2012-10-05, 15:17
#1
Skall försöka ta med de viktigaste i sammanhanget sakerna.
Vi år inte unga, jag är 50, min man är 56 år gammal.
Jag gifte mig när jag var 19 år och han var den förste mannen i mitt liv, även det sexuella livet.
Vår sexliv har väl fungerat bra, tyckte jag, så ung som jag var. Makens något udda sex var jag tvungen att lära mig att gilla, även om jag hängde inte med alla gånger, varken fysiskt eller psykiskt. Jag tyckte att det var fel när sex gör ont...men det kanske var bara fel på mig. Inspiration till grövre sex hämtade han från porrfilmerna, det märkte jag flera gånger (skivorna eller band i DVD, fjärren gömd under kudden...osv)
Första varvet var vi gifta i 25 år. Det var jag som begärde skilsmässan, efter flera år av svek. Största sveket var inte bara mot mig, utan mot vår dotter.
När hon var 13 år, uppdagades att hon hade ett förhållande med en man i hennes pappas ålder. Alla vet vad en sådan sak innebär, polisutredning, sociala, rättegång...och ta hand om skärvorna av ett barns liv. Jag var som ett lejoninna, jag slet för dotterns värdighet, upprättelse och för att inte bli galen själv. Hennes pappa, skrek mest på henne, kallade henne hora och tyckte synd om sig själv. Han fanns inte för sin dotter och fanns inte för mig, för att stötta mig när jag skulle vittna vid rättegången, när jag lusläste lagboken...när jag bara gick sönder och ändå inte fick det...för dotterns skull.
Så småningom kom barnet på fötterna, jag skickade henne till terapeuter, fanns till vilken tid på dygnet när hennes ångest gjrode sig påmint... det var en hemsk tid, för henne, men även för mig...och jag var ensam om allt.
Jag kände mig som ett verktyg, att det förväntades av mig att jag skulle fixa allt...ensam. Utan min man, som jag trodde att vi skulle stötta varandra. Minns när polisen ringde, det var på min födelsedag, och berättade om allt detta och min första tanke var att hur skall jag skona min man från allt. Jag hatar mig så! att tanken var inte om vår dotter, utan om honom.
Hela situationen blev bara för mycket för mig och några år senare begärde jag skilsmässa. Jag orkade inte med alla svek, jag orkade inte med att vara bara ett verktyg för att han skulle uppnå något, bara för sig själv.
/verktyg, ja, när vår son föddes fick jag ett kort av min man, det stod TACK på den/
Skilsmässan blev en chock för alla, barnen var stora (sonen var redan utflyttad) jag blev beskyllt för otrohet och massa nadra saker, men för mig var det enda möjlighet att behålla lite värdighet, lite självkänsla...och jag ville inte börja hata honom.
Efter skilsmässan gick jag i 2 år hos en terapeut, som hjälpte mig att inse mitt eget värde.
Min ex under tiden levde det glada livet, med många kvinnor, helst mycket äldre än han, det har han alltid tyckt om.
Vi träffades på ungarnas födelsedagar och andra tillfällen.
Jag hade också några partners, men det fungerade aldrig. Jag njöt inte av smekningar, närhet, leenden eller skratt, för det har jag aldrig fått tidigare.
Efter 3 år blev min ex och jag ihop igen (nu är vi dessutom gifta) Fast...inte riktigt, han gick från mig till den förra och "nu knullade henne utan förpliktelser" (det fick jag reda på senare)
Av praktiska skäl flyttade vi ihop in i hans lägenhet och alla hans porrfilmer! Det värsta var att bland filmerna hittade jag mängder av tonårs porr...vår dotter blev utsatt för en pedofil och han hade filmer med 12-13 åriga tjejer! Där började jag tänka till....
Jag ställde till en scen och de filmerna åkte ut.
Jag bad också att inte ta porr filmer istället för mig, för jag säger inte nej, och har aldrig haft huvudvärk. Han lovade att inte göra det.
En dag kom jag hem tidigare och såg min man som onanerade sig framför TV, trots att han har lovat. Det slutade att det blev mitt fel, att jag kom hem tidigare, inte att han svek mig, trots att han lovade.
Han kan inte ligga med mig, han rör mig inte om han inte får titta på en porrfilm. Fast det heter att han har sin ålder och klarar inte av sexet. Viagra har han, men tar den typ en gång i kvartalet, då får jag sex, annars runkar han till att titta på mitt underliv.
Häromdagen kom droppen, efter 3 v. utan sex fick jag reda på att han gick till en porrbutik med såna "sexbås" för att titta på film och runka. Det gjorde han på lunchen...mitt på dagen, på jobbet...så att säga. Nu har vi inte haft sex på 5 veckor och på min fråga om han inte har behov att bli t.ex. smekt, svarade han NEJ.
Jag känner mig så värdelös, så kränkt, så ledsen, så besviken, så sviken...jag är där jag var innan skilsmässan.
I övrigt ser vardagen ut som förut...vi har samma adress.
Jag vet att det finns en tråd om porrimpotens och den har jag skickat till honom att läsa, fast jag vet att han inte kommer att göra det.
Det går inte att prata med honom om saken...igår fick jag höra att det var fel att vi blev ihop igen...allt för den där jävla porren!?
Kan någon förklara för mig allt detta , för jag håller på att bli galen!
