Kommer jag någonsin kunna ha en långvarig/normal relation med en kvinna?

Kort om mig, studerande man som har som hobby att jobba. Ja ni läste rätt, jag fyller mitt liv med studier samt arbete. När jag känner att jag har lite fritid skaffar jag ytterligare ett arbete för att döva mitt inre, du ska inte ha roligt, du ska arbeta.

Dom relationer jag har haft till kvinnor har alltid varit flyktiga. Man träffas, gnistor uppstår sedan springer man för glatta livet. Likadan relation har jag till vänner, blir det för intensivt flyr jag, blir onåbar. Skyller ifrån sig på arbete, varit sådan sedan barnsben.

Min familj är välbärgad, där mannen dragit in brödfödan medan kvinnan i regel jobbat lite extra för att ha något att göra. Gäller både mormor och farmor. Min egen mor fick en stroke när jag var liten, resulterade till att jag som barn växte upp med en fader som jobbade mer än 100% samt tog hand om allt annat också medan morsan som fortfarande är sjukskriven till största del inte kunnat bidra med något praktiskt (älskar hon ändå).

Utifrån min bakgrund har jag blivit rädd att ingå långvariga relationer med kvinnor, vad ska jag ha dom till säger mitt inre. Jag vill inte ha det som min far, ta hand om hus, hem, barn samt arbeta hårt som fan till råge på det. För att det ens ska vara möjligt måste jag bli rik innan jag kan ingå en relation skriker mitt inre, för en kvinna är inte något som bidrar utan suger ut en på livskraft och pengar.

Jag vet inte vad jag vill ha sagt med detta, möjligen vill jag kunna ingå en längre relation. Ser det dock som omöjligt då jag ser kvinnor som underlägsna och kan jag inte se mig leva ett normalt liv före man har blivit rik, så man kan finansiera en hög levnadsstandard samt en kvinna och barn.

Svar nej. Chansen finns om du rånar en bank och blir ekonomiskt oberoende.

Du behöver en bimbo. De är inte lika vanliga i Sverige som många andra länder men de finns såklart. Problemet är ju att du behöver vänner först. Du kommer aldrig kunna attrahera den sorten utan att ha en massa (eller i alla fall några) "balla" polare. Och pengar, men det har du ju redan räknat ut. Så börja med att jobba på dit sociala nätverk och försök hooka up lite lirare med status i krogsvängen. eftersom du jobbar så mycket antar jag att kulor trillar in redan(?).

Hur långvarigt det blir beror nog mycket på dig. Bimbon kan nog tänkas stanna kvar och skaffa barn och sånt så länge du erbjuder trygghet, försörjning etc. Jag skulle tro att du tröttnar på henne först, så det beror nog mycket på dig själv.

Hur "normalt" det blir vetefan. Jag tål inte bimbos och skulle inte stå ut med en sån mer än ett par timmar, så jag har svårt att ha en åsikt om just det. Det är väl normalt för den typen som hänger med bimbosar liksom. Rent praktiskt är det nog ingen jätteskillnad mot ett förhållande med en självständig och smart tjej, men än att hon inte är på jobbet utan sitter hemma och läser modebloggar (eller va fan de nu gör).

De flesta kvinnor sitter ju inte hemma och modebloggar.
Det finns gott om kvinnor som faktist vill arbeta, hur skulle annars feminismen kunna vara så stark idag?

Sedan säger du att din kvinnliga förebild (läs mamma) fick en stroke och därför inte kunde dela arbetsbördan med din far. Men chansen är ju ganska liten att exakt samma sak skulle hända dig.

Så inrikta dig på kvinnor som inte vill sitta hemmma och modeblogga och leva på dina pengar!

Jag tror att det blir svårt om du inte kan få en mer realistisk syn på kvinnor, faktiskt. Det är något du måste jobba på själv för superkvinnor som tränger sig igenom allt det där och vågar sig på att älska dig trots din motvilja så att de kan motbevisa alla dina förutfattade meningar, växer inte precis på träd.

Någonstans förstår du säkert att din syn är skev, att kvinnor är lika olika sins emellan som män, frågan är om du kan och vill ändra på den. Jag tycker i alla fall att det vore synd om du aldrig upplever kärlek pga att du inte vågar granska om dina tankar om kvinnor verkligen stämmer. (Det gör de inte. )

Självklart kan du få en flickvän!Skaffa dej en mer vidgad syn på begreppet kvinnor bara..nu är den lite snäv ..det finns innerliga relationer är du rädd för dessa?

Inte om du kallas Hagamannen, nej. Vet inte varför, men det namnet får en negativ klang i kvinnors öron.

Ekonomisk oberoende kommer jag bli med tiden men det känns fel att stadga sig när man är i 50-60årsålder med en 30 år yngre kvinna.

Bimbos är kanske vad jag bör satsa på, möjligen. Fina att se på, dock ett dyrt husdjur.

Visst är det så, möjligen därför jag har gett upp hoppet om att finns kärlek och istället intagit den mer realistiska synvinkeln att kvinnor ska behandlas som husdjur. Det finns visserligen kvinnor på mitt universitet som uppfyller dom intelligenta kriterier jag eftersträvar men undermedvetet intalar jag mig att dom är falska kvinnor som tror att dom är män. Likadant är det med alla kvinnor med högre positioner, dom är falska och utan själ.

Jag kan få en flickvän, det är inte där skon klämmer. Problemet är att mitt undermedvetna inte vill ha en flickvän då jag vet vilka problem det medför.

Sikta på annat i livet då? Det är faktiskt inte tvunget för alla att ha en långvarig partner. Om du ser det som så omöjligt att få en seriös relation med en kvinna och dessutom är tydligt negativt tolkande om kvinnor så rekommenderar jag förmodligen inte heller att du försöker. Det ser mest ut att bli katastrofala upplägg av olycka för båda med de perspektiven. Du kan må bra på andra vis, jobba med detta föreslår jag.