Att röka pipa.

Så jag köpte en böök me Cabbie's Mixture som di ha gjort där borta i Ängland. Me jistanes vicken bäsvikelse! De ska ju va en sån dä pärike men den smaka jö mäst lejkland. Å sekstånnåfämti evvrå kosta den och så.

Ovan nämnda tobak har legat på torkning i 30 timmar och ännu är den så där "SG-fuktig" att tobaksbladen klibbar ihop när jag klämmer den mellan två fingrar.

Hemma hos mig är det i skrivande stund just ingen idé att lägga tobak på tork, då luftfuktigheten ligger på över 70%. Det blir faktiskt fuktigare i humidoren om jag öppnar den för vädring!

Det är nog den troligaste, tråkiga, förklaringen varför tobaken inte vill torka. Jag ville ju piska upp lite missnöje mot Sam Gawith men så du skulle ju så klart komma och lägga dig som en halvblöt filt över min eldiga agitation.

Orlik Golden Sliced (OGS), lägg namnet på minnet. Det är en riktigt fin tobak.

Å så har jag köpt ny pipa också. En Peterson Waterford 03. Vill ni se hur den ser ut får ni Googla för det tänker jag inte göra åt er.

OGS. Å vilken tobak. OGS. Ta mig här och nu. OGS. Jag är din för evigt (eller i alla fall till jag tröttnar på dig).

Jag befarar att det är för fuktigt i källaren. Häromdagen tog upp en burk med Mac Baren Old Dark Fired och upptäckte på insidan, när jag hade öppnat burken, en missfärgning på den där gummilisten som löper runt hela locket.

Då jag redan är på dåligt humör på grund av cigarrnasaren som inte har fått tummen ur röven och skickat min beställning, eller svarar på mejl, försöker jag nu röka den våta Samuel Gawith-tobaken i min Peterson 408. 408:an är en Prince-modell med böjt skaft. Den våta tobaken gör mig inte på bättre humör, om man säger så. Gott smakar den inte heller. Eller nej, det är inte sant. Den smakar som de flesta Lakeland-tobaker och det är inget jag ogillar. Men det blir bara fel när man hade förväntat sig en smarrig Va/Per-bomb.

Då är Orlik Golden Sliced en bjärt kontrast i munterhet! Det roliga är att många ifrågasätter om den överhuvudtaget innehåller perique, vilket jag tycker är märkligt. I alla fall mitt gudomliga olfaktoriska sinne upplever den som oerhört perique-stinn. Det måste helt enkelt vara något fel på alla andra.

Apropå Cabbie's Mixture, finner jag det märkligt att den kostar mer än alla andra Gawith-blandningar när den säljs i Europa. Medan den i USA har samma pris som sina syskon. Den nya Three Nuns är också dyr, även den 16:50 euro. Konstigt. Vad jag har hört är det inget exceptionellt med den.

Jag deltar gärna i min herres agitation, men vet med mig att jag tidigare lyckats torka åtminstone FVF, och med en hygrostatstyrd luftfuktare i hemmet blir jag ju lite extra medveten om klimatets beskaffenhet.


Jag är nästan säker på att jag skulle gilla den!

Vad trevligt! Hoppas att den är till belåtenhet!

Ja, alltså... Nästa gång jag förärar mig själv öppnandet av en äldre burk Union Square så skall jag gladeligen sända chefsideologen ett par skivor, eftersom jag tror att han haft otur och fått en tråkig batch! Har själv märkt att burkar jag köpte i våras inte alls mäter sig med mina äldre!

Min ett år gamla burk Old Dark Fired var också tämligen missfärgad på insidan, och den har stått torrt.
Undrar om det ändå inte rör sig om fukt och oljor som Mac Baren så frikostigt tillhandahåller, snarare än fukt som trängt in från utidan?

Angående OGS. Alltså, typ de flesta piprökare har nog stött på den någon gång. Så också jag, men det var när jag var i Haunted Bookshop-träsket och de flesta, alla tobaksblandningar smakade varmluft, nästan. I alla fall de som kom från europeiska tillverkare. Men jag har ju varit på en liten resa det senaste året där jag har fått lära mig att uppskatta även de sorterna. Och det har faktiskt varit en givande upplevelse. Det är liksom inte bara såsad skit, som jag tyckte förut. Mac Baren, främst, har faktiskt en hel del intressanta saker att erbjuda. I synnerhet i deras HH-serie.

Men det var lite flax att jag testade Orlik Golden Sliced. Jag hade tidigare kört Capstan Blå som inte alls levde upp till mina förväntningar. Eller vad fan är det jag sitter och skriver, jag hade inga förväntningar alls på den. Tanken var väl bara att testa en tobak som är stapelvara hos många piprökare. Men då den inte var vad jag ville ha, jag fick hela tiden det där perique-suget när jag pipade på Capstan. Jag tänkte, fan den här hade varit riktigt bra med lite perique. Så jag kollade upp OGS och där stod det P E R I Q U E. Och jag var fast. Pang!

Min jävla diskhandduk hade börjat mögla, så det var nog hög luftfuktighet här hemma. Har nu dragit igång vedspisen. Jävla regn.

