4 dagar i psykos (okänd substans)

Jag menade ju inte att det skulle vara ni som beställt ethyl-ketamin på nätet. Det är en ny och okänd rc-drog och med tanke på hur extremt liten marknad det finns för den drogen i Sverige så är chansen i princip obefintlig att det var det du hittade, helt enkelt för att den knappast förekommer över huvud taget. Det etyl-ketaminet som finns inom landets gränser hittar du antagligen hemma hos en handfull hobbyknarkare och inte på marken i en park.

Du kan hur som helst lita på att det med allra största sannolikhet inte är ethyl-ketamin, det vore verkligen en på miljonen.

Min gissning är fortfarande DXM, för det finns en hel del som talar för det. T.ex att den är populär, billig och dissociativ. DXM kan för övrigt lukta hur som helst

Hur länge dröjde ruset? Kan ha vart mdma !? :S
Är dxm verklign så beroendeframkallande? Kan man vekrligen trippa så hårt på det?

Och det är ingen som gissat på MXE ännu? Vilket det med största sannolikhet är/eller liknande drog.

Andra dagen:

"Drogen håller på att lämna min kropp.Jag svävar i ett gränsland.Som att befinna sig under vattenytan och se himmelen ovanför.

Vad är det som händer med mig egentligen?
Det sticker och bränner i mitt blod,det gör ont i mitt hjärta när det slår.Tänk om jag blivit psykotisk på riktigt!!?? Nojar som fan nu.Tänk om jag dör??!! De andra försöker lugna mig men tror att de är rätt panikslagna de med,varför i helvete skulle jag dra i mig sånna här mängder utav ett okänt pulver??!! Orkar inte röra mig.Alla ansikten förvrids till vanförställda monster.Jag är ganska orolig.Tror detta kan vara allvarligt.Om jag klarar mig egenom detta lovar jag att bli en bättre människa och se till att vara mera rädd om mig.Det gör så fruktanskvärt ont.Hjärtslagen känns konstgjorda eftersom mitt hjärta inte är gjort utav mänsklig vävnad utan utav metall.Det stora är förbannad på mig,jag lyder inte.Jag strävar emot gudomligheten

Normalt nu,Sitter på stan med Herr A och dricker vitaminvatten och tittar ut över staden (Ironiskt nog med utsikt rakt emot polisstationen,onödig info) Allt känns pinsammt vanligt.Som om det som hänt bara var en dröm.Spegelvärlden har flyttat sig in i min värld nu.Jag är här,nu i detta sekundaögonblick.Utan framtid,utan förflutet bara nu.här.

Det stora jagar mig.Kommer med löften om lögner.Det är upp till mig nu.Vill jag gå tillbaka till ett "vanligt liv" eller vill jag sträva mot någrot högre.Tror det är dags för stora förändringar nu.Andra världas,andra synsätt.Annorlunda utan tvekan.

Det är i första hand den inställning man har till livet,man väljer hur man vill se på saker.Jag tror att all denna galenskap har gett mig svar på frågorna jag sökte,men jag började i fel ände och kom aldrig fram till sanningen (Sanningen lyder:det finns ingen sanning) Har gjort samma fel om och om igen.Samma fast ändå alltid olika.Samma kärna,olika handling.Jag är så mycket bättre än vad jag tillåter mig själv att varaTror jag kommer långt på att sluta ljuga för mig själv.Mitt hjärta slår fortfarande alldeles för fort men det gör ingenting.Blodet susar och fräter sönder mig innifrån men det är som det ska vara-Trasigheten är en del utav mig.Mitt hjärta ska kämpa för varje slag,döden ska alltid finnas som en mörk skugga i min närhet.Jag vill känna att jag lever.Åh jag lever,har aldrig kännt att jag lever så starkt som när jag är nära att dö.Eufori.Skräck.Ångest.Uppgivenhet.Lugn.Kallt vitt sken.Ingenting...

