Använder ni brandgul eller orange? [Gredelin, violett eller lila?]/Mod

Det har att göra med förr när färger nästan uteslutande användes i kemiska former så var de ofta benämnda via dess kemiska familj eller derivat. Purpur, ocra, kobolt etc härstammar från naturprodukter eller grundämnen som användes för att göra färgerna.

Själv använder jag CMYK för att förklara färger.

Preussisk blå är väl halv vanligt att man hör... undrar om khaki vs beige...vad är skillnaden?

Annars är hotpink, french blue, deep plum, ultra marin, burnt sienna, off-white, pine, rusto färger man kommer ihåg från allt hobbymålande.

Pantone är också bra. Den har allt man kan önska i färgväg. Men den är helt ordlös precis som CMYK och RGB.

Vissa av dem är väl mer en slags invektiv bildade av en substantiv och en färg. Avsåg inte medvetet värdeladdade ord med min trådstart även om användning av ovanliga ord ofta skapar en viss känsla och förser kontextet med t.ex humor eller lite torr sarkasm. Sånt skapar kul variation i språket tycker jag.

Bollen i mitten är rosa eller skär!

Cerise är en egen färg fast snarlik rosa och ordet är rätt vanligt. (Eventuellt ligger min avtar i gränslandet mellan cerise och rosa. Beror väl lite på skärmen också.)

Hemma hos oss kan en bil benämnas nyriksgul och ett hus kan vara diarregul eller brun.

Umbra, alizarin krapplack, bränd siena, kadmiumgult och ultramarin.

Verdigris gillar jag att använda i stället för Ärggrönt.!

Samt violett.

En gris är skär. Skär är en viss nyans av rosa....
Brandgul är en viss nyans av orange..
Gredelin är en viss nyans av lila... osv...

I alla fall hur jag förknippar de orden... Olika specifika nyanser av en färg...
Jag behöver inte ha rätt. Bara hur jag själv alltid har tolkat de olika färgerna..

Niledent - Sveriges ENDA CHAKARANDAfärgade dentalprodukt.

Petrolblå.

Som lite etymologisk kuriosa kan nämnas att blå i äldre tid betydde svart. Att hitta någon som använder ordet blå i den betydelsen idag är nog inte helt lätt, men den äldre betydelsen finns ännu att hitta i några mörka vrår hos svenska språket. Som till exempel i det smått otidsenliga ordet blåneger.

Historiker har också en teori om att kung Harald Blåtands namn ska förstås som Harald Svarttand. Det är möjligt att Harald Gormssons tandhygien lämnade mycket att önska och att tillnamnet kommer från detta. Det är i alla fall den tolkning Frans G. Bengtsson tar fasta på i Röde orm, där kung Haralds tandvärk- och det ursinniga humör den medför- utgör en oförglömlig del av karaktärsteckningen.