Stora tråden om Kina

Funderar på Hur ,( om något alls) Kommunistisk Peking regimen är numera? Och hur minnet av Mao lever?

Nordkorea är en arvsmonarki.

Kina är kommunistiskt enbart i nominell mening sedan Dengs reformer 1978. Det vill säga man omhuldar marxism-leninism och andra attiraljer enbart som prydnad, ungefär på samma sätt som grundlagen i Sverige mest fungerar som karottunderlägg vid finare middagar, typ Nobelfest.

Minnet av Mao är gott, eftersom han lade grunden för de refomer som sedermera skulle transformera Kina till dagens gigant. Man brukar klichéartat säga att Mao var 70% god, varvid man noterar hans fiaskon under kulturrevolutionen, stora språnget med mera.

Nej, det finns inga sådana generella regler i USA. Det är delstaternas lagar som avgör vem som får rösta.


Så, du hade fel. Det står inget där om att skuldsatta inte får kandidera, vilket vad var du skrev i din senaste kommentar.

I ett kommunistiskt samhälle har statsmakten redan vittrat bort och upphört att existera, och alla materiella mänskliga behov har redan upphört att existera. Inget samhälle i världshistorien har någonsin varit kommunististiskt.

Kina har definitivt aldrig varit kommunistiskt, eftersom att Kina alltid varit för fattigt för att vara kommunistiskt. I ett kommunistiskt samhälle är alla materiella behov tillfredsställda, och det har de aldrig varit i Kina.

Kina har sedan 1949 varit ett socialistiskt samhälle, och det är Kina fortfarande.

Du verkar inte vara särskilt insatt i marxism-leninismen. För då hade du känt till vad begreppen kommunism och socialism betyder i marxistisk teoribildning.

Det är så VPK:are brukar resonera, men utanför sådana kretsar har man inte riktigt samma stringens, och delar således upp Kina i en kommunistisk (maoistisk) period 1949–1978 och en statskapitalistisk (pragmatisk, konfucianistisk) från 1978.

Nej, det stämmer inte. Statskapitalism är det ekonomiska systemet i alla stater som är anhängare av marxism-leninismen (som du kallar för "kommunism"). Statskapitalism = statligt ägande och styrning av produktionsmedlen, vilket var så alla de socialistiska ekonomierna i Östblocket var uppbyggda, inklusive Sovjetunionen och DDR.

Den mest utpräglat statskapitalistiska fasen i hela Folkrepubliken Kinas historia (1949-), var perioden 1949-1956, då Sovjetunionen skickade tiotusentals "sovjetiska experter" till Kina, för att bygga upp Kinas tunga industri, och bygga hela Kina efter sovjetisk modell (inklusive det politiska systemet).

Efter 1978 har Kina successivt blivit mindre statskapitalistiskt, pga att privat ägande av produktionsmedlen i ökande utsträckning tillåtits, och att det statliga ägandet som andel av ekonomin successivt minskat.

För att motverka effekterna av att de privata företagen vuxit alltmer och fått ökad makt i Kina, har nu Kommunistpartiet ändrat lagen så att alla större privata företag måste ha Kommunistparti-kommittéer, med laglig makt att styra de privata företagen. Privatägda men statligt styrda företag, är en form av hybrid-statskapitalism, som brukar förknippas med fascismen. Så fungerade det fascistiska Italiens och Nazitysklands ekonomier.

Ett problem är förstås att man plocka sina körsbär lite hur man vill, men en socialistisk stat är per definition inte kapitalistisk i någon som helst mening, således inte heller statskapitalistisk.

Kapitalism betyder kapitalackumulation, och kapitalackumulation är nödvändig för att genomföra en industrialisering.


Körsbär.

I Karl Marx ursprungliga modell, var det privata intressen, i form av bourgeoisin, som ackumulerade kapitalet och genomförde industrialiseringen. När industrialisering var avslutad, genomförde arbetarklassen proletariatets revolution, förstatligade produktionsmedlen och införde sin proletariatets diktatur.

Lenin förändrade den här modellen, i sin egen teori som kom att kallas marxism-leninismen. Enligt denna genomfördes proletariatets revolution redan i ett fattigt jordbrukssamhälle, såsom Ryssland var i början på 1900-talet, och alltså före det att något kapital ackumulerats och någon industrialisering genomförts.

Lenin klippte alltså bort bourgeoisin och dess kapitalackumulerande roll ur Karl Marx modell, och istället blev det den sovjetiska staten som fick rollen att ackumulera kapital och att genomdriva industrialiseringen, genom en centralplanerad ekonomi, som i väst ibland kallas för kommandoekonomi, och vilket är det system du verkar förknippa med "kommunism".

Marx modell grundar sig alltså på privatkapitalism. Men, eftersom att Marx aldrig kunnat inbilla sig att staten skulle kunna genomföra den kapitalackumulation som var nödvändig för industrialiseringen, kallade han privatkapitalismen rätt och slätt för "kapitalism". I mitten av 1800-talet fanns det ingen stor statskapitalistisk stat av Sovjetunionens typ, och därför behövde aldrig distinktionen mellan privatkapitalism och statskapitalism göras, utan Marx benämnde den enda form av kapitalism han kände till, privatkapitalismen, som "kapitalism".