JA den där förbannade Union Square har fått dig att låta som en trasig skiva. Men kanske det finns anledning till det. Nä, den imponerade inte på mig. Men det var min (allra?) sista beställning från Burgarlandet där många av burkarna från GLP var snustorra. Fastän det sög till när jag bröt förpackningen!

I måndags, tror jag det var, var det en riktigt härlig dag. Solsken! Och jag satt på framsidan och sög på en pipa med 3 år gammal Bayou Morning. Satt som en smäck. Finfint. För satans fint den åldras. Det är nästan så jag dristar mig till att öppna en kärl med 4 år gammal Old Joe Krantz.

Angående Old Dark Fired. Jag tänkte så att om även nästa burk har samma "bromsspår" i linningen så tar jag upp i alla fall plåtburkarna ur källaren.

När jag tvingade på en äldre lärare ett stopp Union Square så tyckte han att den påminde en hel del om OGS, så den skall provas!

Idag sotade jag skorstenen och premiäreldade efter att jag bytt asbestflätorna i kaminluckan. De är ju visserligen av glasfiber, men asbest låter definitivt mer manligt, så jag skriver det.
Luftfuktigheten har nu sjunkit från nästan 80% till knappt 60%, så nog gör eldningen en del! Det är mest på grund av min dygnet runt-eldning om vintern som jag kände mig tvungen att investera i en ordentlig luftfuktare.

Nu skall jag inte tjata mer på dig, men nästa gång jag öppnar en äldre burk så kommer ett PM!

Bayou Morning åldras fint, ja. Det har jag också lagt märke till! Flejk-varianten däremot, den blir fördärvad! Den tappar sin distinkta perique-smak och blir istället överdrivet kärv och vinägersyrlig! Trodde jag bara hade otur när jag köpte en över ett år gammal burk, men när jag öppnat en hemlagrad dito, från en annan batch, så hade den gått samma öde till mötes. Vi får se hur den mognar i konserveringsglaset där den hamnade!
När jag klagade på den färdiglagade burken jag köpte undrade Hasse på Mellgrens om jag kanske hade "slickat mycket fitta" och därför "sabbat pH-balansen i truten", för det måste ju varit mig det var fel på. Nu var han visserligen bussig och lät mig byta burken mot cigarrer, men han skulle spara den åt de "riktiga piprökarna" sa han.
De "riktiga piprökarna" kan således få hålla till godo med den, så röker jag min BMF färsk i fortsättningen!

Jag råkade ljuga lite för dig. Det var en burk Bold Kentucky jag hade, men det är väl något så när samma tobak. Samma HH-serie i alla fall. Jag tror inte du behöver oroa dig så mycket.

Just OGS var min första pipflört på tidig försommar. Halmen, citrustonerna, sommaren!

Men perique? Det har jag fan i mig aldrig ens reflekterat över att den skulle innehålla. Jag har alltid tyckt OGS är bättre än FVF av någon anledning, men är det är periquen?!

Kanske är det så. Jag har hur som haver tröttnat något oerhört på virginiaintensiva tobaker. Kanske för att jag i sommar inte ens brytt mig om att röka pipa. För blåsigt. För kallt. För jobbigt. De där småljumna kvällarna uteblev och mina små ensamma stunder av sommaryra och kontemplation försvann med dem. Istället fick man sitta och fisa i soffan med ett glas BiB-rött med umgänget medan damerna avhandlar senaste Supernanny eller vad det kan tänkas varit.

I höst ryker grejerna dock fram igen på allvar. Men då blir det att återvända till min stora höstkärlek: Sillem's black. En underbart god såsad engelska. Robust latakia med en underbart god söt underton. Röks med fördel relativt torr så finns det inga kemiska tendenser.

För att parafrasera en tvivelaktig filur: Å vilken tobak! Sillem's black, ta mig nu!

Mina herrar och dam.
Senaste politiskt okorrekta kommunikén från Ugandas stolta försvar:

Jag har också kroknat en smula på virginia baserade krejjor. De där somriga citrusaromerna får helt enkelt mig inte att spinna. Fitta däremot slickar jag gärna, är det pga avsaknaden av just sagda citrusaromer? Kanske är det en idé till en helt ny ämnestråd?
"Hur mycket perique är det i muttan egentligen?"

Slicka fitta? Så mycket är Idi inte skyldig någon. Någon ordning får det vara. Däremot får Idi hålla med om Virginia (fittkoppling?), i alla fall vissa sorter faller platt efter en tids begagnande. Idis favorit var länge den ärade diktatorskollegan Josefs favorit - Dunhill Royal Yacht Mixture. Denna faller icke längre i Idis smaklökars nåd. Dock är fortfarande navy-blandningar stadiga i rotationen. Dunhill Navy Rolls. Mumma.

Kört lite Amerika i höst, Haunted Bookshop, Big n Burley och Pirate Cake. Egentligen bara den sista som gav mersmak. Men å andra sidan tycker jag att den är överskattad när det gäller Latakia. Andra blandningar med förment mindre Latakia har liknade eller bättre (mer) rökighet. Vet inte om jag gör mig besväret med en atlantskeppning för de blandningarnas skull igen.