Använder ni brandgul eller orange? [Gredelin, violett eller lila?]/Mod

Orange, men min far säger brandgul

Brandgul när jag var yngre. Endast orange nuförtiden. Mor min har sagt att när hon växte upp i Göteborg på 50-, 60-talen sade "alla" brandgul.

Tycker vi kan döpa om det till apelsin istället.

T.o.m. 70-talet skulle jag nog säga. Man sa också skär istället för rosa och lila istället för violett. Skär och lila säger jag ofta fortfarande.

Önskar att jag sa brandgul, för det går o böja när man skriver..

Du menar alltså att violett är vanligare idag? Det är en uppfattning som jag inte kan dela. Dåförtiden kunde jag höra violett nämnas, vilket jag aldrig gör nuförtiden. En benämning som kunde höras förr för det lilatonade, var gredelin. Den upphörde väl helt i språkbruket, när barnen slutade läsa Elsa Beskow och bytte henne mot Super Mario.

Just lila/violett har jag faktiskt inte hört någon säga alls på länge, men jag fick för mig att lila var vanligare förr.

Ibland säger jag morotsfärgad, medveten om att det finns vita / gula / orangea / violetta morötter.

I natriumljus är alla morötter gula, må vara att vissa är mörkgula. Ordet brandgul är illa negativt laddat ända sen Kungens handgångna fanjunkare tubbade mig till att öva med napalm.

Nu är jag inte alls säker på vad du menar. Vad är det du inte hör och vad hör du folk säga idag för den nyansen (alltså för den röd-blå-blandningen)?

Det heter brandgult!

http://brandgult.se/

Jag har inte hört någon nämna den nyansen alls på länge, när jag tänker på det.

Det är inte alls svårt att böja. Tror inte du skulle tveka att använda "oranscht" eller "oranscha" i tal. Problemet är att många tycker stavningarna oranget och orangea ser konstiga ut. Därför ser vi formuleringar som "det orange kuvertet" i skrift. Det blir enligt mig ännu konstigare. Man tvekar aldrig i vanligt tal; då heter det "det 'oranscha' kuvertet". Men när det faktiskt står "det orange ..." så blir det en konflikt för mig. Ska man lägga till ett t när man läser ut det, vilket låter bäst, men kan betraktas som en omformulering, eller ska man läsa det precis som det står, vilket låter konstigt.

Det är trots allt ganska vanligt att man böjer ordet i skrift (numera?) och jag tror att i takt med att folk vänjer sig vid stavningen orangea kommer formuleringar som "det orange kuvertet" att försvinna. Det är en vanesak.

Jag är 28 och säger orange, rosa, men lila – däremot ultraviolett strålning. Jag har inte märkt att de som är yngre skulle säga annorlunda.