Använder ni brandgul eller orange? [Gredelin, violett eller lila?]/Mod

Ok, jag dementerar det jag sade. Det är väldigt lätt att böja orange, det svåra är att stava till de olika böjningarna. Dina böjningar är ju korrekta, men det behövs, som du säger, att folk vänjer sig vid dem. Idag tycker jag fortfarande att orangea och främst oranget känns väldigt lustiga. Frågan är hur man ska bära sig åt, för hur man än skriver kommer folk från de olika skolorna att bli upprörda.

Exakt. Hade vi försvenskat stavningen till oransch skulle det inte vara något problem att böja ordet heller. Varför kan vi inte göra det förresten? Jag skulle ändå hellre skriva "ett orangt kuvert" och "det oranga kuvertet" utan något e. Ser inte alltför konstigt ut, tycker jag. Samma visa med beige naturligtvis; hos Galenskaparna fanns "den beiga kunden" i Macken.

I vart fall dess förra hälft.

När jag var liten sa "bättre folk" alltid skär. Användandet av rosa var en klassmarkör, i vart fall i Västerbotten.

Det vete däremot fasen. Var man gammaldags av sig sa man gredelin i stället.

När det gäller violett som spektralfärg har det nog aldrig funnits något val, och då blir det ju automatiskt inget val för ultraviolett heller. *Ultralila eller*ultragredelin låter ju helkonstigt.

1. I min gamla folkliga miljö gällde »skär« för det som nu ofta kallas rosa. Rosa var ett namn på en ko, med uttalet {Ro:sa} – långt och tydligt o-ljud.

2. I samma miljö gällde »lila« med lila syrener som årlig och väldoftande referens. Det är nog ingen tillfällighet att syrener heter “lilacs” på engelska (numera oberoende av kulören). Ordet »lila« tycks ha släktskap med ordet »indigo«. De är också grannar i regnbågen.

3. Göteborgs-Postens reporter hade besökt Cornwall och bott på det lilla hotell som drivs av den kända fotomodellen “The Shrimp”. Huset var fotograferat och beskrevs som azurblått. Kameran och trycket indikerade snarare cyanblått. EU-flaggan sägs vara azurblå.

PS: Den digitala versionen pendlar nog mellan cyanblått och himmelsblått. Tidningstryck i färg har sina begränsningar och belysningen betyder en hel del, förutom kamerans färgbalansering. Skylten är azurblå.
http://www.gp.se/nyheter/bilder/1.10...=1#placeholder

Gamla Rosa är bara skär runt spenarna...

Edit: sa ser jag att Egon redan varit där och mjölkat... Tvaa pa den pallen!

Nänä, rosa, uttalat med å-ljud, som färgbenämning var förhållandevis vanligt i Umeå när jag var liten, men det förekom inte bland den akademiskt bildade borgerligheten. Bland oss ungar gick gränsen mellan de som sa rosa och de som sa skär mellan ungefär samma personer som sa tant Lundström och de som endera sa tant Karin eller fru Lundström, beroende på hur väl de kände tanten.

Det är inte helt ovanligt att högre samhällsklasser använder uttryck som är mer bonniga eller rakt på sak, medan samhällsklasserna ett stycke nedanför väljer uttryck som är mer fina i kanten. Ett typiskt exempel är löständernas benämning på engelska. I mina engelska kretsar kallas de rakt på sak för false teeth. Den lägre medelklassen och arbetarklassen väjer för en så oförsynt uppriktighet, och kallar dem för dentures i stället.

Ja, Bourdieus teorier har jag aldrig riktigt ifragasatt Blandar man det med Chicagoskolans observationer om hur det är större motsättningar mellan grupperingar ju mindre avstandet mellan dem är sa blir det helt plötsligt mitt i prick det du säger - toppen sitter tryggt och behöver inte hävda sig utan beter sig som sig själva, medan de som vill till toppen desperat försöker särskilja sig fran de sina genom att bete sig som de tror att toppen beter sig.

Jag sag en intervju med Guillou där han hävdade att "man ska inte spela golf längre" men utan att berätta vad man ska göra i stället, grundkurs i symboliskt vald à la Bourdieu!

På senare år har många börjat benämna det, som tidigare benämndes skär/rosa, cerise. Det är ju inte helt korrekt eftersom det är en stor skillnad mellan den intensivt mot rött tonade lila nyansen (körsbär) och skär/rosa som är rött med vit uppblandning.

Likafullt kan man se förekomsten av att beskriva cerise som en rosa ton.

...deep to vivid pinkish red... - Wikipedia

För mig är brandgul och orange samma färg. Brandgul var benämningen man använde i yngre år vilket senare övergick till orange. Vet inte när och varför. Brandgul har jag slutat använda.

Rosa och skär är däremot för mig två olika färger där rosa är betydligt blekare är skär. Jag använder alltså båda benämningarna.

Samma sak med lila och violett. Violett har en starkare ton än lila och båda benämningarna används alltså.

Visst finns det olika toner för orange också, men ingen som för mig har specifika namn.

Det är bra att du lägger till "för mig" eftersom skär, i realiteten, lika mycket är en synonym till rosa som brandgul är det till orange.

Det var av just den anledningen jag var tydlig med att det var mitt sätt att se det.

Vem vet - har jag släppt brandgul till förmån för orange så kanske man en dag släpper rosa för skär eller tvärtom. Time will tell.