Förintas utav verkligheten eller försvinn i illusionerna!

Min blick är blodsprängd.Mina pupiller är utvidgande som hos en alien.Inte mänskligt någonsstans.Som hos rymdfolket.Mina armar är blålila och fulla av ärr,mina naglar är ojämna med smutsränder under.Varje andetag gör ont i mina lungor.Det är rätt.Detta är mitt nya jag.Lidande är en högre form utav njutning.Längtan är människans starkaste drivkraft.Att inte nå det man strävar efter förstärker längtan.Att frivilligt släppa en dröm.Att ge upp.Att falla med flit.Det är skönhet,rakt igenom.

Det ska göra ont att leva,jag vill känna lyckan över att ännu en gång ha gläntat på dörren till dödsriket men lyckats återvända tillbaka.Jag är inte rädd.Eller jo,jag är livrädd! Men jag älskar att leva,jag älskar att leva fullt ut.Gå in i varje känsla och känna den lite djupare,lite intensivare.Jag lever farligt men jag älskar mitt liv.Jag hatar mitt liv.Jag lever och jag känner mig levande.Jag är allt ifrån avtrubbad.

Jag känner nu för första gången att jag kan hantera detta känslomässiga kaos utan att det förintar mig.Jag är så mycket starkare nu.Jag vill veta hur det känns att känna hur det känns utan några filter.Jag vill skrika tills mina stämband brister.Jag vill gråta tills inga tårar finns kvar.Jag vill känna ögonblicken utav total lycka och våga visa det fullt ut.Jag är trött på att hållas tillbaka.Det är allt jag har fått lära mig,sen barnaben har jag blivit itutad att mina känslor är farliga och måste tryckas ned,ignoreras,medicineras bort.Allt farligt har tryckts tillbaka i en ondskefull mörk boll inom mig som bara väntar på att få sippra ut.

Psykospulver,Boom,Bang crash!! Allt släpps lös på samma gång.Ondska,hat,alla förtryckta känslor.Alla blockeringar -borta! Skrämmande eftersom att jag vet att om jag är svag tar monstrena över och jag blir en hänsynslös demon helt utan gränser.Men jag är inte svag.Inte alls.Jag ligger lugnt mot täcket som en belåten bondkatt och betraktar med neutrala ögon känslostormarna som yr omkring.Mina känslor,men de har inte makten över mig.När jag når virvelstormens öga känner jag mig hel.Ingenting kan komma åt mig.Jag välkommnar mörkret med öppna armar."


Tredje Dagen

"Hyperrealism.Psykoser och total förlust utav begreppet verklighet.Jag tror aldrig jag kännt mig lyckligare.Jag är inte jagad längre,monstrerna har lämnat mig ifred.Inte längre ett lovligt byte.Mina fötter har lättat en aning från marken när jag går.Nästan som att sväva.Mörkret skrämmer mig inte längre och döden är bara en kraft jag förr eller senare kommer att möta.Jag känner mig fullständigt lugn,trygg och bekväm i mig själv vad som än händer nu.Jag är påväg emot något annat nu och allting lyser plötsligt i ett annat sken.Jag är inte samma,jag är lika ny som ett nyfött barn pånyttfödd i detta ögonblick.

Jag är mäktig,Herr J sa det till mig igår natt.Han var rädd.Min spegelvärld av hyperrealism där man böörjar tvivla på sin egen existens är nog otäckt att tillbringa 4 dagar i.Jag tar åt mig skulden.En kost stund fick verklighetens skärvor oss att upplösas totalt.Jag viskade lugnande ord i hans öra och vi somnade tätt brevid varandera.Det var vackert.Allt denna helg har varit vackert.Blodet,psykoserna,kaoset,förtvivlan,alla känslor som väckts.Det är skönhet fullt ut,eller som jag skulle ha sagt "Lid för konsten!!"

