Kvinnor hör hemma i köket!

Jag har bara min farmor att gå på, men hon har verkligen lyckats avskräcka mig från att bli hemmafru. Jag accepterar självklart hennes val, då jag vet varför hon ville bli hemmafru och hellre stanna hemma. Och varför hon senare började arbeta deltid i några år innan hon gick i pension.

Sedan är det helt okej om andra vill bli hemmafruar. Men jag personligen vill ha ett arbete, en egen inkomst och senare kunna klara mig på pensionen. Jag vill inte vara beroende av någon annan, speciellt inte rent ekonomiskt. Jag vill vara självständig så långt det går. Men vi alla är ju olika.

Jag har dock egentligen ingen aning om varför folk (som helhet) vill vara beroende av någon annan ekonomiskt.


Du har rätt i att man ska dela mycket i ett äktenskap. Men man behöver inte dela på allt. Speciellt inte så att det blir stereotypt eller exakt 50 % på allt. Vad är det som till exempel säger att kvinnan måste ta hand om barn och hushållsarbete? Även män kan vara pappalediga och vara hemma med barnen, och även de kan bli ”hemmamän” även om det sistnämnda är mycket ovanligt.

Men när du var hemmafru och tog hand om barnen, så var de väl små? Med tanke på att man inte direkt behöver betala någon för att ta hand om barnen när de är 6-7 år gamla och börjar förskola/skola, och då är de dessutom inte hemma hela dagarna.

På vilket sätt blev din man beroende av din insats? Jag menar, han skulle väl vara heltidsarbetare och någon annan skulle ta hand om hans barn ändå. Oavsett om det blev du eller en dagmamma alternativt förskola. Sedan är det ingenting som hindrar en person att syssla om hushållsarbete oavsett om man är hemmafru eller har ett arbete. Så din man skulle inte direkt bli beroende av just din insats eftersom du förmodligen skulle sköta hushållsarbetet ändå och någon skulle ändå ta hand om barnen.

Var har jag skrivit att det är just kvinnan som måste vara hemma, eller att någon måste vara hemma. Det är ett val man gör inom relationen. Skall båda förvärvsarbeta eller skall ena vara hemma med barnen - och i så fall vem.

Fritids efter skolans slut kostar faktiskt också pengar.

Han var givetvis beroende av mig eftersom vi inte hade barnomsorg under den perioden - hade jag inte tagit hand om barnen hade han fått stanna hemma från arbetet och göra det.

Dagmamma och förskola hade kostat pengar och avsevärt begränsat hans möjligheter till arbete, dvs minskat det ekonomiska utrymmet. Upplägget kräver således att båda är med på det och båda gör sin insats.

Nej, varför inbillar du dig att jag skulle ta på mig rollen av att dubbelarbeta och utföra både fullt förvärvsarbete och sköta hem och barn? Ville jag ha den situationen så hade jag väl valt att leva ensam eftersom jag ändå vore ensam i allt.

Vi hade lika mycket arbete och lika mycket fritid. Våra arbetsdagar var lika långa och våra helger och semestertider etc var lika tyngda av "måsten". Hos oss fanns inte mina och hans sysslor. Inte en som hade tidsbunden arbetsvecka och en som hade tjänst 24/7. Det är också skillnaden på vårt upplägg och det man läser om på dessa sidor om "kvinnans sak" och annat strunt. Man hjälps åt tills dagens sysslor är slut helt enkelt.

Jag har inte påstått att du har skrivit det. Men jag tolkade ditt inlägg som att just kvinnan skulle vara den som skulle stanna hemma i så fall.


Har jag påstått något annat? När barnet är tillräckligt gammalt så behövs inte fritids. Dessutom brukar bara fritids erbjudas för barn i åldrarna 6-12 år. Vill man inte betala för fritids så kanske man kan skaffa sig ett deltidsarbete som passar bra ihop med skoltiderna, eller så jobbar man natt. Då jobbar man natt och är hemma med barnen efter skolan, sedan är den andra föräldern hemma på kvällar och nätter och jobbar heltid på dagstid.


Barnomsorg var ett annat alternativ, så han hade inte behövt stanna hemma eller vara beroende av att just du tog hand om barnen.



Varför påverkar det bara hans ekonomi och arbete?

Om du ville arbeta så hade ni fått in en extra inkomst i form av din lön. Även om barnomsorgen kostar pengar, så brukar det finnas maxtaxa. Så en hel månadslön skulle knappast äta upp kostnaden för barnomsorg och för att ta sig dit för att hämta/lämna barn.


