Citat:
Ursprungligen postat av
RagataChristie
Ja, jag överdrev lite men det kan kännas så ibland

Iaf som ensamstående. Helt annat med en sambo etc. som också arbetar.(
Vi har nog alla känt så ngn gång. Sen är det ju olika från person till person vilka hinder man har.
Jag t.ex. hade ingen utbildning och endast kortvariga jobb enda tills jag närmade mig 30.
Då kan jag säga att det mesta kändes hopplöst, och inte nog med det så bröt jag ned kroppen hårt både mentalt och fysiskt under en längre period som gjorde jag va sjuk i några år också.
Men som tur va hade jag fortfarande viljan och tro på att det kan lösa sig, vilket det gjorde.
Jag va dock tvungen att själv ta steget och våga satsa på att göra det som jag innerst inne ville jobba med, och nu har jag det riktigt bra.
Nu tänker jag tillbaka hur jag hade det så är jag tacksam för att jag fick uppleva det, för annars hade jag troligtvis inte haft det så bra som jag har det nu.
Motgångar skapar nämligen framgång.
Som The Beast sa i filmen Split "The broken are the more evolved". Vilket jag tycker stämmer till 100%.
Så se nu din situation som en gåva i stället för något jobbigt och omöjligt att ta sig ur.