Tågtripp deluxe (2x dalai lama)

Tanken av att sitta och trippa på ett tåg och titta ut över landskapen i något fjärran land var tillräckligt för att jag skulle fastna i historien

Riktigt galen setting, och ingen liten dos heller. Mycket engagerande text, jag inser i efterhand hur mycket jag själv tolkar och målar upp omgivningen och tankemönster. Särskilt målande då du vinglade fram i tågets korridor, just korridorer och långa passager får så typisk karaktär under påverkan av hallucinogener.

Tack! Hehe ja jag vart riktigt konfunderad i stunden. Jag hade ju talat om för han att jag skulle göra det men efteråt berättade han att hade känt sig ansvarig för om något skulle hänt.


Ingen oro alls nej. Jag hade förlikat mig med mitt öde en gång för alla. Den mest otroliga känsla

Detta är en av de bästa tripprapporterna jag har läst! Det du beskrev om att acceptera sitt öde, positivt som negativt var helt underbart att läsa!
Har du några råd för hur man förebereder sig för en sådan resa du gjorde? Bör man ha några speciella erfarenheter eller gäller det bara att passera en viss ridå för att inte vara rädd och nojig?

5/5 helt klart!

Incidenten med Ukrainska polisen
I 3 veckor hade jag och min resekamrat Gudrun utsatts för konstant hetta under den stekande östeuropeiska solen. Vi befann oss i Kiev under två dagar och till råga på allt var det Ukrainas nationaldag och utsikten från vårt hostel var magisk. Det är dessa osannolika händelser, synkar, jag talar om, jag menar vad är oddsen att detta sker när man bokar billigaste hostel på en spontan resa? Sånt här hände på löpande band och gör fortfarande.

http://imageshack.us/f/6/dsc0621q.jpg/

Planen för kvällen var att möta upp en annan backpacker vi mött tidigare på resan och sedan dra på stan som var smockad med firande folk. Väl inne på första klubben mötte vi upp några av hans polare och drinkar, shots och öl började flöda in. Där va ett kaos av nattklubbar och vi sprang in och ut på ställen tills plånboken gnisslade varefter vi gled ut på nått torg där och levde rövare tillsammans med andra nationalistiska ukrainare! Det roliga var att ingen av dom talade många ord engelska men vi hade så jävla roligt åt varandra att ingen brydde sig. Vi satte oss nånstans på ett utehak och snacka långt in på småtimmarna och en av grabbarna visade sig ha rökt DMT (ett av mina favoritämnen) och vi diskuterade länge. Till slut började vi ändå bli lite sega i bollen och knappt hade vi börjat fundera på hemgång när himlen öppnade sig för första gången på 3 veckor och det mest brutala regn jag upplevt gjorde mig fundersam. Jag var nu helt fast i tankebanan att ALLT som händer dig har en mening, något att lära utav och något att acceptera, men vad var poängen med detta hällregn? Gudrun dansade i regnet och hoppade runt i alla pölar han hittade på vägen hem, som om han aldrig sett regn i hela sitt liv, lycklig som få.

Jag gick och funderade och hittade då en vacker husvägg att lätta på trycket emot. Knappt hade jag fått upp gylfen då jag i ögonvrån såg en polisbil sakta körandes på vägen intill. I ett ögonblick drog jag snabbt upp och gick vidare på vägen och låtsades som ingenting. Nästa sekund känner jag dock ett grepp om min arm och en ung men stark man i svart uniform tog tag i mig och tryckte upp mig mot väggen. Regnet öste om möjligt ännu mer nu och polismannen tittade stint på mig och pekade på mig "YOU!, Station!" och pekade på polisbilen. Ingen av männen talade förståelig engelska och fortsatte med att visitera mig, tog min mobil och började knappa, hela tiden upprepande "Station, station". Snorfull, aptrött och skitskraj såg jag min kompis några meter bort och tittade på honom med puppyeyes och undra försiktigt "om dom tar mig till stationen, följer du med då?" och till svar fick jag ett "Klart som fan jag hade gjort! Att du ens tvivlar på det! illa...". Polismännen gick ihop under ett tak intill och snackade. Jag och Gudrun tittade på varandra och kom på ett sista försök till utväg. Vi fiskade upp sista skrynkliga sedlarna ur våra fickor, drygt 200 SEK översatt, och tittade på de båda polismännen med blicken "Just take my money please!". Den äldre av männen tog våra pengar och fortsatte snacka med sin kollega nån minut. Snart kom han över till oss, plocka upp ett paket cigg och bjöd oss på varsin pinne, tände och tittade på oss två dyngsura, dyngraka turister med ett brett flin. Vi rökte upp varefter poliserna vinkade och sen hoppade in i sin bil och åkte vidare.

Kvar stod jag och bara gapade, för jag menar vad är oddsen att ALLT flyter på, även den mest bisarra situation jag för tillfället kunde tänka mig? Vi sprang för glatta livet hemåt i den piskande skuren och lyckades på något vis hitta en taxi. Under färden kom vi på att vi gav bort alla pengar vi haft kvar och alla fickor genomsöktes. Jag blev inte ens förvånad när jag och Gudrun hittade några mynt var som skulle visa sig vara EXAKT så mycket som taxin ville ha. Det regnade inte en droppe mer på hela resan...

5/5 power pills får du av mig... Man kunde måla upp bilden i huvudet så man såg det som en film bakom ögonen när man blundade. Riktigt bra skrivet!

Tack för det, fett läskigt med snuten i såna länder!

Riktigt bra. Gillar synk-grejen, så skulle jag vilja se på mitt eget liv.

Fan vilken bra rapport! Inspirerande och engagerande, ditt skrivsätt är helt klockrent.
Utan tvekan högsta betyg! Skriv en bok för fan!

En av de bästa och mest intressanta tripprapporter jag någonsin läst. Allt från stilen i texten, till tankebanorna du gick igenom till själva historien i sig kändes sammanhängande på ett mycket speciellt vis.

5/5

Sjukt jävla fet rapport! Jag ger ogärna ut 5or men du får 5/5. Kommer inte på vad som ska förbättras.
När jag läste så lyssnade jag även på http://www.youtube.com/watch?v=xTysF1E4Ft0 och kände mig nästan trippad själv i din text haha
Fick några frågor som dök upp. Vilka var det i hytten och hur såg det ut? Förstod aldrig det riktigt...
Sen att det är korruption vet jag om men var simpla 200 kr allt som krävdes? Spelade poliserna dominanta? Känns det som att du blivit en lugnare/gladare människa efter trippen? Peace

Mycket välskriven rapport. Jag skulle varit jävligt nervös vid passkontrollen, fan så fort jag ser en snutbil på stan blir man ju misstänksam om vad man kan tänkas göra för fel och då har man inte gjort nånting. =)