Hur inleder man samtal?

Jag har alltid undrat hur man inleder ett telefonsamtal på bästa sätt. Om jag ringer angående en annons på blocket så låter det så här.

Säljare: Hallå!

Jag: Hej jag ringer angående...

Eller är det bättre att säga: Hej Jag heter xxxx och jag ringer angående...

Om säljaren presenterar sitt namn när denne svarar ska man då säga hans namn först?

Säljare: Hej du har kommit till Adolf Svensson.

Jag: Hej Adolf, jag ringer angående... Eller ska jag säg. Hej Adolf, Jag heter xxxx och jag ringer angående

Detta undrar jag över och samtidigt hur man svarar i telefonen på bästa sätt. Ska man presenterar sitt namn eller bara säga Hallå.

Är du invandrare eller har ett icke-svenskklingande namn? I så fall kanske det är tryggast att hålla det utanför samtal så länge som möjligt.

Annars är det ju naturligtvis trevligare när man presenterar sig. Den första konversationen var ju fel på alla sätt, ingen vettig människa svarar med ett "Hallå" till ett okänt nummer. Skulle någon göra det får man ju fråga "Jag såg en annons på blocket, är detta Håkan jag pratar med?" typ, och sedan presentera sig.

Om du inte har något att förlora på att gå ut med namn så ger ju det ett klart mycket bättre intryck. Att repetera motpartens namn eller ej känns inte lika viktigt, men att på riktigt presentera sig är ju absolut viktigt. De gånger jag har sålt något så har jag alltid gått efter hur "rakryggad" personen som hör av sig låter, ringer någon som inte ens uppger sitt namn väljer jag hellre en annan köpare om det går.

Jag svarar alltid "Hallå" i telefonen. Varför skulle köparen ens behöva fråga vem det är han talar med när han egentligen redan vet det med tanke på att människor inte brukar dela mobiltelefoner med varandra...

Alternativ 1, säljande part svarar med namn:
"Ja, Peter Päronpung?"
"Hejsan Peter, Stefan Skäggbiff heter jag. Jag ringer angående sexmaskinen du har på blocket."
"Okej, vad bra! Ja, det är en fin pjäs, fistar i 400RPM!"
(...)

Alternativ 2, säljande part svarar ej med namn:
"Ja, hallå?"
"Hejsan, jag söker Peter Päronpung!"
"Ja, det är jag det."
"Men vad bra, jag heter Stefan Skäggbiff och ringer angående annonsen på den där sexmaskinen du har på Blocket."
"Okej, vad bra! Ja, det är en fin pjäs, fistar i 400RPM!"
(...)

Det är ytterst korkat men samtidigt inte särskilt vanligt att folk svarar bara Hallå.

Om nån svarar så okultiverat när jag ringer, så säger jag också Hallå och väntar på att den svarande ger sig till känna.

Naturligtvis börjar man med att presentera sig.

Varför ska den som svarar ge sig till känna? Jag svarar alltid "hallå" om det inte är någon jag redan känner.

Du svarar ju, då har du gett dig till känna. Låt bli att svara då med nåt så korkat som Hallå.

Det kallas uppfostran, att bete sig hövligt även i telefon.

Varför skulle du INTE presentera dig när du valt att svara?

Nej det handlar om kulturskillnader, inte uppfostran. I USA tex lägger vissa på luren utan att säga hejdå.



Varför skulle jag? Dom ringer ju till mig.

Vi är i Sverige nu.


Ja och du väljer frivilligt att svara, men vill ändå låtsas vara hemlig??? Låter inte det lite konstigt?

Inte jag.



Nej det tycker inte jag låter konstigt. Varför tycker du det låter konstigt?

Men det handlar ju om svenska förhållande, så var du befinner dig nu är väl helt ovidkommande. Jag är inte heller i Sverige och det är också helt ovidkommande eftersom vi diskutera telefonkultur, eller snarare bristen på den.



Det är då en brist hos dig att du inte känner till normal telefonkultur i Sverige och stora delar av världen. Det konstiga ligger i att du väljer att svara men ändå inte väljer att konversera på ett vedertaget sätt.

Det står dig naturligtvis fritt att svara som du vill, men räkna då med att andra människor reagerar på din brist på kultur och uppfostran.

Jag tror vi inte kommer längre än så. Du ser inte vad du inte förstår. Lycka till ändå.

Vi lever i ett globalt samhälle. Det är säkert därför det börjar bli mer och mer vanligt i Sverige att svara just "hallå".




Jo jag förstår dig. Men jag håller inte med. Jag anser inte att det är brist på varken kultur eller uppforstran. Jag anser att du är extremt konservativ när det gäller att svara i telefon.

Intressant också att du inte kan argumentera varför du tycker det är på det sättet. Det verkar endast bottna i "så har det alltid varit, och så kommer det alltid att vara" attityd.