Hyperrealismen är en ny värld som håller på att öppna sig.En värld som består av krossat glas och förvridna illusioner.Som ett kalejdoskop där allting snurras runt runt och bildar nya mönster.Det är verkligheten,men i en sådant blixtskarpt ljus att allt bekommer ologiskt och förvrängt.Gränserna för hur långt man kan komma,lagarna om hur hört man kan nå har upphävts.Oändligheten ligger framför mig.Det finns intet slut.Det är skrämmande,det är underbart.Jag vill stanna i den här världen,jag hör hemma här! I den vanliga världen blir min förmåga till något sjuktigt som måste botas.Jag tvingas bli till något som jag egentligen inte är.Det stora vill inte att man ska känna.De vill styra och kontrollera allting.Det stora är vårat sammhälle,det som står över och som styr oss.Det ursprungliga kaoset har strukturerats till att bli en tillvaro (och nej jag är inte religiös på något sätt.Detta var insikter jag fick under påverkan utav denna drog) allt som fanns från början är borta nu.Av ren längtan blir människor till hålögda robotar tömda på liv.Maskiner!

Alla heter egentligen något annat och de flesta vet inte om sitt riktiga namn.Herr J var oraklet och jag kallade mig för odödlig,men alla vet att mitt andra namn är Lilith.Låter oerhört högmodigt och som en barnslig längtan efter den onda sidan men alla som träffat mig kan garantera att det är så.Mitt andra jag ÄR verkligen Lilith.Det självständiga kvinnan.

Jag tror mig ha en liten,liten del utav kaoset kvar inom mig.En kärna som inte går att komma åt.Onåbar för omvärlden.Men om den kan få förutsättningar att gro kan vad som helst hända.Mitt glitter är tillbaka igen.Jag LYSER!!

Magin strömmar fram genom luften.Den verklighet man fann som barn har kommit tillbaka litegrand till mig.Mycket konstigt har hänt de här dagarna.Vet inte hur jag ska lyckas ta in allt"

Sista dagen:

"Helt tom och trasig inombords.Känner mig så jävla sliten.Jag gråter och kan inte sluta gråta,allt känns bara som ett inferno av ångest och skräck.Jag har varit elak,fruktanskvärt elak mot människor jag tycker om.Manipulerat och drivit fram sådant som kanske aldrig borde ha drivits fram.Jag hatar det äckliga psykospulvret.Hatar!!!! Vill aldrig se det igen.Vill få bort den vidriga lukten ifrån mitt hem.Jag avskyr det desperata begäret man får efter det.Ett sug som inte går att motstå.Sista linan nu före frukost sedan är giftet äntligen slut.Ingen effekt allt förutom att jag började gråta ännu värre och att värken i kroppen blev ännu värre.

Vill bara sova,vakna upp och vara normal.Återvända till mitt tidigare liv innan psykospulvret kom in i bilden.Jag är rädd att det inte kommer att ske.

Dagarna efter:

Utmattad efter helgen,sovit nästan konstant i några dygn.Börjar återhämta mig nu.Känns ändå som att detta lett fram till någon slags inre utvecklign hos mig själv och jag ångrar inte för en sekund att jag testat.Ingen jätteförändring,men lite perspektiv på saker och ting.Tror dock att livet vändes ganska upp och ned och in och ut och bak och fram för Herr J men jag tror att det bara var bra.Allt är bra,eller inte bra egentligen men det är annorlunda vilket kan vara bra.Jag tror på¨förändring!