Kan inte prata med mina väninnor, för jag skäms!
Vi år inte unga, jag är 50, min man är 56 år gammal.
Jag gifte mig när jag var 19 år och han var den förste mannen i mitt liv, även det sexuella livet.
Vår sexliv har väl fungerat bra, tyckte jag, så ung som jag var. Makens något udda sex var jag tvungen att lära mig att gilla, även om jag hängde inte med alla gånger, varken fysiskt eller psykiskt. Jag tyckte att det var fel när sex gör ont...men det kanske var bara fel på mig. Inspiration till grövre sex hämtade han från porrfilmerna, det märkte jag flera gånger (skivorna eller band i DVD, fjärren gömd under kudden...osv)
Första varvet var vi gifta i 25 år. Det var jag som begärde skilsmässan, efter flera år av svek. Största sveket var inte bara mot mig, utan mot vår dotter.
När hon var 13 år, uppdagades att hon hade ett förhållande med en man i hennes pappas ålder. Alla vet vad en sådan sak innebär, polisutredning, sociala, rättegång...och ta hand om skärvorna av ett barns liv. Jag var som ett lejoninna, jag slet för dotterns värdighet, upprättelse och för att inte bli galen själv. Hennes pappa, skrek mest på henne, kallade henne hora och tyckte synd om sig själv. Han fanns inte för sin dotter och fanns inte för mig, för att stötta mig när jag skulle vittna vid rättegången, när jag lusläste lagboken...när jag bara gick sönder och ändå inte fick det...för dotterns skull.
Så småningom kom barnet på fötterna, jag skickade henne till terapeuter, fanns till vilken tid på dygnet när hennes ångest gjrode sig påmint... det var en hemsk tid, för henne, men även för mig...och jag var ensam om allt.
Jag kände mig som ett verktyg, att det förväntades av mig att jag skulle fixa allt...ensam. Utan min man, som jag trodde att vi skulle stötta varandra. Minns när polisen ringde, det var på min födelsedag, och berättade om allt detta och min första tanke var att hur skall jag skona min man från allt. Jag hatar mig så! att tanken var inte om vår dotter, utan om honom.
Hela situationen blev bara för mycket för mig och några år senare begärde jag skilsmässa. Jag orkade inte med alla svek, jag orkade inte med att vara bara ett verktyg för att han skulle uppnå något, bara för sig själv.
/verktyg, ja, när vår son föddes fick jag ett kort av min man, det stod TACK på den/
Skilsmässan blev en chock för alla, barnen var stora (sonen var redan utflyttad) jag blev beskyllt för otrohet och massa nadra saker, men för mig var det enda möjlighet att behålla lite värdighet, lite självkänsla...och jag ville inte börja hata honom.
Efter skilsmässan gick jag i 2 år hos en terapeut, som hjälpte mig att inse mitt eget värde.
Min ex under tiden levde det glada livet, med många kvinnor, helst mycket äldre än han, det har han alltid tyckt om.
Vi träffades på ungarnas födelsedagar och andra tillfällen.
Jag hade också några partners, men det fungerade aldrig. Jag njöt inte av smekningar, närhet, leenden eller skratt, för det har jag aldrig fått tidigare.
Efter 3 år blev min ex och jag ihop igen (nu är vi dessutom gifta) Fast...inte riktigt, han gick från mig till den förra och "nu knullade henne utan förpliktelser" (det fick jag reda på senare)
Av praktiska skäl flyttade vi ihop in i hans lägenhet och alla hans porrfilmer! Det värsta var att bland filmerna hittade jag mängder av tonårs porr...vår dotter blev utsatt för en pedofil och han hade filmer med 12-13 åriga tjejer! Där började jag tänka till....
Jag ställde till en scen och de filmerna åkte ut.
Jag bad också att inte ta porr filmer istället för mig, för jag säger inte nej, och har aldrig haft huvudvärk. Han lovade att inte göra det.
En dag kom jag hem tidigare och såg min man som onanerade sig framför TV, trots att han har lovat. Det slutade att det blev mitt fel, att jag kom hem tidigare, inte att han svek mig, trots att han lovade.
Han kan inte ligga med mig, han rör mig inte om han inte får titta på en porrfilm. Fast det heter att han har sin ålder och klarar inte av sexet. Viagra har han, men tar den typ en gång i kvartalet, då får jag sex, annars runkar han till att titta på mitt underliv.
Häromdagen kom droppen, efter 3 v. utan sex fick jag reda på att han gick till en porrbutik med såna "sexbås" för att titta på film och runka. Det gjorde han på lunchen...mitt på dagen, på jobbet...så att säga. Nu har vi inte haft sex på 5 veckor och på min fråga om han inte har behov att bli t.ex. smekt, svarade han NEJ.
Jag känner mig så värdelös, så kränkt, så ledsen, så besviken, så sviken...jag är där jag var innan skilsmässan.
I övrigt ser vardagen ut som förut...vi har samma adress.
Jag vet att det finns en tråd om porrimpotens och den har jag skickat till honom att läsa, fast jag vet att han inte kommer att göra det.
Det går inte att prata med honom om saken...igår fick jag höra att det var fel att vi blev ihop igen...allt för den där jävla porren!?
Kan någon förklara för mig allt detta , för jag håller på att bli galen!
Kan inte prata med mina väninnor, för jag skäms!