Först genom Sovjetunionens tillkomst, behövde distinktionen mellan privatkapitalism (väst) och statskapitalism (Sovjetunionen) göras, dvs mellan privat respektive statlig kapitalackumulation, för att möjliggöra en industrialisering.

Det är intressant hur du väljer dina körsbär, men följdfrågan är då huruvida du ser Kina som en enhetlig trend 1949–, eller om det skedde något slags reformskifte 1978 under Deng?

Hur förlikar du ditt resonemang med sådana fakta som att Sverige har en större andel offentlig sektor än Kina, och att mått som ginikoefficient (ojämlikhet) är större i Kina än i Sverige? Vilket land är mest socialistiskt enligt sådana mätbara kriterier?

Statskapitalism i denna mening är inget annat än att staten har vida handlingsutrymme för att tukta marknaden vid behov, medan marknaden i sig till 74% är privatägd.

Absolut, som jag skrev så har privat ägande av produktionsmedel tillåtits sedan 1978. Nya privata företag har bildats och vuxit, parallellt med den stora sektorn av statsägda företag under centralplanering. Kina avvecklade aldrig den centralplanerade ekonomin, och de stora statsägda företagen, såsom skedde i Central- och Östeuropa efter Berlinmurens fall. Utan istället har Kina två parallella ekonomiska system, där de stora statsägda företagskonglomeraten och centralplaneringen lever vidare, och kontrollerar stora delar av ekonomin, samtidigt som det även finns många privata företag.


Sverige har internationellt sett väldigt låg andel statsägda företag, till och med avsevärt lägre andel än USA.

Sverige har dock en stor och skattefinansierad offentlig sektor, såsom du påpekade. Denna väldiga skattefinansiering skiljer sig från de socialistiska staterna, tex i forna Östblocket, dagens Kina och Nordkorea, eftersom att socialistiska stater antingen har väldigt låga skatter, eller ibland ingen skatt alls.

Hur kan socialistiska stater få tillräckliga intäkter, ifall de har så låga skatter, eller ingen skatt alls? Eftersom att de flesta företagen är statsägda, så staten får direkt alla de statsägda företagens hela vinster. Staten lever på intäkter från de statsägda företagen, i socialistiska stater.

Låg GINI-koefficient är utmärkande för socialdemokratiska välfärdsstater, som Sverige. Men Lenins syfte med marxism-leninismen var aldrig att skapa ett välfärdssamhälle med små inkomstskillnader. Syftet med den centralplanerade och statsägda sovjetiska ekonomin, var att på så kort tid som möjligt åstadkomma en enorm ekonomisk tillväxt, en så pass hög tillväxt som krävdes för att nå till det fantastiska tillstånd som Karl Marx kallade "kommunism", och där alla materiella mänskliga behov redan var tillfredställda.

Lenin menade att den västerländska marknadsekonomin, med mängder av företag konkurrerade med varandra, ledde till en massa bortkastat arbete och bortslösade resurser. Den ekonomiska tillväxten kunde bli ännu högre genom statlig centralplanering av hela ekonomin. Och därför skulle centralplanerade ekonomier ännu snabbare kunna uppnå det fantastiska tillståndet där alla våra materiella behov redan var tillfredsställda, och som Marx kallat "kommunism".

Under den socialistiska fasen, med centralplanerad ekonomi och statsägda företag, skulle avkastningen från arbetet fördelas enligt "To each according to his contribution", dvs desto mer man arbetade, desto mer lön, vilket kan ge stora inkomstskillnader. Och det är därför socialistiska stater, inklusive Kina, kan ha stora inkomstskillnader.

https://en.m.wikipedia.org/wiki/To_e...s_contribution

Efter att samhället blivit så rikt att alla mänskliga materiella behov redan var tillfredsställda, och staten vittrat bort, dvs då tillståndet "kommunism" uppbåtts, så levde alla redan i materiellt överflöd, och använde bara så mycket varor som man själv tyckte att man behövde. Detta kallades "To each according to his needs".

https://en.m.wikipedia.org/wiki/From_each_according_to_his_ability,_to_each_accord ing_to_his_needs


Dagens Kina är en blandning av statskapitalism (statsägda företag), och privatkapitalism (privatägda företag).

De statsägda företagen utgör visserligen en mindre del av den totala ekonomin, än de privatägda företagen, men å andra sidan så har de statsägda företagen helt eller nära monopol på i stort sett alla systemviktiga sektorer, tex hela bankväsendet, transportväsendet, telekommunikation, shippingindustrin, infrastrukturföretag osv. är statliga, vilket gör att de statsägda företagens inflytande över ekonomin överträffar 50%. De statsägda företagen har genom sin dominans över alla systemviktiga sektorer, hela ekonomin i ett järngrepp. Privata företag är oftast helt beroende av de tjänster och råvaror som de stora statsägda konglomeraten levererar.

Även i Sverige fungerade det så framtill 1980-1990, att staten (eller det offentliga) hade massor med monopol.
Järnväg, telefon, elkraft, flygtrafik, sjukvård, dagis, och linande drevs nästan enbart av offentliga företag, med ennsamrätt.
Tycker Kina även gör rätt med statligt monopol på banker! (I stället för en massa jävla oligarker som i Sverige)