Invandringsgalenskapen SD´s fel

Kanske låter lite magstarkt, men jag tror faktiskt att SD´s framfart har resulterat till kontraproduktivitet.
Det SD står för står ju faktiskt de flesta med hjärnceller bakom, men ingen vågar öppet stötta dem, eller ens orka ge sig in på det för att inte riskera förlora polare, jobb med mera.

Hade inte SD funnits så hade inte beröringsskräcken funnits heller. Jag tror på fullaste allvar att regeringen satt stopp för denna galenskap för länge sedan, och slutat gå tvärt emot sunt förnuft.

Vad tror ni? Hur hade Sverige sett ut utan SD?

Nu tycker jag kanske inte att Sverigedemokraterna är så mycket att hänga i julgranen och ser dem inte ens som ett riktigt nationalistiskt, oppositionellt parti, men om man bortser från det, hur tänker du egentligen?

SD kom in i riksdagen 2010 men beröringsskräcken för invandringsfrågan har funnits i minst 25 år, kan SD verkligen anklagas för denna?
Finns det någonting alls som tyder på att regeringen skulle satt stopp för den nuvarande invandringspolitiken om det inte varit för SD, vadå i så fall?

Tycker att galenskapen har ökat sen SD tillträdde. Så tänkte jag

Det funkade inte med Ny Demokrati. Med SD finns iaf ett alternativ for dem som inte vill ha okad invandring.

Så har man också sagt om Ny Demokrati.

Invandringsgalenskapen är inte invandringsgalenskaparnas fel - nej den är dissidenternas... ty all dissidens förstärker de galnas galenskap.

Det är ett så löjeväckande resonemang.. att jag saknar ord.

Beröringsskräcken skapades mycket medvetet av de invandringsgalna genom att de kallar ALLA dissidenter för rasister-nazister-fascister och det har de gjort från dag 1, när minsta dissidenta lilla muspip hörts från gemene man.

Håller med, tror också att det har blivit kontraproduktivt.

Partierna skiter numera i att diskutera frågorna (tillräckligt) hellre än att riskera att förknippas med SD, så hade de inte funnits/varit så stora hade man förmodligen varit mer kritiska... Så är det ju, men vet inte om man enbart kan skylla det på SD, det handlar ju också om feghet från deras sida.

Men se till exempel moderaternas inställning år 2000 som jag nämnt i annan tråd:

"2.2 Reglerad invandring

Vår invandringspolitik är reglerad och måste så förbli. Den trygghet och
välfärd vi vill ge dem som stadigvarande vistas i vårt land, kan inte
utsträckas till alla som skulle vilja bosätta sig här utan främst till dem som
är flyktingar eller har skyddsbehov och deras familjer samt de som
arbetskraftsinvandrar.

Fri invandring och öppna gränser förespråkas av en del. Det är en
tilltalande vision men inte möjlig att förverkliga annat än stegvis och i
samverkan med andra länder, i Sveriges fall främst med övriga EU-länder. En
helt öppen och fri invandring förutsätter en nedmontering av socialstatens
förmåner, något som knappast i dag har ett folkligt stöd. Det är därför vi i
första hand öppnar vårt land för flyktingar och de som har skyddsbehov samt
deras familjer. Fri rörlighet över gränserna har åstadkommits stegvis i Europa
och kan utvecklas vidare allteftersom fler länder vill delta i EU-samarbetet
och är beredda att tillämpa de gemensamma regler vad gäller demokrati och
mänskliga rättigheter som krävs.

2.3 Invandringen måste ha folkligt stöd

Invandringspolitiken måste vara tydligt utformad och ha en förankring i
breda folklager. Främlingsfientlighet och negativa attityder uppstår om
misstanke finns att de som fått uppehållstillstånd inte är egentliga
flyktingar. Ett ökat stöd för invandring kan bara uppnås om invandrarna
ses som individer som utvecklar och berikar Sverige i stället för att ses
som ett socialt problem. Svenskarna och deras politiker måste också
tydligt markera sin vilja att försvara de värderingar och de kulturmönster
som vi i Sverige uppnått under en lång utvecklingsperiod. Ömsesidig
tolerans av olika traditioner och levnadsmönster måste upprätthållas, men
det får inte innebära att värderingar och utmanande livsstilar skall
accepteras när de står i uppenbar konflikt med de värderingar som vuxit
fram i Sverige vad gäller t.ex. synen på jämställdhet och barnens
rättigheter.

Rasism och också omvänd rasism måste bekämpas liksom
olika former av diskriminering.

Det är viktigt att skilja på flyktinginvandring och invandring i övrigt. I
massmedia framställs ofta människor som söker asyl och som smugglats in i
landet som flyktingar även om deras motiv till att lämna hemlandet
företrädesvis är ekonomiska. Flykting är man om kriterierna för skyddsbehov
i utlänningslagen är uppfyllda, och då har man rätt till permanent eller
tillfälligt skydd.