Inbillar mig inget. Ville bara ha sagt om man vill ha heltidsarbete så kan man ha det samtidigt som man tar hand om hem och barn.

Vet inte om jag misstolkar dig fel eller rätt. Var det ensamt att vara hemmafru eller skulle det vara ensamt att göra allt själv oavsett om man är hemmafru eller har ett dubbelarbete (dvs sköter hem och barn samtidigt som man har ett jobb)? Vad hände med att man delar allt i ett äktenskap etc?


Skillnaden på vara hemmafru och vara heltidsarbetare är att när man har ett jobb så vet man arbetstiderna. Är man hemmafru så är det svårare att dra gränsen på när man ”arbetar” (dvs tar hand om hem och barn) och när man är ledig och bara umgås med barnen eller sådana saker.

Eftersom man kan vara hemmafru så brukar den personen ha en större press på sig att sköta allt i hemmet. Då brukar man inte hjälpas åt tills dagens sysslor är slut.

Om femhundra år så kommer ingen minnas att det någonsin fanns sådana stolligheter som svensk "jämställdhet". Möjligtvis kommer man göra lustiga komedier och skräckfilmer (innehållande läskiga feminister) angående vår galna tid.

Återigen - självklart kan parterna välja att båda förvärvsarbetar och anlita barnomsorg om de vill ha det så.

Väljer man upplägget att en går hem och en arbetar så är man beroende av varandra i det upplägget.




Eftersom endera räknar man med att den ena finns med i upplägget eller också att denne inte finns med. Beroendet går åt båda håll.

Du talar om en icke fråga i sammanhanget - eftersom detta uppenbarligen var ett val som vi inte gjorde.



Det är du som i ditt inlägg förutsätter att hemarbetet skulle ha legat på mig oavsett - inte jag. Den frågan får du alltså rikta till dig själv. Jag skulle aldrig leva under sådana förhållanden - martyrglorian har aldrig suttit särskilt bekvämt på min skalle.



Tror du på fullt allvar att "umgås med barnen" inte är själva syftet med att vara hemma med barn?
Tror du man räknar minuter vid strykbrädan på något slags rättvisekonot? Barnen går givetvis i första hand - alltid.

Jodå, lever man tillsammans med en vuxen människa så hjälps man åt till dagens sysslor är slut. När maten är bortgjord, barnen sover, sista maskinen igångsatt, alla läxor är gjorde så kan båda tillsammans njuta av lugnet och varandra. Fungerar alldeles utmärkt faktiskt.

Även mammor kan bli slagträ i en skilsmässa så snacka inte om 100år. Nu får även brottslingar och pedofiler vårdnad.

Har du läst någonting öht om statistiken på TR dömer i vårdnadstvister?

Vad brottslingar & pedofiler har med detta ämnet att göra förstår jag inte, det är väl troligen ett dåligt försök med guilt by association

Jag har ändrat uppfattning, kvinnor hör inte hemma i köket.
Man OCH kvinna kan arbeta tillsammans och visa dottern hur man beter sig i ett hälsosamt och könsneutralt förhållande.

Vem bryr sig om vad du tycker ts!
Jag anser inte att jag hör hemma i köket eftersom det finns andra saker som är betydligt mycket roligare. Men stå du där och skala potatis så roar jag mig med annat.

shieet. Jag är kvinna, jag älskar att vara i garaget och lära mig skruva och greja, jag älskar även att laga smat samt ta hand om huset och pyssla. Men jag känner att jag är duktig på att klippa gräset, spika , skruva m.m så jag ska göra det. Kvinnan och mannen ska dela på sysslorna. Vill bara mannen ara inne i huset ocgh greja och kvinnan vill vara ute och ta hand om grovgörat, ahmen ha det så. Eller tvärtom , eller om man vill dela lika

Ditt uttalande är motsägelsefullt, först snackar du om din åsikt, sedan vänder du till att generalisera genom att använda "henne" som retorisk floskel.
Du menade förstås alla dina systrar eller?

Vad i all sin dar!? Kan ingen här förstå att allt inte handlar om ett individuellt tänkande? Är alla förgiftade av filip och fredrik..? Det finns långtgående strukturer i samhällen som man kan välja att främja eller stäva. Så enkelt är det. Vilken värld vill du att dina barn ska leva i?