Blev en ganska så utlämnande rapport om mig och mitt liv,känner någon för att fråga någonting är det bara att dra iväg ett pm.Orkar inte dra mitt livs historia i en simpel (väldigt komplicerad) tripprapport.Jag svarar på alla medelanden jag får så tveka inte att fråga

Anser denna tripprapport för att vara avslutat nu.Har inte mycket att tillägga.Håller själv med om att den på sätt och vis är ologisk och förvirrande i sitt språk och därför jobbig att hänga med i,men det ger faktist en rättvis bild utav upplevelsen.Det var ologisk och förvirrande.Alla som har en åsikt får gärna betygsätta nu när den är klar.Extra roligt vore det om jag kunde få någon motivation till varför jag skriver bra/dåligt/fruktansvärt/perfekt/desperat/förvirrande/pundigt/perverst... ja vad ni än må tycka.Intressant att höra ^^

Ge oss mer info, rustid? Var det uppåt eller neråt? om det var mer uppåt än neråt och var väldigt potent så tycker jag att någon pcp-analog kan vara mer trovärdig än t.ex. ethylketamin. Pcp är ju också dissociativt och nära besläktat med ketamin osv. Tycker att det låter mer som det än mxe/ketamin. Dxm har jag ingen erfarenhet av men av det jag hört om det så tycker jag ändå att nån pcp-analog är troligare. Och just pcp-analoger har ju kommit ut på marknaden ett tag efter mxe.

Kan även vara nån fenetylamin eller tryptamin.

Stämmer inte alls in på mxe. Man får varken såna hallisar eller sån vasikonstriktion av mxe. Speciellt inte med så små doser han tog.

Min vän har erfarenhet av just MXE.Det påminner om varandra men är inte samma.


PS.Det rör sig inte om MDMA på något plan.Noway!
Visst kan kärleksdrogen framkalla hallisar i höga doser,men inte liknande dessa.
Så ofta som jag brukar peta i mig e så är jag fullt ut bekant med ruset och jag kan bestämt utesluta MDMA.Kan förövrigt nämna att den lätt salta,kemiska smaken av kristaller smakar riktigt gott i jämförelse med detta

både dxm och pcp verkar kunna ge vasokonstriktion så det låter ganska troligt. Men även många hallucinogena fenetylaminer ger också det.

Dosmässigt tror jag dock att vi kan utesluta dxm. Men både pcp-analoger och många fenetylaminer är väldigt potenta.


Ska läsa andra dagen strax.

Om det nu är en dissociativ drog så går nog PCP, 3-MeO-PCP, MK-801 och 4-MeO-PCP bort direkt, på grund av att ni fick i er en dos på 300mg utan att förlora medvetandet / dö.

MXE har jag använt i doser upp till 150mg, vilket ska vara en rätt hög dos.
Jag tror att det skulle vara väldigt svårt att inta 300mg utan att åka direkt ner i hålet, såvida man inte byggt upp en betydande tolerans.

Jag är ingen expert på DXM men jag tror inte den är tillräckligt dospotent för att vara pulvret vi söker.

Min åsikt är att det var en ketaminanalog eller riktigt ketamin ni hittade, med motivationen att 300mg verkar vara en ganska rimlig dos för dessa substanser, min alternativa teori är att det handlar om en svag fulbatch av MXE eller 4-MeO-PCP.

Jag orkar inte vara utförlig mer än med det jag skrev dagen efter att jag landat.

Verklighetsflykt involverande Juristgross, Nattskatta och Herr A

Drog: Okänd dissociativ(kallat Rymdgodis/Psykospulver) & kaffe.
Rymdgodisets Substans: kornigt pulver som såg torrt ut. När man krossade det så visade det sig dock vara fuktigt inombords.

