I en artikel - "Vården är ingen juridisk frizon" - (2011) från sajten
Fokus.se så står det följande om fallet:
Citat:
Vi har sedan tidigare gastkramande exempel från domstolarna på vad som kan hända i vården och varför juridikens ansvarssystem behövs även där. I det så kallade Broby-fallet som Högsta domstolen prövade 1956 hade en föreståndarinna på en vårdinrättning upptäckt att den kvinna som hon rapporterat som död inte var riktigt död, om än döende. Eftersom hon redan kallat in rättsläkaren beslutade sig föreståndarinnan för att påskynda förloppet. En serie av drunknings- och förgiftningsförsök utfördes. Hon friades dock för mord, eftersom det inte gick att motbevisa påståendet att mordförsöken utfördes efter att patienten dött av naturliga orsaker. I andra fall har vårdpersonal dömts för vållande till annans död vid oaktsamhet i samband med dialys. För bara några år sedan dömdes en sjuksköterska i HD för att av slarv ha givit ett spädbarn en dödlig dos läkemedel. Dessa exempel återspeglar naturligtvis inte vardagen i vården utan är exceptionella fall. Men det är just de exceptionella fallen som hamnar i domstol. Och dessa fall måste förstås kunna hamna i domstol.
Intressant, helt klart. Inte alltid enkelt att bevisa dödsorsak och/eller dödstidpunkt.
