2012-10-11, 23:40
#1
Tjena allisammans!
efter att ha följt flashback sen några år tillbaka tänkte jag dela med mig om min tripp på syra/LSD
vilket var otroligt öppnade och samtidigt skrämmande. Iallafall here we go!
Tidigare droger jag har testat : Cannabis, amfetamin och kokain.
Ålder : 19
Grabbarna som var med:
Min bästa polare som vi kan kalla för "Jörgen" hade aldrig testat syra innan
och hans mycket bra polare som vi kallar för "lasse" hade kört syra två gånger innan
och givetvis jag!
Det hela började med att min bästa polare hörde av sig för den 10nde gången den här månaden och tjatade om att jag skulle komma över till min gamla hemstad. (som jag flyttat ifrån)
Han kom till och med och hämtade mig men han sa inte så mycket om vad som skulle hända.
När vi väl kom hem till honom berättade han vad som var på gång och jag blev riktigt förvånad över att vi skulle ta syra och samtidigt ganska orolig då jag inte kan så mycket om drogen
men han sa att det tydligen skulle vara relativt ofarligt eftersom det inte satte sig i "fettet"
(rätta mig senare inte vidare insatt i ämnet)
men oron byggdes upp ganska rejält under fredagskvällen medans vi var ute och tog några öl och diskuterade morgondagen.
Dagen D : Blir väckt cirka halv elva av Jörgen som mumlar någonting att vi skulle möta upp lasse och starta dagen.
vi slänger i oss lite frukost tar med oss lite coca cola och två paket cigg.
Glider ner till byn och träffar Lasse som ser ovanligt glad ut också.
Det kändes nästan bara som att det var jag som var orolig över att snetrippa eller göra något idiotiskt som vanligt.
iallafall vi glider ner till vattnet och får varsitt frimärke/lapp. cirka efter en kvarts sugande på lappen så började vi våran upptäcktsfärd runt i en park och samlade på oss lite olika grejer som var intressanta typ som olika höst löv och andra grejer som såg helt fantastiska ut när man var råstekt.
efter typ en timme märkte vi ju att vi inte kunde vara i allmänheten och drog oss ut från samhället in mot skogen där vi brukade leka som barn. vilket var sjukt kul och nostalgiskt då vi hittade små bäckar som funnits kvar sen man var liten och en hel del granskog där vi brukade bygga kojor.
helt enkelt det kändes som var en treåring i en vuxen kropp. fantasin bara flödade och alla filosofiska frågor vi ställde varandra som egentligen var helt idiotiska men allting var så sjukt simpelt och skönt.
vi vandrade runt i skogen klättrade i träd såg en massa stora stenar efter inlandsisen. Det var verkligen som taget ur en fantasy film där vi var de som styrde. Vi såg vårat mål vilket var ett ganska högt berg där vi kunde ta det lugnt och vara i fred.
När vi väl kom upp så slet Jörgen av sig nästan alla kläderna och ville bli ett med naturen medans jag stog och begrundade den vackra naturen runt om mig och var helt facinerad över att jag aldrig sett det här tidigare.
Det är ungefär nu det börjar gå utför när jag får för mig att min plastflaska är rent gift vilket jörgen misstolkar och försöker hälla ut hela colan på bergstenen där vi var.
självklart får jag en riktigt sneflipp och försöker förklara att det är plasten som är giftig och inte innehållet. och det är då han får för sig att börja dricka colan från bergstenen vilket såg ovanligt gott ut, den där tanken på bergsten och cola blandat med lite mossa etsade fast sig lite i huvudet.
Lasse dock som hade testat LSD innan var inte lika ur flippad som oss vilket gav mig och jörgen något slags lugn att han var den enda sansade personen där medans jag hade lagt mig ner och börjat klappa mossa och krama träd och jörgen sprang runt i skogen och lekte pochahontas.
tillslut ligger vi tre på rad i höstsolen med några få moln på himlen och snackar om existensiella frågor och börjar ifrågasätta varandra vad som var verkligt och inte.
Och helt plötsligt märker jag hur molnen börjar forma om sig till olika skepnader som tillslut blev till storslagna krig mellan moln människor och mytologiska varelser som hippogrifer och drakar som blödde strimmor av moln. Det var helt enkelt det vackraste jag någonsin sett varje rörelse i molnen var perfekt så som da vinci själv hade målat det. men blev jag ständigt avbruten av mina polare som såg små samhällen i mossan på berget vilket snabbt fick min uppmärksamhet och fick oss att börja ifrågasätta religon och dagens samhälle och hur vi skulle kunna skapa egna genom enbart de filosofier vi tänkte ut där uppe på berget.