19:00: Första dos (ca 40-55mg ögonmått): circa 2-5 minuter in så kändes det som en övertändning av Kokain, jag kände mig uppåt, men fylldes av en total tomhet i psyket. Jag blev stilla i kroppen, situationen blev ett antiklimax, detta var inte vad jag förväntat mig. Ruset var påtagligt starkt men ... tomt.. Det tog sig aldrig riktigt och det var otäckt, Nattskatta hade också tagit, men då hade hon haft deluxkaffe i kroppen, det kallades Psykospulver för att upplevelsen hon haft hade varit så stark. jag fyllde kroppen med en normaldos deluxkaffe, vilket gjorde mig ytterst speciellt normal igen, men det tog mig ingenstans som är nämnvärd.
20-40 minuter in: Ingenting hände varpå jag kände för att ta en stor dos rymdgodis, jag minns att Herr A slog upp en stor dos åt mig, vilket var möjligen trippel mängd av vad jag tidigare tog, d.v.s. upp emot 100-150mg. Jag drog i mig pulvret, det sved markant mycket mer, så mycket att tårarna börjar flöda och jag inser hur oresonligt korkat det möjligen var, jag blir förväntansfull, -går in till Nattskatta där hon står i badrummet och hon får vittna tårprocessen som jag endast känt ett fåtal gånger förr. Ungefär 3-5 minuter går utan att jag känner påverkan, jag blir inte psykotiskt påverkad som Nattskatta blev (jag vet att det behöver set & settings, men tillräckligt hög dos bör lösa det ändå.), mer ångestfri, mer fri över lag kände jag mig faktiskt men ingen fysisk påverkan eller förändrade känslor av hur jag uppfattade verkligheten. Det Dissociativa ruset var knappt, tankegångarna kan nog förändrats men det är ingenting jag kan känna efteråt. Jag minns faktiskt inte nämnvärt vad som hände men jag överanalyserade och försökte trigga drogen att slå hårdare, ett rus förekom absolut men ingenstans i närheten så dissociativt som det var längre in i dostillfällerna. Mer deluxkaffe doserades, vi skulle gå ut, vi klädde oss, klockan hann slå 22:00 och då var vi utomhus, jag kände mig grym, tom i kroppen, inte märkvärt dissociativ, lagomt speedad. Jag var mycket stadig i kroppen för en dissociativ under hela kvällen.

Vidare: Fredag Kväll

Livet var tråkigt vid krogarna, Herr A hade glömt legitimation så jag gled runt med honom på gatorna runt krogarna tills vi gick in på en stor pizzeria. Där inne så bestämde. Kvällen fortskrider i snutnojja för tillsammans med Herr A medans Nattskatta är på krogen och letar efterfest.

Efterfest hittas och vi går dit med "Drog-liberalister" och 3 livsnjutare(Jag, Nattskatta & Herr A), Nattskatta blir sängliggandes på grund av deluxkaffe-relaterade problem, liberalisterna flippar ur och pratar behandlingshem och LVU med henne medans hennes hjärta rusar iväg (dem orsakar henne panik, om inte fysiskt så ska man inte utsätta en människa för psykisk stress). Ambulansen kommer nästan och jag kollar hennes puls, återdoserar deluxkaffe, letar benso samt försöker lugna henne med ord medans Drog-liberalisterna tar plats, får henne att bli mer stressad samt får mig nästan att bli galen av oerfaret dravel om hur allt fungerar. (för att ge perspektiv så förklarade dem att hosta var influensan och inte ett symptom, fast i andra termer.)
Vi var på denna plats för länge och Nattskatta kan knappt stå på sina ben, när klockan slår 10:06 så kommer den taxi jag ringde 09:15. Vi åker taxi hem till Nattskattas lägenhet där Nattskatta får lugna ner sig och blir sängliggandes men inte sovandes tills klockan blir ~16:00. och då somnar hon medans jag(nykter på efterkänning av deluxkaffet) och Herr A(tokspeedad) väntar oss igenom natten neurotiskt, jag sitter skrivandes medans Herr A springer omkring, letandes efter en laddare han inte sett förr p.g.a. obekantskapen med lägenheten, och som han då inte hittar trots 6 timmars intensivt letande. Nattskatta vaknar och är förbannad för att hon inte fått vara med och vara vaken. Hon tar en mindre dos deluxkaffe (jag råder henne att tänka sig för denna gång) och samma kramper som hon kände igår uppkommer, om än i mildare dager, hon väntar ut ruset i sängen och somnar några timmar. Tiden då hon sover består av stillasittande och tysta försök till att konversera med Herr A





