Haddiles, 2 år skall utvisas - var är haken?

Haken är att idioterna på migrationsverket utvisar människor som är vettiga och fredliga men låter våldtäktsmän till somalier och stenkastande somalier få stanna kvar. Agda 91 (eller vafan hon heter) ska dra! Men achmed våldtäksman och rånare får stanna.

Nä det är fel det du skriver.
De människor jag känner som har adopterat anger skälet att det går fortare och är enklare att få ett utländskt barn. Har för adopterande föräldrar inget som helst att göra med "utbudet" av svenska barn.
Jag litar på vad de säger då dom har undersökt det och därför fattat sitt beslut.

Så kvar finns de svenska barn som far illa men inte får denna uppmärksamhet för det är ju mindre synd om dem än om t.ex denna franska flicka.......

Samtidigt kan man säga att ifall just denna familj vägras adoptera denna 2-åring så kanske mamman väljer att adoptera ett 16årigt skäggbarn från Afganistan. Det tycks vimla av dem i alla fall.

Eller ska endast söta små flickor prioriteras gentemot fula äldre pojkar som OCKSå är här utan att någon vet något om deras biologiska föräldrar?

P.S. skönt att läsa dina lugna inlägg

Tror det är så här... Migrationsverket har noll känsla för opinionen. Alla beslut är förhandlingsbara. Se på gammelmormor nyligen, hon fick stanna, även fast det var helt omöjligt till att börja med.

I detta fallet handlar det om återförening, men det finns ingen att återförenas med. Okej, då blir flickan utvisad. Och näpp, hon behöver alls icke bli utvisad! Röda Korset har kanske en bra jurist som kan drämma till tjänstemännen på detta ohemult mentalhandikappade verk.

Ja, det är mindre synd om dem därför att de trots allt redan bor i paradislandet Sverige. Oavsett hur illa de far i sina biofamiljer.

Adoptionsförfarandet är krångligt därför att man anser att de biologiska bandet trots allt är det allra viktigaste. Samt att föräldrarna har sina rättigheter oavsett antalet svek och misskötsel.

Om det här skulle gälla ett svenskt barn då skulle AB:s artiklar handla istället om grymma myndighetspersoner som vill slita barnet från bröstet av sin biomamma. Troligtvis av ren illvilja därför att de själva inte har några egna barn.

De som kåkfarande mammor hatar mest är sociala myndigheter därför att de försöker bestämma över deras huvud och talar om barnets bästa fast de egentligen borde tala om den personens bästa som sitter inne på avgiftning/avtjänar sitt straff tionde straff etc.

Jag befarar att det är tvärtom. Dvs. att Migrationsverket visst har känslor och att känslor och den allmänna opinionen får styra till en viss del. Vilket jag anser vara FEL, eftersom sådana här ärenden ska inte handskas beroende på vilka känslor tjänstemän råkar ha gentemot just det barnet eller hur stora skriverier AB har ordnat i något ärende.

Alla barn borde behandlas lika. Inte så att det folkomröstning via kvällspressen som avgör.

Jag tror däremot att det är du som har fel. En artikel i svenskan pekar på det:


Utbudet av svenska barn har varit försvinnande litet. Det finns alltså inte massa rågblonda små svenska glin som brutalt blivit undanskuffade till förmån för horder av negerbarn.

Är åldern med säkerhet fastställd, brukar vara tveksamma påstådda åldrar? Allvarligt så är det faktiskt hemskt med ett sånt litet barn.

Kanske om man som adoptivföräldern skulle kunna erbjuda ekonomisk ersättning så skulle utbudet öka?

Om man nu kan erbjuda surrogatmammor en ersättning för att köpa ett nytt hus för resten av familjen och sen adoptera det barnet som en surrogatmamman har producerat mot betalning, varför skulle man inte kunna erbjuda en bostadsrätt till svenska mammor som ersättning för att de går med på en adoption?

Jag tyckte mig se en liten tillstymmelse till mustasch under hennes lilla näsa.

Ärligt talat förstår jag inte hur fosterfamiljer klarar av sånt här psykiskt. Hur kan man ta till sig ett barn tillfälligt och sen acceptera att det rycks bort efter några år? (visserligen HAR fostermamman i fallet inte accepterat faktum, men dealen är ju den från första början..)

Eller tvärt om....
Som DN skriver

"Stockholm är i akut behov av familjehem som kan ta hand om utsatta barn. Nu kräver socialtjänsten att staden satsar mer på rekrytering av nya familjer.

– De här barnen finns och då tycker jag att de ska få samma chans att må bra som alla andra, säger familjehemspappan Peter Andersson i Saltsjö-Boo.

Varje år placeras cirka 170 Stockholmsbarn mellan 0 och 18 år i ett familjehem. Alla har det gemensamt att deras biologiska föräldrar av olika anledningar inte själva klarar av att ta hand om dem. Hälften av barnen får ett nytt hem hos en släkting eller annan närstående, hälften blir placerade hos någon av Stockholms stads familjehem. I dag finns det 40 stycken lediga. Det räcker inte på långa vägar."

Ni pratar om två olika saker: familjehemsplaceringar och adoptioner av svenska barn.

Jag har hela tiden påpekat att det är ytterst svårt att få adoptera att svenskt barn. Vill man däremot erbjuda sitt hem för ett barn som behöver komma ifrån sina bioföräldrar då finns det gott om barn till detta ändamål.

Problemet är när dessa familjehemsplaceringar blir så permanenta att föräldrarna börjar betrakta de placerade barn som "sina". Då vill de adoptera. Men då kommer hela maskineriet (lånar drottningen Silvias favouttryck) i gång och då plötsligt blir blodet tjockare än någon annan tänkbar vätska.