2012-09-21, 15:10
#1
Vem vill ha integration egentligen? Sverige? Du? Jag? Tant Agda? Somaliern? Amerikanen?
Invandring, flyktingar och integration har liksom smält ihop och blivit en diskussion, men i själva verket finns det stor anledning att särskilja begreppen igen.
Jag vet flera invandrare som inte har några planer på att integrera sig.
Varför då ens lägga pengar på att försöka?
Kan man inte bara vara tvungen att göra ett val som nyanländ:
1. Integreras:
Man får anstränga sig att komma in i samhället; hjälp att lära sig språket, seder och att anpassa sig, till viss del även sekularisera sig (eller acceptera konsekvensen att ingen anställer en burkha).
Fördelar: Många; men framförallt blir man en (nåja) välkommen del av det svenska samhället.
Arketyp: Den eviga tandläkar-iraniern.
Lösning: Kan få hjälp att komma ut i samhället. Bör självklart sköta sig.
2. Ej integreras:
Man kan leva vidare i klantänket med sina släktingar som enda omgivning och med egna traditioner som rättesnöre.
Fördelar: Många; man slipper lära sig ett främmande språk, anpassa sig till nya seder och människor.
Mindre kostnad för samhället. Mindre kulturkrockar.
Arketyp: Khat-somalier och deras familjer.
Lösning: Tillfällig förvaring tillsammans med andra av samma grupp. Positiv bild: Chinatown. Negativ bild: ghetto. Lite som flyktingförläggningar, fast självklart trevligare, där de kan leva snarlikt hemlandet, fast under svensk lag.
Sverige satsar samtidigt (tillsammans med FN t.ex.), att få ordning i ursprungslandet så de kan få åka hem igen.
Viktigt att poängtera: tanken är att alla ska vinna på detta; både Sverige, de som vill stanna, och de som egentligen inte vill stanna i Sverige.
Invandring, flyktingar och integration har liksom smält ihop och blivit en diskussion, men i själva verket finns det stor anledning att särskilja begreppen igen.
Jag vet flera invandrare som inte har några planer på att integrera sig.
Varför då ens lägga pengar på att försöka?
Kan man inte bara vara tvungen att göra ett val som nyanländ:
1. Integreras:
Man får anstränga sig att komma in i samhället; hjälp att lära sig språket, seder och att anpassa sig, till viss del även sekularisera sig (eller acceptera konsekvensen att ingen anställer en burkha).
Fördelar: Många; men framförallt blir man en (nåja) välkommen del av det svenska samhället.
Arketyp: Den eviga tandläkar-iraniern.
Lösning: Kan få hjälp att komma ut i samhället. Bör självklart sköta sig.
2. Ej integreras:
Man kan leva vidare i klantänket med sina släktingar som enda omgivning och med egna traditioner som rättesnöre.
Fördelar: Många; man slipper lära sig ett främmande språk, anpassa sig till nya seder och människor.
Mindre kostnad för samhället. Mindre kulturkrockar.
Arketyp: Khat-somalier och deras familjer.
Lösning: Tillfällig förvaring tillsammans med andra av samma grupp. Positiv bild: Chinatown. Negativ bild: ghetto. Lite som flyktingförläggningar, fast självklart trevligare, där de kan leva snarlikt hemlandet, fast under svensk lag.
Sverige satsar samtidigt (tillsammans med FN t.ex.), att få ordning i ursprungslandet så de kan få åka hem igen.
Viktigt att poängtera: tanken är att alla ska vinna på detta; både Sverige, de som vill stanna, och de som egentligen inte vill stanna i Sverige.