När jag tillslut märker att jag har ingen aning vad som är verkligt eller fantasi bryter jag ihop totalt och sätter mig i fosterställning och försöker minnas något som jag gjort tidigare för att komma tillbaka på den verkliga banan. vilket mina kompisar märkte och började långsamt påminna mig om olika barndomsminnen och sånt vilket var en otrolig hjälp. Det var den värsta ångest känslan i mitt liv. men den försvann på tre sekunder då jag bara gick rakt upp i taket och blev helt överlycklig över min omgivning och fortsatte trippa som det inte fanns någon morgondag.
Vi betedde oss som riktiga grottmänniskor iallafall jag som hade glömt bort helt och hållet hur man använder en touch telefon och var sjukt förundrad över hur elektroniska magneter kunde göra allt det och lagra all information. efter cirka 5 minuter fick jag äntligen bort knapplåset och satte igång någon random playlist på spotify och låten jag fick igång var Empire state of mind - Jay Z vilket var nog den sjukaste Känslan jag har haft i hela mitt liv. Det kändes som jag var där och hängde med i luften ovanför New york och bara iaktog allt som hände och musiken bara dånade ut i vibrationer som nästan smaksattes i munnen det var bara helt otroligt.
det kändes bara som vi på berget var i våran egen värld och precis allt var i symbios.
Det var hippie power på en helt ny nivå
efter typ fyra timmar uppe på berget gav vi oss av på nya äventyr och vågade oss ner mot staden igen där vi fyllde på med lite cigg,cola och vad mer vi ville ha.
Tänk er : tre asflummiga killar i solglajjor med världens största leende som precis upptäckt charmen av LSD. Eller vi hade ju trots allt Lasse som var lite som tripp pappan som höll koll.
skulle kunna sammanfatta hela trippen med en mening :
Jag skrattade, jag grät och jag förstog allt.
lite tankar om själva drogen LSD.
Något som var otroligt obehagligt var att man var ju helt klar i skallen även fast man var som en riktig idiot och tappade verklighets begreppet helt.
Dock alla plus sidor är den filosofiska aspekten då jag kommit fram till mycket själsliga saker som roten till en väldigt lång depression och tråkig syn på livet som jag nästan helt släppt iallafall bearbetat väldigt bra den senaste veckan.
slutligen hatten av för Albert hoffman!
(Jag ber om ursäkt över eventuella stavfel och liknande då det här skrevs väldigt hastigt och entusiastiskt. jag är även inte den bästa på att återberätta historier heller då det är sjukt svårt att minnas allt som det var också.)
efter att ha följt flashback sen några år tillbaka tänkte jag dela med mig om min tripp på syra/LSD
vilket var otroligt öppnade och samtidigt skrämmande. Iallafall here we go!
Tidigare droger jag har testat : Cannabis, amfetamin och kokain.
Ålder : 19
Grabbarna som var med:
Min bästa polare som vi kan kalla för "Jörgen" hade aldrig testat syra innan
och hans mycket bra polare som vi kallar för "lasse" hade kört syra två gånger innan
och givetvis jag!
Det hela började med att min bästa polare hörde av sig för den 10nde gången den här månaden och tjatade om att jag skulle komma över till min gamla hemstad. (som jag flyttat ifrån)
Han kom till och med och hämtade mig men han sa inte så mycket om vad som skulle hända.
När vi väl kom hem till honom berättade han vad som var på gång och jag blev riktigt förvånad över att vi skulle ta syra och samtidigt ganska orolig då jag inte kan så mycket om drogen
men han sa att det tydligen skulle vara relativt ofarligt eftersom det inte satte sig i "fettet"
(rätta mig senare inte vidare insatt i ämnet)
men oron byggdes upp ganska rejält under fredagskvällen medans vi var ute och tog några öl och diskuterade morgondagen.
Dagen D : Blir väckt cirka halv elva av Jörgen som mumlar någonting att vi skulle möta upp lasse och starta dagen.
vi slänger i oss lite frukost tar med oss lite coca cola och två paket cigg.
Glider ner till byn och träffar Lasse som ser ovanligt glad ut också.
Det kändes nästan bara som att det var jag som var orolig över att snetrippa eller göra något idiotiskt som vanligt.
iallafall vi glider ner till vattnet och får varsitt frimärke/lapp. cirka efter en kvarts sugande på lappen så började vi våran upptäcktsfärd runt i en park och samlade på oss lite olika grejer som var intressanta typ som olika höst löv och andra grejer som såg helt fantastiska ut när man var råstekt.
efter typ en timme märkte vi ju att vi inte kunde vara i allmänheten och drog oss ut från samhället in mot skogen där vi brukade leka som barn. vilket var sjukt kul och nostalgiskt då vi hittade små bäckar som funnits kvar sen man var liten och en hel del granskog där vi brukade bygga kojor.
helt enkelt det kändes som var en treåring i en vuxen kropp. fantasin bara flödade och alla filosofiska frågor vi ställde varandra som egentligen var helt idiotiska men allting var så sjukt simpelt och skönt.
vi vandrade runt i skogen klättrade i träd såg en massa stora stenar efter inlandsisen. Det var verkligen som taget ur en fantasy film där vi var de som styrde. Vi såg vårat mål vilket var ett ganska högt berg där vi kunde ta det lugnt och vara i fred.
