Samma ord upprepat?

Japp. Och eftersom orden refererar till samma sak blir petersens påstående att någon inte har gått på svenskalektioner utan svensklektioner konstigt. Det är som att säga: "Du tog inte båda kakorna, du tog bägge kakorna."

Svenskalektion är ju en helt logisk form som dessutom är mycket utbredd, inte minst bland ungdomar, i både tal och skrift. Det finns väl knappast något att invända mot den formen ur ett språk(vetenskap)ligt perspektiv?

kör med grav accent bara för att djävlas eller nåt.
för övrigt tycker jag att mittställda punkter ser oproffsigt ut

Måntro är det så att den som brukar det vardagliga uttrycket "svenskalektion" mentalt förknippar detta med "lektion i svenska" och följdaktligen förknippar "svensklektion" med "lektion i svensk", vilket i sin tur skulle medföra en känsla av att sagda svensklektion inte givit önskat resultat?

Tror att det är vanligt i hela norra delen av Sverige. Har dock märkt att det sprider sig långsamt mot sydväst. Högst irriterande.

"Vart bor du?". "Vart ligger det?" USCH! Fredrik Lindström får säga vad han vill men jag tycker det är hemskt.

Tja, den är väl lika "logisk" som flaskahals. Nästan alla ord som slutar på a undergår när de står som första led i en sammansättning en förändring av slutbokstaven; för de språkbetecknande orden av typen svenska – som för de flesta ord på -a – har detta inneburit att a:et försvunnit, medan det för andra inneburit att det bytts ut mot någon annan vokal. De enda ord som behållit sina a:n är mig veterligen låneord som pizza. Därför tycker jag att det är konstigt att denna förändring skett.

Språkvetenskapen är precis som de andra vetenskaperna deskriptiv, och inte preskriptiv, och den bör således inte invända mot något språkbruk, mer än fysiken bör invända mot att ljuset uppvisar vågegenskaper.

petersen: Med "betydelse" åsyftas - åtminstone av mig - både Sinn och Bedeutung, och i sammanhanget voro ju bägge relevanta.

"Lånord", menar du nog. Men att bibehållet -a i sammansättningar skulle vara en marginell företeelse, som du antyder, stämmer inte riktigt. För att citera Svenska Akademiens grammatik:

Några exempel som ges är bl a mammaklänning, mylladoftande, fasaväckande, kassaregister, massafabrik och ligaverksamhet. Det handlar med andra ord om ett vanligt mönster för sammansättningar - att formen svenskalärare börjat användas parallellt med svensklärare är därför knappast särskilt konstigt eller "obildat".

Visst har du rätt i att språkvetenskapen i första hand är deskriptiv, men det hindrar inte att man kan använda språkvetenskapliga insikter när man bedömer en viss konstruktion, vilket just det här fallet väl är ett bra exempel på. Det faktum att språkvetenskapen kan belägga att svenskalärare följer samma mönster som väldigt många andra sammansättningar är ett starkt argument för att inte fördöma dem som använder formen ifråga.

Vilken konstig mening. Borde det inte bli "Det är lika långt mellan skrot och och som mellan och och korn"

Tänkte samma sak, men det kan fixas med ett annat ordval: "Det är mellanslag mellan skrot och och och och och korn."

Gällande just låneorden är jag lite mer radikal, och tycker att det faktiskt borde heta låneord, hur obildad det än få mig att verka.


Tja, det är nog mer vanligt förekommande än jag tänkte mig, men ändå finner jag det konstigt och anmärkningsvärt att hundratals relativt vanliga ord helt plötsligt genomgått ett paradigmskifte.

Jag hävdar att språkvetenskapen enbart är deskriptiv: en vetenskap sysslar inte med preskriptivism! Det är åtminstone vad de försöker ituta oss på SU, och jag finner det rimligt.

Givetvis kan av vetenskapen utvecklade verktyg för att bedöma konstruktioners lämplighet, inom såväl språk som husbygge.

Verkligheten säger oss att denna typ av sammansättningar historiskt varit ovanliga samt att de idag är ovanliga (Google) - bruket säger oss också att det rör sig om lågstatusvarianter, vilket kan vara argument för att avråda från dessa former.

Det var förstås det som var poängen och helt och hållet min avsikt, att det skulle vara en konstig mening.

- Det är fint väder i dag.

- Det är det.

Ny person: - Är det det, tycker ni?

Befängt, eftersom att det korrekt formulerat blir: Det är lika långt mellan skrot och och och korn.