(Detta minns jag ej: Jag får psykospulver på kvällen)

Jag pratar, galet förvirrad med Herr A då han frågar mig om jag ska vara vaken hela natten, jag svarar instinktivt "Ja" och han ber mig väcka honom runt 10 tiden, sedan lägger han sig ner på bäddsoffan Nattskatta har bäddat åt honom och somnar. Nu är jag ensam i en etta till lägenhet med två sängliggandes individer, utan att veta vad jag ska göra, eller hur påverkad jag kommer bli, jag är inte uttråkad och sätter mig på golvet vid Nattskattas säng för att prata med henne (hon har också lagt sig ner). Det slår, vi pratar mycket, vi har mycket att prata om, Nattskattas mobilladdare har en LED-lampa som lyser svagt blått och färgar rummets siluetter likt en svag nattlampa, samtidigt som gatlysets lampor färgar konurerna av (det som blockerar fönstret från att ge lyse i lägenheten http://gardiner-online.se/trapersienn.jpg)gult. Känslan av att lägenheten lyser i blå ton samtidigt som den största ljuskällan är gul känns surrialistisk, jag nämnde detta till Nattskatta i mitt påverkade tillstånd och beskriver mina upplevelser i detta nuet som en Hyper-Realism då jag min hjärna är sorterad på nytt.

Här börjar den första trippen ner i K-hole.
Vi pratar mycket, om allt, om känslor och om resonliga ting. Hon håller min hand på grund av att jag beskrivit en orofylld extas, hennes hand är för mig i detta tillstånd naturligt mystisk, jag vill laborera och tar hennes Högra hand, min visuella värld försvinner, men jag är kvar i Hyper-realismen och kan prata logiskt. Jag förklarar att jag ser Eld, sten, vatten, kyla, abstrakta ord kommer ur min mun och i mitt huvud så ser jag minnesbilder av alla ord jag beskriver, bilderna strömmar ur Nattskattas hand, bilderna är Nattskatta, men dem känns inte personliga, jag byter hand. Nu är min fysiska kropp bortkopplad, mitt huvud ligger mellan mina armar som jag har vilandes på sängkanten. Jag ser staden Nattskatta bor i, allt svävar zoomandes och jag beskriver floden i centrala delen och stenmuren som omfamnar vattnet (Härefter skriver jag bara vad jag ser och inte säger). Jag ser gågatan brevid floden och jag åker in över vattnet mot gågatan, det slår om och allt blir svart och tomt. Jag upplever abstraktioner i form av känslor, känslor som strömmar ut ur Nattskattas Vänstra hand in i min kropp så att jag kan analysera igenom att se, jag kan tala och beskriver dessa överförande känslor som välbehag, värme, det är komplexa känslor som inte kan beskrivas av ord, jag ser och känner dem endast, allt blir nytt. Jag upplever att Nattskattas hand pulserar, jag ser Nattskattas hand, stencilerad och vibrerande i orangeröda färger, den beskriver så mycket, jag förstår vad den gör, vilket syfte den har, sedan kommer jag tillbaka igen, övergången går så fort som det tar att öppna ögonen, säkert fem minuter har gått och jag är lyriskt utmattad , upplyst om något jag inte tidigare sett i denna kvinna. Jag ser tiobenade spindeldjur stora som mitt lår krypandes på golvet och blir rädd, jag får krypa upp i Nattskattas säng, där samtalar vi vidare och jag somnar om. Innan jag hamnar i djupsömn så vaknar jag i sömnparalys och min kropp känns som på Ketamin, alla funktion är bak och fram, det är kaos i kordinationen och jag får panik över detta. Jag utforskar såklart min kropps funktioner då jag inte heller kan sortera vad jag tänker på, ord flyter ut ur min mun och jag talar i tungor medans jag försöker stå upp, jag vaknar till och överkommer förvirringen. Jag förklarar processen lätt för Nattskatta och jag somnar utan vidare.


