Obestämd singular: EN bil
Bestämd sing: bilEN
Obestämd plural: NÅGRA bilAR
Bestämd plural: bilARNAS

Genitiv kasus:
Obestämd singular: EN bilS
Bestämd sing: bilENS
Obestämd plural: NÅGRA bilARS
Bestämd plural: bilARNAS

Andra deklinationen (gamla feminina substantiv, slutar oftast på obetonat a)
Nominativ och objektiv kasus:
Obestämd singular: EN strumpA
Bestämd sing: strumpAN
Obestämd plural: NÅGRA strumpOR
Bestämd plural: strumpORNA

Genitiv kasus: EN strumpAS
Obestämd singular: strumpANS
Bestämd sing: NÅGRA strumpORS
Obestämd plural: strmpORNAS
Bestämd plural:

Tredje deklinationen (mest låneord, betoning på sista stavelsen. Några neutrum finns här, bl.a. de som slutar på -eri.)
Nominativ och objektiv kasus:
Obestämd singular: EN taliban/ETT bageri
Bestämd sing: talibanEN/bageriET
Obestämd plural: NÅGRA talibanER/NÅGRA bageriER
Bestämd plural:talibanERNA/bageriERNA

Genitiv kasus:
Obestämd singular: EN talibanS/ETT bageriS
Bestämd sing: talibanENS/bageriETS
Obestämd plural: NÅGRA talibanERS/NÅGRA bageriERS
Bestämd plural: talibanERNAS/bageriERNAS

Fjärde deklinationen (neutrum, slutar på konsonant)
Nominativ och objektiv kasus:
Obestämd singular: ETT päron
Bestämd sing: päronET
Obestämd plural: FLERA päron-
Bestämd plural: päronETS

Genitiv kasus:
Obestämd singular: ETT päronS
Bestämd sing: päronETS
Obestämd plural: FLERA päronS
Bestämd plural: päronENS

Femte deklinationen (neutrum. Slutar på obetonad vokal)
Nominativ och objektiv kasus:
Obestämd singular: ETT äpple
Bestämd sing: äppleT
Obestämd plural: FLERA äppleN
Bestämd plural: äppleNA

Genitiv kasus:
Obestämd singular: ETT äppleS
Bestämd sing: äppleTS
Obestämd plural: FLERA äppleS
Bestämd plural: äppleNAS

Sjätte deklinationen (anglicism)
Nominativ och objektiv kasus:
Obestämd singular: EN chip
Bestämd sing: chipEN
Obestämd plural: FLERA chipS
Bestämd plural: chipSEN

Genitiv kasus:
Obestämd singular: EN chipS
Bestämd sing: chipENS
Obestämd plural: FLERA chipSIS
Bestämd plural: chipSENS