ännu en hundtips tråd

Tycker det låter som om du har fastnat för "rätt" raser. Däremot skulle jag nog hellre ta någon av de andra tre än Pyreneérhund som jag uppfattar som lite mer krävande. Kanske bara de som jag träffat.

Om inte jag hade fastnat för den ras jag har så hade jag lätt kunnat skaffa en berner sennen, urmysiga hundar!

Allt det du skriver låter riktigt vettigt. Stora hundar brukar generellt sett (även om det är väldigt olika på individnivå) vara bättre med barn än små, detta beroende på att en stor hund inte har så stor anledning att känna sig hotad av ett litet barn. och det är en vanlig anledning till att en hund biter, att den känner sig hotad.

Det pratades en del i tråden om rottweiler och fast hand, ALLA hundar behöver det där. Fast microhundar kommer oftast undan eftersom dom inte kan ställa till så mycket otyg som en lite rejälare hund. En papilion som gör utfall, rycker och sliter i kopplet och flyger på folk är det knappast någon som blir rädd för, men det är nåt helt annat om en leonberger gör likadant.

Amstaff, pirbull och liknande funkar också som familjehundar men har man en sådan (vilket jag har) så har man ett problem med folks attityd till raserna. Jag har haft rottweiler också, det är lite samma problem där.

För 25 år sen när jag var mer inblandad i hunduppfödning hade dom raserna du nämner en del problem med höft- och armbågsleder men det har aveln kanske fått ordning på nu. Seriösa uppfödare avlade bara på röntgade hundar som var dokumenterat fria från problemen, vet inte hur det är med det nu.

Och skynda långsamt med anskaffningen. Titta på flera valpkullar, och framförallt på föräldrarna. Skit i valpar efter enbart utställningsmeriterade föräldrar om ni inte skall ställa ut själva, vill ni ha hunden som hund och inte som acessoar är det betydligt mer intressant om föräldrarna är bruksmeriterade.

Om ni skall ha en valp så försök fixa så någon kan vara hemma med den den första tiden. Det går att lämna en valp ensam, men det är inte särskilt bra för den och jobbet ni lägger på den medan den är liten kommer ni att ha igen sedan.

Lycka till!

Hur många av sällskapsraserna har föräldrar som är bruksmeriterande då? Och varför är det så intressant om man inte ska köpa en bruksras? Vilket jag hoppas att inte TS ska eftersom de utifrån beskrivningen främst är intresserad av en sällskapshund.

Med risk för att få "förståsigpåarna" på mig, du beskriver (enligt min mening) Labrador retriever ! Pälsrik, barnens (allas) bästa vän, kelig, "vill vara till lags", kan vara sällskapshund, behöver EJ vara brukshund etc! Så, mot närmaste Labrador retriever-uppfödare Lycka till med hundköpet

Läst ännu mer om New foundland nu...verkar ju vara underbara hundar!
Slöar gärna inne o är gärna med ute på alla slags utflykter, älskar vatten o bus!
Mycket bra familjen/barn hundar.

Nån av som har en? O kan dela erfarenheter??

New Foundland är mysiga hundar, men tänk efter innan då den kräver att man sköter dess päls. På vintern fastnar som oftast snö i pälsen och vid regn och blöta så drar hunden i mycket sand, trots att man torkar av hunden. Så vill ni inte ta jobbet med pälsen köp en Labrador.

New foundland borde väl vara ett perfekt val! Dom har ju naturliga anlag att vilja simma också, så det borde ju passa låter det som. Har dålig koll på hälsoproblem och så med den rasen, men sån info finns nog att få tag på på rasklubbens hemsida.
Annars har du ju bernern, landseer och s:t bernard i ungefär samma kategori.. Är egentligen bättre på mer aktiva hundar så jag vet inte riktigt vilken som är bäst för just er.
Jag skulle förresten undvika tollare som någon gav som förslag, dom enda trevliga tollare jag träffat är de som tränas mycket aktivt inom antingen retrieving (eller va fan det heter) eller lydnad, agility etc. Rätt så krävande hund om den ska bli stabil.. Enligt mig då.
Men den kanske är för liten iallafall.
Lycka till hur som helst

Inget problem med pälsen!! Ska bara bli kul att borsta o sköta pälsen...hur mysigt som helst. Inga problem med all annan skötsel heller, bara roligt.

Så foundland är på topplistan nu likaså bernern, leon, mfl.

Men vad vet jag...med min tur fastnar väl resterande familjemedlemmar för en chihuahua eller nåt i slutändan :-) . Nej då, sån otur ska jag väl inte ha (med risk att få alla chihuahuaälskare på mig :-) )

får man fråga TS vargör han vill ha en stor hund och inte mellan eller liten

Jag skulle också kunna rekommendera Eurasier som en tidigare i tråden.

En bra sällskapshund, älskar att vara ute i vått och torrt och är väldigt familjekär. Har inget behov av extra psykisk stimulering än den som den får hemma. Inte mycket pälsvård, en genomborstning av pälsen en gång/vecka räcker gott. Inte intresserad av främmande människor eller hundar eftersom den är ganska restriktiv som ras. Dock har jag inte upplevt dem som riktiga kelgrisar.

Goldenberger har jag inte så jättestor erfarenhet, men av den jag har kan. Jag inte säga någonting negativt om rasen.

Ridgeback är förvisso delvis förknippad med jakt och ingen hund jag själv skulle skaffa. Om ni är hundvana så är det definitivt en ras som är värd att kolla upp ändå. Hör mycket gott om dessa, de älskar barn och är väldigt tålmodiga.

Goldenberger finns det ju ingen ras som heter?

Haha nyvaken, vet inte vad jag tänkte på ens.