12 veckor på Cipralex (SSRI)

Hej!

Har genomlidit en måttlig depression och knaprar nu Cipralex sedan 12 veckor tillbaka. Började på 5mg den första veckan och trappade upp till 10mg därefter. Äter nu 15mg sedan några veckor tillbaka.

Medicinen har helt klart gjort verkan, får mer drivkraft för varje vecka som går och mår nu så pass bra att jag jobbar, tränar och träffar vänner etc.

Det enda som egentligen stör mig är att jag känner mig som en robot. All ångest är borta och jag känner ingen oro inför något vilket i och för sig är positivt, men känslan av att vara avtrubbad är jobbig att leva med. Känner fortfarande av "bubblan" (milda overklighetskänslor) även om symptomen var värre förut, men går liksom inte i gång på något. Musik har ingen känsla i sig, en varmdusch är inte alls speciellt skönt, mat ger inga wow-upplevelser. Känslor och intryck är borta med andra ord.


Är det någon med erfarenhet av SSRI och Cipralex som förstår hur jag känner? Kommer dessa symptom försvinna i takt med att jag fortsätter medicineringen eller kommer jag först få tillbaka alla intryck och känslor när jag trappar ner/slutar med SSRI helt?

Tack på förhand,
Modify

Tjenare, jag har gått på 10 mg cipralex sedan november förra året. Tar även 50 mg seroquel på kvällen samt stilnoct för att kunna sova. Jag vet inte hur jag ska beskriva att tabletterna hjälper mig, jag e så nojjig så jag oroar mig mest för att jag ens tar dem. Det gick rätt mycket långsammare för mig att må bättre, kan bäst beskriva det som att dem pushar på bra känslor men verkar förstärka negativa känslor med.. men frågan jag har mest frågetecken kring är vem, psykiatriker eller inte kan avgöra om man har brist på någon signalsubstans i hjärnan, känns overkligt att ett piller påverkar min hjärna, gillar inte tanken på det alls.. Känns som att läkare bara spekulerar, jag menar, är det inte då man sover en naturlig bra sömn som man återställer hjärnan liksom??
Vad jag tror eller har fått för mig så handlar allting om gränser, och har man levt gränslöst med tex alkohol och massa datorsittande så lakar man ur sig själv liksom, jag tror verkligen alkohol är dåligt, spec i kombination med dålig sömn, tror det lakar ur hjärnan på något sätt, man blir dränerad... fast jag vet inte..

Det är väl skönare att leva så än att vara depprimerad?
Det är så att sådant medicin fungerar så, bieffekten blir ju att du har svårt att ha skoj men mår heller inte dåligt. Resultatet är ju ändå att föredra.

Jo självklart föredrar jag det här måendet gentemot att vara deprimerad. Är mest nyfiken på om medicinen har den här blockerande effekten av att man fungerar, men att ingenting ger intryck.

I så fall om medicinen har den funktionen så kan jag alltså räkna med att få tillbaka känslolivet när jag slutar äta Cipralex?

Har tagit cipralex över 4 år totalt, jag håller med om att man blir avtrubbad. Men man får väga för och emot, i mitt fall så är avtrubbningen till 90% av godo för jag har i stortsett bara negativa känslor pga. ptsd och annat.

Men om man bara har en normal depression (ej bipolär) kan man medicinera en period tills depressionen är över, så då får man se det som nåt tillfälligt ont.

Innan jag började käka cipralex vilket jag var motståndare till i stort, så gjorde jag research på nätet, ville veta hur det skulle påverka mig, och då stötte jag på det som du just beskriver. Hittade några här på flash också som mnade på att "topparna" försvann. "Kan inte bli riktigt glad längre, kan inte bli riktigt ledsen längre" och bla bla..
Jag tror att du just har gått på den myten. Kanske läste du också i förväg på nätet och nu adapterar den känslan. Nästan så jag tror människan aldrig vill låta nåt vara bara bra! Som att man måste leta nåt att ändå gnälla över.
Så, nu har jag sagt det. Så nu får jag självklart fylla på med att vi är alla olika individer, och som individ så uppfattar man känslor och upplevelser olika, och vi handlar därefter olika också...

Själv har jag käkat 15mg i ett år snart. Jag kan fortfarande fälla en tår vid en sorglig film, och jag kan få glädjefnatt och skutta uppochner vid glada nyheter eller bara av ren glädje.
Det cipralexen gör är att när jag går på nitar, får motgångar, så blir jag först ledsen, men sen kliver jag ur det ganska snabbt, ist för att som tidagare, gräva ner mig i självömkan och inte se en väg ut.
Alltså mina "dippar" blir mycket kortare och skonsammare,
och jag kan adressera problemet snabbare.
Tack för att du läste mig

Varför funkar inte cipralex 15 mg på mig? =( Händer ingenting alls..Trappar ned dom nu, händer inget där heller.. Är detta normalt? =S Jag har mild ångest men lider mer eller mindre av jobbig torgskräck.

Det kan vara individuellt, många får olika bra effekt av olika ssri. även om cipralex är det ssri som är överlägset (när man forskat på stora patientgrupper)
Förvisso har du inte maxdos än (20 mg)

Ätit 20 mg Cipralex i snart sju år nu och jag har märkt av att jag tappat en del av det som ni kallar för robotkänslor och avtrubbning. I början var det precis likadant för mig med och hade en del overklighetskänslor, uppar och dalar i början kombinerat med lite annat som ni beskriver. Har märkt att det först är på senare år, kanske efter fem år på medicinen som jag inte känner mig lika stel mentalt och avtrubbad, kunde till och med gråta på en begravning tidigare i år. Hade det skett för ett par år sedan då jag var relativt ny på medicinen hade det inte gått.

Har precis börjat med cipralex. Fast inte ger depresionen så många wow-upplevelser heller. Man är rätt likgiltig orkar inte engagera sej eller glädja sej. Våren som annars kan ge en små glädjeskutt känns liksom igenting. Så jag föredrar nog ändå att va lite avstängd och få mera ork alf.