Herr A ska iväg, jag tror jag vaknar runt 07:01 på morgonen och känner mig inte ett dugg normal, men så normal som jag kan komma att bli efter gårdagen. Jag är nykter, med afterglow på en dissociativ som jag inte kan namnet på. Det är Herr A som äger pulvret jag funnit en kärlek i och jag vet att han är för rädd för att ta av det själv, jag har inga pengar att spendera för att köpa det och det känns nästan lite skönt för att jag vet då att jag inte kommer få ta mer av det, en hatkärlek har uppstått till pulvret, jag är tom i kroppen, jag har inte ätit sedan middagen på Fredagen och jag blir förfrågad om jag kan hjälpa Herr A till tågstation, jag vill, jag ställer mig upp, och inser att jag bara är människa idag, deluxkaffe var det ett dygn sedan jag konsumerade och min mage kommer förbli tom .... jag är för trasig för att hjälpa just nu. Klockan slår 10:00, innan Herr A går så lämnar han sitt psykospulver hos oss, ett dovt lyckorus blandat med känslan "fan" går igenom mig, nu ska jag och Nattskatta ha kul och så går Herr A igenom dörren. Nattskatta och jag städar i lägenheten, vi drar en lina psykos var och sedan känner vi efter hur vi mår, vi måste ut och handla, ungefär här slutar jag skriva.

PGA att jag översteg 10000 tecken så skriver jag vidare här

Jag utesluter en mängd upplevelser, däribland när Nattskatta fick mig att kläcka mitt skal, det var en hemskt upplevelse som jag inte vill återberätta till någon... Vad som hände var att jag var tvärsäker att jag skulle dö, för minnen jag en gång förträngt återbildades i mitt huvud, ångest likt en orkan kom över mig och jag trodde jag skulle bli tvungen att ta mitt liv om känslan skulle komma att bli återkommande i det nyktra livet (det har det varit, och då var jag sucidal, men mitt psyke har hanterat dessa känslor, som jag nu trodde att jag återmindes i nya dager.



Edit: Detta är likt MXE i den grad att det är dissociativt och ger "känslan" efter en russession. Rustid är inte lika såvitt jag minns.


Jag är nästan hundra på att detta var bankat/orent på något sätt.
Vi kan utesluta MXE, allt annat är inom radarn. Dos och rusintensivitet känns inte som gemensamma nämnare om man jämnför med THC/DMT/Speed. När man doserade detta och det bara var 2st personer i samvaro så blev det nästan per automatik mer intensivt psykiskt, vilket är arma förvånande men ändå anmärkningsvärt.



Edit: Jag lärde mig vissla olika toner under dessa 4 dagar, jag har aldrig kunnat vissla förr, hur mycket jag än försökt.

Självfallet så hade jag nästan spirituella insikter om hur mitt liv fungerade, men ingenting gick upp emot vad jag upplevde idag när jag kom på mig själv att vissla i olika toner för att komponera ljud jag tidigare efterkallat med hjälp av andra munljudartekniker.

Oh... Thats word!

Kunde inte gett en bättre återberättning av händelsen.Tid och rum är relativa begrepp i min värld.Två berättelser blir en.Perfekt återskapning utav (hyper)verkligheten

Är förändrad som person efter denna upplevelse.Det som skrämt är nu istället facinerande!
Har tidigare varit väldigt skeptisk emot övernaturliga upplevelser och haft inställningen att jag måste bli överbevisad för att tro på något.Det blev jag verkligen efter detta.Det slog mig med häpnad.Magi,maktfullhet... totalt kaos!

Är nyfiken på att utforska detta mera.Disocciativa droger är intressanta.Just nu skriker hela mitt inre "Jag vill testa MXE" "Jag viiiiiiiilll testa MXE!!!" men låååång betoning på i som hos ett gnälligt litet barn

En spännande framtid!