"2.4 Flyktingpolitiken större och viktigare än asylpolitiken

Sveriges insatser måste ses i ett helhetsperspektiv.

Antalet flyktingar i världen som är under UNHCR:s ansvar är över 20
miljoner varav 4 miljoner är internflyktingar. De stora och avgörande
insatserna kan inte ske inom vårt lands gränser.

Med våra begränsade resurser skall Sveriges insatser i ökande utsträckning
koncentreras på förebyggande insatser och direkt hjälp till flyktingarna i deras
närområden. Diplomati, fredsskapande insatser, både civilt och militärt,
utvecklingsbistånd, mänskliga rättigheter-bistånd och stöd till FN:s
flyktingorgan och andra internationella organisationer är instrument att bidra
till att minska flyktingströmmarna och den misär som följer i deras spår.

2.5 Samarbete med andra länder en förutsättning

Om stora flyktingströmmar uppstår skall vår politik vara inriktad på att ge
skydd åt så många som möjligt med de begränsade medel som står till
förfogande. Samverkan med EU och andra aktörer är en förutsättning för
effektiv hjälp.

Vidare skall politiken vara inriktad på att åstadkomma
återvändande snarast möjligt enligt principen att varje människa har rätt
att leva i sitt eget land i frihet och trygghet."

http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-...Sf5/?text=true

Den stora tystnaden, beröringsskräcken, inte vara i samma soffa/TV-studio som... och de ritualiserade fördömandena mot avvikande röster har varit en stapelvara i svensk integrations- och invandringsdebatt under ganska precis 21 år. Det är intressant att ett grundtema i debatten om SD som fenomen är just upptagenheten med detta eviga 90-tal. Vad partiet är idag, vad det vill och varför tycks vara en fråga som är svår för journalister och politiska kommentatorer att närma sig.

Istället för att ägna sig åt normal politisk bevakning och granskning handlar mycket om åsiktsdisciplinering och favorittemat- SD:s stamtavla och kopplingen till detta 90-tal som tycks ha lämnat djupa sår och trauman framförallt bland svenska opinionsbildare och journalister. Det är som om Ny Demokrati, mordet på John Hron, VAM, Ultima Thule, torshammare, moskébranden i Trollhättan och den patologiskt etnomasochistiska 90-talsdebatten om Sveriges roll under andra världskriget skapade en kollektiv psykologisk blockering som gjort problematisering och diskussion av svensk invandrings- och integrationspolitik ytterst känslig och komplicerad. Någon gång omkring 1995 var "vi" det vill säga opinionsbildare och politiker färdiga med invandringsdebatten och hade löst frågan genom att etablera en fast diskurs med tydliga gränser för var, när och hur det skulle talas om invandrare i det här landet- om det nu alls skulle talas om saken.

Det är en annan och mycket bredare diskussion men jag är fast övertygad om att 90-talet är en extremt viktig tidpunkt i svenskarnas nationella psykologi- som på många sätt präglar Sverige och svenskarnas självbild idag. Det är litet av ett trauma det som hände i landet cirka 1989-2002. Den korta varianten är att under 90-talet går svenskens bild av att leva i världens modernaste, näst rikaste, mest stabila och välskötta land i kras. 1990 hade vi i realiteten inte levt i det landet på 20 år men nationella självbilder förändras ju långsamt.

Det SD:s inträde i riksdagen gjorde var att utmana den psykologiska blockeringen runt invandrings- och integrationsfrågan. Knappt sex procent av väljarna bröt mot diskursens ordning. Det ledde till en halvt om halvt hysterisk reaktion i befolkningen, samhället men kanske framförallt massmedierna (som ju haft en given roll som grindvakt i diskursen). Det är möjligt och kanske rent av troligt att reaktionen blivit mildare om SD:s (jämfört med andra europeiska länder) rätt alldagliga åsikter hade kanaliserats i andra etablerade partier.

Nu har de etablerade partierna inte förmått att hantera frågan inom den befintliga laguppställningen i riksdagen under två årtionden och då blev det på det här viset.

Det hade varit en arisk utopi...nämen allvarligt hur fan tänker du?

Menar du att allt var frid och fröjd innan SD kom in i riksdagen?

Nej det menar jag inte. Men nu har det övergått från kanske dåligt då till galenskap. Man avvecklar ju Sverige mitt framför ögonen på allihopa!

Hur tänker du?

problemet vi ser framför oss är att Sverige kommer bli ett U-land så som politiken förs nu, det fattar man ju att pengarna inte räcker i all evighet , speciellt när man går back

Och detta ser du som ett skäl till att inte rösta på SD i fortsättningen?