Citat:
Ursprungligen postat av
Rewinding
Jag har ett gammalt missbruk bakom mig och gör mitt bästa hålla mig ifrån allt vanebildande.
Jag vill kunna vara produktiv under dagen vilket sömnbristen hindrar mig från, men tyvärr är lergigan/theralen värre i den aspekten då jag får ännu mindre gjort när jag tar dem.
Ett annan rolig grej jag fick var quetiapine, som ges till schizofrena och bipolära.. det var en hemsk upplevelse. Sov helt okej men vaknade upp dagen efter och var inte trött men fortfarande en zombie. Stod helt jävla stilla i huvudet av den skiten istället, blev känslolös och fastnade i tankar och handlingar hela tiden. Tycker det är kul att det första jag läste efter att ha återhämtat mig senare på dagen från det där var att det inte rekommenderades mot sömnsvårigheter.
Är varken schizofren, bipolär och var inte deprimerad vid tillfället så jag vet inte vad den psykologen tänkte när hon gav mig det. Efter det slutade jag träffa psykologer.. då hon jag hade innan gått i pension och det tar fan evigheter innan jag litar på någon.
Glömde nämna att även om jag sover ganska mycket nu på nätterna så har jag istället mardrömmar varje natt utan undantag. Så man blir inte superutvilad då heller.
Fattar att det är missbruk i botten och mycket väl införstådd i vilken problematik du har. Jag går samma sak nämligen.
Målet är drogfrihet. Yes hur bra som helst när man håller sig borta.
Jag förstår bara inte imovane är okej men inte lyrica? Om det är vanebildande du inte vill ha så ser jag faktiskt ingen skillnad. Nu vill jag inte säga till dig vad du ska göra. Recept är ett papper för mig.
Lyrica o imovane är droger.
Ganska lika dessutom. Allt som reagerar på gaba är nästan samma sak No more or less.
Det är lätt att bli över amitiös ta i för mycket för att det sen ska slå tillbaka, det blir nästan sånt bakslag att man faller tillbaka helt. Risken är överhängande iallafall.
Din kropp håller på och ställer om sig. Det går ju inte riktigt att vara helt avhållsam, speciellt inte när det är så färskt för dig. Du har ungefär ett år att bita ihop ordentligt.
Du får tänka på droger och vara sugen som fan, skäms inte för det vi alla känner så. Återfall är helt okej, ska du aldrig glöma. Ditt jobb är att lära dig hantera just sånt här. Viktigaste är att du verkligen bestämt dig att bli drogfri och att du aldrig glömmer hur illa du mått. Skriv upp en stor jävla lapp på dörren kylen överallt. Aldrig mer igen! Men du gör sån enorm omställning just nu. Du måste ju successivt komma in i din nya identitet. Är det så jävla jobbigt för dig att du verkligen måste. Sluta pina dig och lätta på ventilen. Sug är lätt att motstå och det ska du motstå. Men ska du gå ett helt år utan att få sova ordentligt? Det går inte. Eller ska du sitta helt själv utan en kompis. Det kan ta flera år innan man hittar kompisar som är drogfria. Du får inte göra din vardag så jobbig o tråkig att du inte klarar av det. Visst håll borta från vännerna. Men man klarar inte vara själv hur länge som helst. Så belöna dig såppas sällan med att festa att ditt liv inte blir för tråkigt. Du är ingen maskin. Du har en lång resa att göra. Håll dig bara borta från din drug of choice. För mig funkar det att ta lite dos och det måste jag göra 4-7 veckors mellanrum. Sen kan jag åka hem och fokusera på mitt liv igen. Vänner jobb o rubbet det tar tid kan jag lova dig.
Man ljuger för sig själv om man säger att man alltid ska vara drogfri. Alla tar återfall. Viktigast är att vara ärlig o prata om det. Ingen ska döma dig! Du är en stark jävla människa som tagit klivet för att leva drogfritt.
A fan mycket tjöt. Mycket känslor som dyker upp över problematiken som du gör igenom.