När vi väl kom upp så slet Jörgen av sig nästan alla kläderna och ville bli ett med naturen medans jag stog och begrundade den vackra naturen runt om mig och var helt facinerad över att jag aldrig sett det här tidigare.
Det är ungefär nu det börjar gå utför när jag får för mig att min plastflaska är rent gift vilket jörgen misstolkar och försöker hälla ut hela colan på bergstenen där vi var.
självklart får jag en riktigt sneflipp och försöker förklara att det är plasten som är giftig och inte innehållet. och det är då han får för sig att börja dricka colan från bergstenen vilket såg ovanligt gott ut, den där tanken på bergsten och cola blandat med lite mossa etsade fast sig lite i huvudet.
Lasse dock som hade testat LSD innan var inte lika ur flippad som oss vilket gav mig och jörgen något slags lugn att han var den enda sansade personen där medans jag hade lagt mig ner och börjat klappa mossa och krama träd och jörgen sprang runt i skogen och lekte pochahontas.
tillslut ligger vi tre på rad i höstsolen med några få moln på himlen och snackar om existensiella frågor och börjar ifrågasätta varandra vad som var verkligt och inte.
Och helt plötsligt märker jag hur molnen börjar forma om sig till olika skepnader som tillslut blev till storslagna krig mellan moln människor och mytologiska varelser som hippogrifer och drakar som blödde strimmor av moln. Det var helt enkelt det vackraste jag någonsin sett varje rörelse i molnen var perfekt så som da vinci själv hade målat det. men blev jag ständigt avbruten av mina polare som såg små samhällen i mossan på berget vilket snabbt fick min uppmärksamhet och fick oss att börja ifrågasätta religon och dagens samhälle och hur vi skulle kunna skapa egna genom enbart de filosofier vi tänkte ut där uppe på berget.
När jag tillslut märker att jag har ingen aning vad som är verkligt eller fantasi bryter jag ihop totalt och sätter mig i fosterställning och försöker minnas något som jag gjort tidigare för att komma tillbaka på den verkliga banan. vilket mina kompisar märkte och började långsamt påminna mig om olika barndomsminnen och sånt vilket var en otrolig hjälp. Det var den värsta ångest känslan i mitt liv. men den försvann på tre sekunder då jag bara gick rakt upp i taket och blev helt överlycklig över min omgivning och fortsatte trippa som det inte fanns någon morgondag.
Vi betedde oss som riktiga grottmänniskor iallafall jag som hade glömt bort helt och hållet hur man använder en touch telefon och var sjukt förundrad över hur elektroniska magneter kunde göra allt det och lagra all information. efter cirka 5 minuter fick jag äntligen bort knapplåset och satte igång någon random playlist på spotify och låten jag fick igång var Empire state of mind - Jay Z vilket var nog den sjukaste Känslan jag har haft i hela mitt liv. Det kändes som jag var där och hängde med i luften ovanför New york och bara iaktog allt som hände och musiken bara dånade ut i vibrationer som nästan smaksattes i munnen det var bara helt otroligt.
det kändes bara som vi på berget var i våran egen värld och precis allt var i symbios.
Det var hippie power på en helt ny nivå
efter typ fyra timmar uppe på berget gav vi oss av på nya äventyr och vågade oss ner mot staden igen där vi fyllde på med lite cigg,cola och vad mer vi ville ha.
Tänk er : tre asflummiga killar i solglajjor med världens största leende som precis upptäckt charmen av LSD. Eller vi hade ju trots allt Lasse som var lite som tripp pappan som höll koll.
skulle kunna sammanfatta hela trippen med en mening :
Jag skrattade, jag grät och jag förstog allt.
lite tankar om själva drogen LSD.
Något som var otroligt obehagligt var att man var ju helt klar i skallen även fast man var som en riktig idiot och tappade verklighets begreppet helt.
Dock alla plus sidor är den filosofiska aspekten då jag kommit fram till mycket själsliga saker som roten till en väldigt lång depression och tråkig syn på livet som jag nästan helt släppt iallafall bearbetat väldigt bra den senaste veckan.
slutligen hatten av för Albert hoffman!
(Jag ber om ursäkt över eventuella stavfel och liknande då det här skrevs väldigt hastigt och entusiastiskt. jag är även inte den bästa på att återberätta historier heller då det är sjukt svårt att minnas allt som det var också.)
